Kategori: Valrörelse

Lynniga och o(s)äkra politiker

Av Veronica Kerr, 30 april 2018 kl 10:50, 4 kommentarer

”Det är meriterande om du har erfarenhet av att arbeta inom en politiskt styrd organisation.” Så kan det stå i en platsannons för högre tjänster inom kommunen eller i statliga myndigheter. En mening, men den är viktigare än många tror.

Anställningstrygghet är viktigt för många, att ha ett arbete där du är uppskattad och där du får utrymme för dina kunskaper efter många år på universitetet samt där du själv kan vara med och utveckla verksamheten. Inga konstigheter, jag är övertygad om att det är något som alla kan skriva under på oavsett tjänst. Men det är skillnad på arbetsgivare och när politiken blir din högsta chef är det inte säkert att arbetet blir lika lätt eller att du får ha det kvar.

Häromdagen stod det klart att Ann-Marie Begler fått sparken som generaldirektör för Försäkringskassan. Sparkad var inte ordet som användes utan omplacerad, för kan man sparka någon som har gjort sitt arbete och följt det som stått i regeringens regleringsbrev. Kostnader för assistansersättning har gått ner och sjuktalen har sjunkit vilket var exakt vad den socialdemokratiska regeringen ville uppnå. Men kritiken är hård för i slutändan har enskilda personer mycket svårt. Ska kritiken falla hårdast på den som utför arbetet eller på den som ville ha arbetet utfört? Helt klart är att Begler blev en belastning för regeringen och Annika Strandhäll (s) och då blev ”omplacering” en lösning. Tvära kast, lynniga och osäkra politiker under ett valår är en faktor som tjänstemän i politiskt styrda organisationer kan få räkna med vilket detta visar.

För drygt fem år sedan bloggade jag om relationen mellan politiker och tjänstemän, men ämnet fortsätter att vara högaktuellt än idag. Inte bara nationellt utan i högsta grad även i Umeå kommun. Här är det inte politiken som omplacerar, men förändringar görs på annat vis. Om tjänstemän och direktörer inte har en förståelse för politiska beslut och istället tar besluten som personlig kritik, då blir det jobbigt och i vissa fall ohållbart. Vi som politiker har ett ansvar för att säkerställa att besluten som fattas är väl underbyggda och vi ska lyssna till de som har kunskap och erfarenhet innan besluten tas. Det finns dock emellanåt en missuppfattning om att lyssna till skulle vara det samma som att följa.

Krossa glastaket!

Av Veronica Kerr, 10 november 2016 kl 15:42, 3 kommentarer

Valet i USA är över och det är nog många som dragit en suck av lättnad efter att ha utstått det politiska kampanjandet under drygt 18 månader (kan varit längre) i USA. Mina vänner och släktingar i USA har uttryckt tröttheten och frustrationen med det politiska etablissemanget. I vissa fall har det i det närmaste varit likt hat mot andras åsikter. Republikan eller Demokrat, eller som flera av mina vänner som i detta val röstade på Hillary trots att de egentligen är republikaner. Själv är jag tacksam för att vi inte har ett två parti system som fullständigt begränsar politiken.

Protester mot valresultatet hörs i hela världen och frågor ställs, vad händer nu? Även om jag inte alltid hållit med Hillary Clinton så är det klart att jag känner stark beundran för henne att ha klarat av denna oerhört smutsiga kampanj och respekt för hennes långa erfarenhet i politiken. Hennes tal igår morse var absolut lysande och väl värt att lyssna till oavsett vilken politisk uppfattning du har. Här är några citat:

”Donald Trump is going to be our president, We owe him an open mind.” I hope that he will be a successful president for all Americans,”.

”This is not the outcome we wanted or we worked so hard for. I’m sorry that we did not win this election for the values we share.” ”I have spent my entire adult life fighting for what I believe in. I’ve had successes and setbacks,” she told her supporters. ”This loss hurts, but please never stop believing and fighting for what’s right. It’s worth it.”

”And to all the little girls who are watching this, never doubt that you are valuable and powerful and deserving of every chance and opportunity in the world to pursue and achieve your own dreams,” she proclaimed. ”We still have not shattered that highest and hardest glass ceiling — but some day, someone will”

Alltför många har varit besvikna på att USA inte får en kvinnlig president, men i Sverige har vi ännu inte haft en kvinna som statsminister. Om jag får som jag vill så förändras det 2018.

Lite besviken är jag nog..

Av Veronica Kerr, 28 december 2014 kl 12:57, 5 kommentarer

Julen är över och den politiska verkligheten gjorde sig påmind tidigare än vad jag trodde att den skulle göra. Vi visste sedan tidigare att ett nyval kan inte utlysas tidigare än den 29 december, därför var det med stor förvåning jag följde presskonferensen på TV igår förmiddag. Jag var inte förberedd och när jag hörde nyheten var det precis som om luften gick ur mig.

Med det sagt var det inte som om jag har gått och bara längtat efter att hänge mig åt en valrörelse igen, (jag har inte repat mig än från förra som ni vet om ni har läst mina tidigare inlägg) men jag hade börjat att förbereda mig och min kalender för mars månad 2015 var planerad för kampanjer och fotarbete. Möten och resor var framflyttade allt för det val som Löfven utlyste den 3 december skulle ske den 22 mars. Trots att jag vet att det nu blir mer ledig tid i kalendern känner jag mig besviken.

Reaktionerna i mitt Facebookflöde har varit starka,och varierade. Allt ifrån ilska och besvikelse till stor lättnad. Eftersom jag har vänner från nästan alla politiska partier i min vänskapskrets har också beskyllningar och antaganden om vem eller vilket parti som står som initiativtagare till ”Decemberöverenskommelsen” flödat. För mig är det inte det viktigaste utan vad kommer att hända nu? Ett nyval var endast val till riksdagen, men som kommunpolitiker har rikspolitiken mer betydelse än vad många verkar inse. I Umeå planerade S och V maktskifte på nationell nivå för att få budget att gå ihop i kommunen. Man räknade hypotetiskt och det gick inte vägen när regeringens budget föll.

Visst har Sverige erfarenhet av minoritetsregeringar och från Socialdemokraterna minns man fornstora dagar när det inte fanns en stark opposition. Nu när Alliansen finns hörs tongångarna från Löfven och andra socialdemokrater att blockpolitiken måste dö och att det är oppositionens fel. Oavsett vad vi nu tycker om beskedet måste det finnas en stark opposition. Bara för att en överenskommelse finns som gör det lättare för en minoritet att regera kan vi inte låta vad som helst passera. Där är vi som opposition skyldiga att agera och reagera. Med denna överenskommelse kommer ansvar och konsekvenser och kanske blir det bra. Men just nu tillåter jag mig att vara lite besviken, lite ledsen och lite orolig. Min förhoppning är ändå att allt blir bra till slut och blir det inte bra, ja då är det inte slut än. Mitt arbete i politiken fortsätter även under 2015.

Kul att nåt händer.,,

Av Veronica Kerr, 3 december 2014 kl 22:14, 4 kommentarer

Det var en av kommentarerna från allmänheten igår kväll i Aktuellt när det blev känt att Sverigedemokraterna planerade att fälla regeringens budget. Kul? Är det så politik ska drivas för att det ska bli intressant för en stor allmänhet? Var det så 13% av väljarna tänkte för att inget annat parti var intressant eller lockade?

Idag känns det overkligt märkligt och jag börjar ledsna på denna konstanta ”blame game” om vem som är ansvarig och varför det blev som det blev. Vi har vetat ända sedan valresultatet på valnatten den 14 september att det blev en regering i minoritet. Men detta verkar vissa ha glömt.

Jag tänker inte lägga skulden på någon eller säga vad var det vi sa. Den S och V märkta budget vi har i Umeå förutsatte regeringsskifte enligt dem själva, men man kan inte lägga en budget baserad på antaganden. Så självklart för alla, i synnerhet när verkligheten hinner ikapp. Det var bättre förr, dvs före 14 september. Idag blev det rätt budget under fel regering.

Ikväll har jag sålt fika under dotterns innebandymatch, en liten avkoppling från politiken men mer kommer i ämnet. Var så säker.

Vart tog du vägen?

Av Veronica Kerr, 1 december 2014 kl 09:55, Bli först att kommentera

Jag fick höra kommentaren häromdagen att jag förstod nog att det var något fel eftersom du har varit knäpptyst på sistone. Jag har inte bloggat, jag har inte twittrat och har inte heller varit närvarande på ett enda sammanträde sedan den 19 november, men nu är det dags för förändring. Första december och en ny mandatperiod med nya uppdrag känns härligt spännande!

Anledningen till min frånvaro började redan veckan efter valet. Det hade varit mycket med valrörelsen och jag hade varit borta från hemmet en hel del. Städningen hade blivit lidande och när jag i ett försök att röja undan bar ner från övervåningen en stor mängd tidningar och böcker som blivit liggande såg jag inte att det var två trappsteg kvar istället för ett. Trampade illa och ramlade sedan handlöst framåt. Ni vet väl att de flesta olyckorna inträffar i hemmet och att Västerbotten är länet som toppar statistiken? Jag hade verkligen önskat att slippa vara en del av den.

Efter ett antal veckor med kryckor, blev riktigt snabb på att gå med dem, fick jag dryga två månader efter fallet beskedet att skadan var värre än väntat och att operation krävdes. Jag sitter nu med helgipsat ben och tar mig inte varken enkelt eller fort fram, men jag är på bättringsvägen. I korta ordalag har inte hösten varit bra. Det var som man säger bättre förr, med förr menar jag innan den 14 september.

Under kommande mandatperiod har jag fått förtroendet att sitta som vice ordförande i den nya Äldrenämnden samt även som vice ordförande i UMEVA. Två helt skilda områden, den ena nämnden har jag erfarenhet av från att ha suttit i Socialnämnden och att ha jobbat i äldreomsorgen och av UMEVA är den absolut största erfarenheten att ha varit kund under många år. Avfall och återvinning är viktiga områden och jag håller på att läsa in mig mer på området. Jag fortsätter även som gruppledare för Kristdemokraterna och i vår kommungrupp har vi flera nya engagerade personer som kommer att arbeta i nämnderna.

De flesta som bloggar på VK håller sig till dagsaktuella ämnen och jag brukar försöka göra detsamma. Men eftersom jag har varit frånvarande måste jag i de nästkommande bloggarna göra några återblickar på vad som hänt under min frånvaro. Du väljer själv om du vill läsa eller ej. Nästa blogg tillägnas V75 Kungen vars avtackning jag missade.

Verkligheten skrämmer

Av Veronica Kerr, 22 september 2014 kl 10:53, Bli först att kommentera

Det har nu gått en vecka sedan valet och det är en märklig känsla att försöka gå in i något som ska föreställa en vardag efter att ha levt dygnet runt i en intensiv valrörelse och möten varje kväll. Det är en saknad och tomhet till en början och när valresultatet blev som det blev, ja då underlättar det inte heller anpassningen till det normala. Visst kände jag en stor besvikelse, så långt kan jag erkänna, men jag har inte tänkt att älta. Det vinner man inget på.

Personkryssen till Umeå kommun är räknade och det står klart att det blir jag och Anders Sellström som är personvalda att representera Kristdemokraterna i Umeå. Det var mitt första val som förstanamn så det är klart att jag är mycket glad och tacksam för alla de kryss och det förtroende som människor har visat mig. När det sedan är så många partier som konkurrerar om rösterna vill jag än mer se till att väl förvalta förtroendet. Tack alla ni som la ett kryss på mig!

Det har varit relativt lugnt med sammanträden sedan valet och kommunfullmäktige blev inställt denna månad pga för få ärenden. I förra veckan deltog jag därför i en konferens ”Beroendedagar – om missbruk som fenomen”, kan man missbruka allt?” Det var otroligt intressanta dagar och det var bra att områden som sexmissbruk, köp- och spelberoende och ortorexi uppmärksammades istället för att lägga all fokus på substanser. Missbruk finns överallt, men det gäller att se det och veta hur man kan hjälpa. En sak som lyftes i början av konferensen är att människor är superbt duktiga på att:

– göra det vi inte ska
– låta bli att göra det vi ska
– göra det om och om igen
– lura oss själva

Som socialpolitiker fick jag mer insikt i den problematik som kan uppstå för den människa som lever med ett missbruk som kanske inte direkt syns på ytan. Som förälder fick jag också veta mer om alla de droger som lätt finns tillgängliga på nätet eller hur unga människor blir fanatiska kring den mat de äter för att uppnå den perfekta kroppen genom träning (ortorexi). Senare samma vecka sammanträdde UmeBRÅ (Brottsförebygganderåd) och där fick vi påtalat att droger är oerhört vanligt förekommande på gymnasieskolorna och är ett problem. Ögon måste öppnas och acceptansnivån för droger måste sänkas. Kunskapen måste bli större om hur farliga dessa nätdroger är och vad som kan hända när man röker på eller knaprar piller som aldrig är menade för ”human consumption”. Verkligheten skrämmer, men att ha mer kunskap ger makt och inflytande att förändra den. Det är i alla fall min förhoppning.

Kryssa Kerr

Av Veronica Kerr, 14 september 2014 kl 11:23, Bli först att kommentera

Så är den här, valdagen. 14 september. Under fyra veckors tid har jag levt och andats valrörelse. Det har varit sena kvällar med möten och debatter och tidiga morgnar med att dela ut material i brevlådor. Hemmet är i ett undantagstillstånd eftersom det som ska fixas får vänta till efter valet. Nu är det nära och jag känner mig pirrig, men jag tror att mina barn känner lättnad. Kanske det blir någon ordning här hemma nu. Inte idag, men kanske imorgon…

Jag ska strax själv gå till vallokalen för att rösta och sedan stå utanför lokalen för att dela ut valsedlar till de som vill ha. Jag är första namn till Umeå kommun, men jag finns även med på listorna till landsting och riksdag. Ingvar Näslund, chefredaktör, skriver på VK om bloggens slagkraft och om hur flitiga lokala politiker varit. Jag är inte en av de som skriver varje dag, men jag har skrivit om den politik jag vill föra och vilka frågor som jag vill driva. Min förhoppning är att ni fått en bild av vem jag är och självklart hoppas jag på ditt förtroende att få ett kryss.

Följ mig på Twitter, där händer det mera än här på bloggen för tillfället, @VeronicaKerr #KryssaKerr #Kristdemokraterna

Valduell om Skräddaren

Av Veronica Kerr, 12 september 2014 kl 11:33, 2 kommentarer

I morse kl.08:00 stod jag på Sveriges radio för att valduellera mot Åsa Bäckström (V) om boendet Skräddaren. Ledande socialdemokrater i socialnämnden tycker att vi i Alliansen ältar i frågan och önskar nog inget hellre än att media kunde vara tyst. Det är bekvämare så, speciellt om saker och ting inte blev som man hade tänkt.

Valduellen blev inte heller som den var planerad, 20 minuter innan avtalad tid meddelade Bäckström att hon var sjuk och det blev istället Tamara Spiric som hoppade in via telefon. Trots allt sitter inte Spiric i socialnämnden och har kanske inte samma engagemang i frågan som Bäckström, men hatet mot vinster i välfärd har de partigemensamt.

Vinster i välfärd, vänsterpartiet fortsätter att förminska och lägga debatten om äldreomsorgen på en låg nivå. I valanalysen efteråt kommenterar en statsvetare att vi måste verkligen fortsätta att trumma in varför vinster i välfärden är bra och varför vi ska fortsätta. Det handlar inte om rika giriga män som vill utarma verksamheter på pengar. Det är inte svart eller vitt, men vänstern ser rött av ordet vinst och låter sig förblindas av ideologin.

Vi kommer alla att gynnas av större valfrihet, både för de boende och för personalen. Varför envisas Vänsterpartiet med att tro att de vet vad som är bäst för den enskilde. Och varför vill de förneka undersköterskan möjligheter till fler arbetsgivare som kan efterfråga just hennes kompetens? Här kommer i korthet några av mina argument till varför vi i Umeå ska ha fler aktörer i äldreomsorgen och varför vinster inte är ett problem

– garantera valfriheten och en mångfald av olika aktörer.

Företag berikar välfärden med nya sätt att arbeta, innovationer och investeringar. Om ett företag inte går med vinst, går det med förlust och då finns det inget utrymme till varken investeringar eller förbättringar.

– utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen.

Ju fler aktörer eller företag desto större konkurrens. Vårdgivarna måste höja kvaliteten och service för att möta de krav som vård och omsorgstagarna och vi politiker ställer. Annars kommer de som väljer helt enkelt att välja någon annan.

– vårdanställdas inflytande över sin arbetsplats och karriär ökar

Vårdanställda ges fler alternativ till arbetsgivare och är inte bara hänvisad till landsting eller kommun. Det ökar statusen på arbetet och förhandlingsmöjligheterna till bättre arbetsvillkor ökar. Företag kan betala bättre löner och erbjuda fler möjliga karriärval till de medarbetare som är bäst på att bidra med bättre arbetssätt, och därmed öka företagets konkurrenskraft. Vårdyrket kan därmed också bli mer attraktivt.

– öka jämställdheten i näringslivet

Vården och omsorgen är kvinnodominerade branscher, där möjligheterna till karriär eller eget företagande länge varit stängd. Idag utgör kvinnor långt fler än hälften av de lägre cheferna och mellancheferna inom privata omsorgsföretag och nästan 50 procent av toppcheferna. Det kan jämföras med 14 procent kvinnliga toppchefer i näringslivet i stort. Om fler kvinnor kan starta vård- och omsorgsföretag som går med vinst kommer på sikt hela näringslivet att bli mer jämställt, samtidigt som skillnaden mellan mäns och kvinnors ekonomiska makt i samhället minskar. Jämställdhet UTAN kvotering.

Äldreomsorgen behöver mer i Umeå, för en sak är säker, vänsterpartiet har gjort tillräckligt med skada som det är.

Om skyltar och att ordslåss

Av Veronica Kerr, 9 september 2014 kl 08:41, Bli först att kommentera

Vi är inne på de sista klämtande dagarna innan valdagen och fokus borde vara på de stora frågorna om vad som skiljer blocken åt: Vad kommer att hända om vi byter regering eller här i Umeå där ekonomin blivit sämre och vänstern har fått styra över socialdemokraterna under fyra år. Nej de har inte styrt tillsammans med socialdemokraterna, tvärtom har socialdemokraterna blivit tvungna att svänga kraftigt till vänster. Något vi definitivt har sett i socialnämnden under de senaste fyra åren. Istället för detta fokus har valskyltarna än en gång fått ljuset på sig. Inte budskapen eller hur de ser ut, utan vad som görs mot dem.

Nedsparkade skyltar förekommer varje val, klotter likaså, men i år nöjer man sig inte med att sparka ned dem utan man ser till att de försvinner. Plockar bort dem helt och hållet så att det inte finns några skyltar att ställa upp igen. Detta har skett både här i Umeå och i Vännäs, men jag har inte hört att det har hänt för fler partier än vårt. Varför är våra skyltar så provocerande? Sedan finns det andra som också vill hänga på valrörelseandan som mäklare som säljer in sig mitt ibland partiskyltarna och som nu Fi:s rosa glasögon. Jag ser att både Peder Westerberg och Lennart Holmlund har kommenterat händelsen och jag håller med. Är det OK att sätta rosa glasögon på andras affischer, så kanske de tycker att det är OK att både klottra och sparka på andras?

Själv sitter jag och filar på mina ”rapp inlägg” inför morgondagens Ice Cold politiker battle. Utmaningen gick till alla partier och sex partier ställer upp. Jag ord slåss mot Margareta Rönngren (s), vilket jag gör emellanåt i fullmäktige men här är tiden oerhört begränsad och det blir på rim. Kl.19:00 på Folkets Hus i morgon kväll om ni inte har något annat mer spännande för er…

Om att uttala sig tvärsäkert och kvällens debatt

Av Veronica Kerr, 8 september 2014 kl 10:03, Bli först att kommentera

Sista veckan är inledd och valtemperaturen stiger och jag är så tacksam för att min egen temperatur har sjunkit eftersom jag legat i feber under helgen. Inte mycket tid att vara sjuk, speciellt inte om man är politiker.

Debatterna kommer allt tätare och opinionsundersökningarna lika så. Jag har faktiskt inte följt alla, men det har varit oundvikligt att se att de har varierat en hel del. En del anklagar även media för att inte vara oberoende när löpsedlarna för Aftonbladet och Expressen båda visade totalt olika tolkningar av den ”senaste undersökningen.” Här gäller det att inte modfällas när resultatet går emot en, eller bli allt för kaxig när siffrorna visar stark uppgång för det block man själv sympatiserar med. Det är på valdagen vi vet resultatet, om nu någon trodde något annat.

Något annat är precis vad Carl Hamilton och Ernst Billgren trodde 2010. Under somrarna får jag äntligen lite mer tid att läsa annat än styrelsehandlingar och på OK i Lövånger hittade jag boken Vad är politik? till en billig peng.

Så rolig att läsa och alltid lär man sig något nytt trots att jag numera är heltidspolitiker och borde veta. Något som författarna måste ha lärt sig är att aldrig lita på opinionsundersökningar. Det blev tydligt när man läser svaret till fråga 20, I höst kommer Sverige troligtvis att få sin första kvinnliga statsminister. Minns ni Mona Sahlin? Det går inte att tvärsäkert att uttala sig för vilket resultat vi kommer att ha på söndag. Jag fortsätter att arbeta i valrörelsen för den politik jag står för och de frågor jag brinner extra för, ända in i kaklet som det kallas.

I förra veckan deltog jag i en debatt varje dag. Ikväll går jag också på debatt, men för att lyssna på Stefan Attefall och Åsa Ögren som debatterar Umeås hetaste fråga. Hur får vi fart på bostadsbyggandet? Kom och lyssna kl.19:00 på Folkets Hus.

annons