Det är inte läge att vara egoist – låt oss agera så att vi kan se tillbaka på den här tiden med en känsla av stolthet

I kväll höll statsminister Stefan Löfven sitt andra tal till nationen, det fjärde talet till nationen i Sveriges historia, med anledning av coronapandemin. Om du missade talet finns det att ta del av i efterhand här. Med anledning av talet vill jag säga följande.

Sverige och Umeå är under hård press. Och det är inte läge att vara egoist nu. I pandemins år är det tydligare än någonsin att ingen av oss är en ensam ö. Vi är alla beroende av varandra.

De val du och jag gör i dag, i morgon och de veckor som följer kommer att vara avgörande för hur vi klarar denna utmaning. Det kommer att vara avgörande för hur många som kommer att dö och för vilka möjligheter vården och omsorgen kommer att ha att skydda riskgrupper och hjälpa den som blir sjuk.

Mycket känns mörkt. Men det är inte hopplöst. Vi plattade ut smittspridningskurvan i våras. Allt fler har nu återigen börjat ta sitt ansvar. Resandet minskar. Hemmajobbandet ökar.

I Umeå kommun följer vi smittspridningsläget varje dag, timme för timme. Vi har en ständig beredskap att vidta de beslut som utifrån en förändrad lägesbild är nödvändiga för att skydda liv och hälsa. Men ytterst vilar ansvaret tungt på oss som enskilda. Det är framförallt våra val i vardagen som är avgörande för om vi kommer att kunna bromsa smittan.

Väldigt många tar sitt ansvar, men alltför många skulle kunna göra mer. Därför vill jag påminna om detta. Vi är alla skyldiga att följa myndigheternas råd. Det är inga lösa tips som man kan välja och vraka bland. Det är riktlinjer som ytterst handlar om liv och död.

Precis som statsministern säger: det vi gör rätt nu har vi glädje av sen. Och det vi gör fel nu straffar sig både nu och längre fram.

Så låt oss visa mod och styrka så att vi kan se tillbaka på den här tiden med en känsla av stolthet över att vi tillsammans, i solidaritet, kunde besegra viruset och skydda varandra.