Internationella kvinnodagen, 8 mars, är en viktig påminnelse om behovet av en fortsatt feministisk politik för jämställdhet. I år är det dessutom hundra år sedan kvinnor fick rösta för första gången i allmänna val i Sverige. Dessa hundra år visar på sambandet mellan demokrati och kampen för jämställdhet. Det förklarar också varför antidemokratiska rörelser – både i Sverige, Europa och i världen – är de som tydligast går till angrepp mot kvinnors och flickors rättigheter. 

Även om vi kommit långt i Sverige finns mycket kvar att göra på flera områden – inte minst i arbetslivet. Omotiverade löneskillnader kvarstår på gruppnivå mellan kvinnor och män samtidigt som kvinnor fortfarande tar ett oproportionerligt ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet och ansvar för familjen. Därför måste arbetet med att utjämna dessa skillnader fortsätta, så att kvinnor och män på allvar har lika goda möjligheter i livet.

Vi tjänar alla på jämställdheten. Både på ett individuellt plan och som samhälle. Jämställda relationer är de mest hälsosamma och de som håller längst. När samhället blir mer jämställt får fler av oss möjlighet att bidra, ha en god hälsa och förverkliga vår potential. Det gynnar oss alla. Men det handlar också i grunden om rättvisa. Vilket kön du har ska inte avgöra dina livschanser eller möjligheter att förverkliga dig själv.  

När vi gick till val i Umeå 2018 var ett av våra bärande vallöften att se till att alla anställda inom Umeå kommun ska ha rätt till heltid med tillsvidareanställning som norm. Arbetarkvinnor – inte minst inom välfärden – behöver få bättre villkor i arbetslivet. Det arbete de utför bär samhället, samtidigt som villkoren lämnar övrigt att önska. Genom heltidsinförandet vill vi säkerställa att alla som jobbar inom välfärden i Umeå, till stor del kvinnor, har trygga jobb med en lön och en pension som går att leva på. Mycket mer behöver göras. Men detta är ett viktigt steg i rätt riktning.

Vi är glada att vi lyckats med heltidsinförandet trots motstånd från bland annat Moderaterna. Det synliggör också en skiljelinje i fråga om jämställdheten. Medan politiker till höger ofta talar uppfodrande om att arbetarkvinnor borde ha gjort andra val för att undvika jobb med tuffa villkor, menar vi att lösningen ligger i att förbättra villkoren och värdera kvinnors arbete rättvist. För vem ska annars utföra det för samhället avgörande arbetet inom äldreomsorg, förskola och skola om vi alla ska göra ”andra val” som individer?

Kvinnors samhällsbärande arbete ska uppskattas och villkoren ska vara schyssta. Mycket återstår att göra, men vi ser problemet och använder de verktyg vi har för att nå förändring.

Låt oss fortsätta samtalet om varför jämställdhetskampen inte får stanna av. Inte bara i dag. Utan alla andra dagar, året runt. Hoten mot jämställdheten är många och har vuxit i styrka. Det handlar om växande abortmotstånd, motstånd mot reformer för jämställdhet i föräldraförsäkringen och motstånd mot jämställdhetssatsningar i alltifrån stadsplanering till forskning. Från mig och mitt parti är beskedet tydligt. Vi backar inte och vi tycker inte att feminismen har gått för långt. För det har den inte.

Sverige och Umeå behöver en fortsatt stark, feministisk rörelse för jämställdhet. Och vi behöver fortsätta försvara de framgångar för kvinnors och flickors rättigheter som skett under de hundra år vi haft allmän och lika rösträtt.