Kategori: VK

Holmlund och ofullkomlighetsprincipen

Av Veronica Kerr, 20 oktober 2015 kl 07:48, 2 kommentarer

Jag har nyss hämtat tidningen, en ny god vana eftersom det numera tar sammanlagt tio minuter rask promenad att hämta den när vi nu har flyttat ut på landet. Jag är ännu inte övertygad om det alltid är värt det och det som tidigare endast krävde morgonrock kräver betydligt mer idag.

Dagens stora rubrik på VKs framsida är ”Ingen backar upp Lennart Holmlund”. Tydligheten är stark eftersom VK ifrågasatt varför inte alla gruppledare hoppat på barrikaderna för att slå på Holmlund. Varför har ni inte bloggat? Varför kritiserar ni inte än mer? Jag står för mina uttalanden i tidningen även om inte allt jag sa kom med när VK ringde upp. I vårt parti har vi inskrivet i principprogrammet ”Ofullkomlighetsprincipen” vilket betyder att ingen är fullkomlig och alla kan göra fel. Den som gör ett fel, inser det och sedan ärligt ber om ursäkt förtjänar en andra chans.

Hur nu socialdemokraterna i Umeå fortsätter i frågan är helt och hållet upp till dem. Jag vet att Lennart Holmlund är en kunnig politiker och kan så mycket bättre än det här. Visst har han retat upp mig ett par gånger och farit med osanning om Kristdemokraterna på bloggen, men att slå tillbaka med samma mynt ligger inte för mig. Jag är så trött på att lägga fokus på märkliga och osmakliga uttalanden när det finns så mycket annat viktigare inom kommunpolitiken. Just nu undrar jag bara är det inte dags att respektera den officiella pensionsåldern…

Om rubriksättning i VK

Av Veronica Kerr, 1 oktober 2015 kl 12:24, 2 kommentarer

Det har gått en tid, men i förra fredagens VK hade jag och Birgitta Nordvall (gruppledare i landstinget för Kristdemokraterna) en insändare publicerad. Det var efter det tredje försöket som den kom in (ja, jag vet vi är många som skriver så trycket kan vara hårt), men det var en mycket märklig rubrik som VK hade satt. Låt givarna dra av, sa kanske mer om rubriksättarens attityd till gåvoskatteavdraget än om insändaren. Bedöm själva. Här kommer den i sin absoluta helhet och i den version som först skickades in i början av september. I den sista versionen strök jag stycket om Hans Lindberg för att korta ner det, men här får han vara kvar.

Umeå och Sverige behöver ett starkt civilsamhälle

För snart tre år sedan, i januari 2012, införde Sverige som sista EU land en skattereduktion för gåvor till vissa ideella hjälporganisationer. Detta var en av Kristddemokraternas största hjärtefrågor och ett vallöfte 2010 som genomfördes. Reformen har varit en stor framgång, men trots det vet vi nu att regeringen har beslutat att avskaffa den. Vår uppfattning är klar, socialdemokraterna och miljöpartiet har inte förstått vad skattereduktionen har inneburit för de ideella välgörenhetsorganisationerna eller för organisationer som ger stöd till forskning. Om inte regeringen vet så är det mycket möjligt att fler saknar kunskap.

Skattereduktionen är 25 % av gåvobeloppet och får högst vara 1 500 kronor per år. Det motsvarar gåvor på totalt 6 000 kronor per år. Det är inte så mycket pengar, men reformen har ett mycket starkt symbolvärde där människor på eget initiativ engagerar sig och bidrar till en bättre värld. Fokus blir på vår omvärld och där solidaritet med andra människor uppmuntras med personligt engagemang. Detta går stick i stäv med regeringens lösning att solidaritet endast visas genom höga skatter och att det är staten som har ansvaret att visa solidaritet med andra.

Regeringen tror att avskaffandet av gåvoskatteavdraget kommer att ge statskassan 250 miljoner kronor. Socialdemokraterna menar vidare att denna skattesubvention är en av anledningarna till varför ”ladorna står tomma”. I jämförelse står den summan sig slätt mot t ex de byggsubventioner på 3,2 miljarder kronor S+Mp regeringen nu inför. De silar mygg och sväljer kameler.

Sanningen är att under 2014 var det 820 000 personer som skänkte totalt 1,5 miljarder kronor till Skatteverkets godkända gåvomottagare. Antalet givare har ständigt ökat sedan 2012 och de som redan var givare till välgörenhet skänker idag än mer efter det att avdraget infördes. När nu det försvinner riskerar de välgörenhetsorganisationer och föreningar ett bortfall på ca 250 miljoner kronor årligen!

I Umeå kommun hänvisar kommunalrådet Hans Lindberg (s) till frivilligsektorn och det civila samhället när det gäller EU medborgare som kommit till Sverige med tiggeri som enda försörjning. Sverige och Umeå behöver en stark ideell sektor för att klara av växande samhällsproblem vi står inför. Istället för att inse vad skattereduktionen för gåvor inneburit för civilsamhället väljer regeringen att blunda och slå dövörat till när organisationer som Barncancerfonden, Röda Korset och Unicef vädjat att inte avskaffa avdraget.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet visar upp ett egoistiskt ansikte där de vägrar inse att samhället är större än staten samt att vi har ansvar för medmänniskor. Det är sorgligt att med en rödgrön budget tar Sverige ett stort kliv tillbaka som enda EU land avskaffa skattereduktion för gåvor. Detta i en värld som är i ett brinnande behov av hjälpinsatser.

Veronica Kerr, gruppledare Kristdemokraterna, Umeå kommun
Birgitta Nordvall, gruppledare Kristdemokraterna, Västerbottens Landsting

En gaffel i fickan

Av Veronica Kerr, 27 juli 2015 kl 12:07, 1 kommentar

–Ta med dig en gaffel i fickan, för säkerhets skull. Ring när du är framme! Det var vad min man sa när jag var på väg ut med mina väninnor och det kunde bli sent. Detta var i slutet av 90 talet. Tanken var absurd, vad kunde jag göra med en gaffel i fickan om jag skulle bli överfallen? Det jag själv kunde göra med en gaffel skulle lätt kunna bli ett vapen i en potentiell våldtäktsmans händer. Men rädslan fanns där, att beväpna sig i Umeå kändes märkligt, trots att bara ett par år tidigare var någonting självklart när jag bodde i USA och skulle gå till bussen fyra kvarter bort. Då var det inte heller en gaffel i handväskan utan någonting helt annat.

Jag har tidigare beklagat mig över nyhetstorka, samma sak varje sommar men jag glömmer jämt hur trist jag tycker tidningarna är. En sak som skiljer sig från övriga somrar är att Hagamannen släpps fri denna vecka. Det har skrivits och rapporterats, sociala medier är fyllda av artiklar och kommentarerna är många. Alla har minnen av vad som hände eller var man var då i livet och minnena poppar upp hela tiden. Jag har inte fördjupade kunskaper om rättssystemet eller domen utan jag hoppas att det är andra som vet vad som händer eller om det finns risker. Vad jag anser om domen eller att han nu släpps fri är oväsentligt. Klart är att när den mest kände våldtäktsmannen i Umeås historia släpps fri mitt i sommaren får det betydligt större uppmärksamhet än om det skett under hösten när nyheterna är fler.

Imorgon sker en manifestation mot våld och sexuella övergrepp på torget och jag är övertygad om att uppslutningen blir stor trots semestertid. Det är bra att rubriken är tydlig att den är mot våld och sexuella övergrepp och inte emot en enda person. Det är alltför många sexuella övergrepp som sker i det tysta i hemmen och det sker både mellan män och kvinnor och i samkönade relationer. Det är ska absolut uppmärksammas och här räcker det inte med bara en manifestation. Själv är jag inte med eftersom jag åker till USA och släkten imorgon bitti, men jag kommer förstås att läsa nyhetsrapporteringen på vk.se

”Du är ett arbetsmiljöproblem”

Av Veronica Kerr, 8 juli 2015 kl 12:08, 3 kommentarer

”Du är ett arbetsmiljöproblem”, tänk dig att få höra de orden. Det du gör och det du säger, det gör att vi andra inte klarar av vårt arbete och du försämrar vår miljö. Visst är det ord som sårar, men hur får man någon att förstå att deras beteende inte är acceptabelt och att det måste till en förändring utan att såra?

Vänsterpartiet är under attack enligt gruppledare Ulrika Edman, starka ord men kanske enligt devisen att slå tillbaka är bästa försvar? Det är tydligt att ödmjukheten saknas hos Vänsterpartiets ledamöter när de själva väljer när de är politiker med förtroendeuppdrag och när de är privatpersoner med stort civilkurage. Det funkar inte så. Förtroendeuppdraget som politiker och ledamot i kommunstyrelsen tar inte ledigt under sommaren eller under helgerna.

Det är klart att polisanmälningen mot Daniel Kallos har väckt uppmärksamhet och jag själv flämtade till när jag läste brevet från stadsdirektören. Det är mycket allvarligt och även om de flesta av oss har principen att inte lägga sig i hur politiska partier arbetar internt hoppas jag att detta blir en riktig väckarklocka för Vänsterpartiet, dess väljare och i synnerhet deras förtroendevalda. Detta är trots allt inte första gången arbetsmiljöproblem och Vänsterpartiet nämns i samma mening. Förra mandatperioden var det mer regel än undantag.

Vi kristdemokrater har i vårt principprogram ofullkomlighetsprincipen, vilket betyder att INGEN människa är fullkomlig. Människor har brister vilket kan leda till misstag och onda handlingar. Men vi tror också att alla människor förtjänar en andra chans när de har gjort fel, men också att man måste ta ansvar för sina handlingar. Här återstår att se vad som händer näst, men det förstås Vänsterpartiet har inte den principen i sitt partiprogram.

Svansinne och nyhetstorka

Av Veronica Kerr, 1 juli 2015 kl 10:52, 4 kommentarer

Får man skriva vad som helst i tidningen? Enkel fråga eller inte, det är inte min bedömning eftersom jag inte är journalist och bara ansvarar för min egen blogg. Jag skriver inte vad som helst och har jag skrivit om andra gruppledare eller politiker som kanske inte själva har blogg brukar jag berätta för dem så att de ges möjlighet att bemöta.

Får VK skämta om socialdemokrater som vandaliserar, nej absolut inte. Nu var det ju inte heller politiker som slog sönder fönsterrutor utan svanar, men med ett instoppat s före ordet vandaler var associationen ett faktum. Men att tycka som förra kommunalrådet att det är socialdemokraterna som har ensamrätt till förkortningen (s) det är att gå för långt. http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2015/07/01/vk-kranker-socialdemokraterna-i-umea/ Hade det stått (S) vandaler och inte (s)vandaler kanske jag varit mer förstående. Jag ser det som en lek med ord som ledde till lättkränkthet. http://www.vk.se/plus/1480997/utsattes-for-rena-svansinnesattackerna

Svanar är vackra djur, men det är så med alla djur (och människor) att när man känner sig hotad kan de fula sidorna komma fram. Häromdagen mötte jag en svan och hennes fem små ungar som simmade i en vik vid havet. Så vackra att se på, men blicken och lätet från svanmamman när hon såg mig komma för nära glömmer jag inte. För övrigt första gången jag hört en svan överhuvudtaget.

Det råder nyhetstorka, det kan vi vara överens om. För hur annars skulle en enkel rubrik om aggressiva svanar få så mycket uppmärksamhet? Börjar redan nu längta till när papperstidningen fylls med riktiga nyheter igen.

Grattis Botsmark!

Av Veronica Kerr, 7 maj 2015 kl 15:04, Bli först att kommentera

Jag blev otroligt glad över nyheten att Botsmarks skola som har varit stängd under läsåret nu kommer att öppna s igen till hösten. Det var nog en del som trodde att det skulle bli svårt att rekrytera och vissa har mumlat att när en skola väl är stängd kanske den inte öppnas igen.. Svårt var det nog, men enligt media är det nu klart att lärare har rekryterats.

Min uppfattning för ett år sedan var att jag inte tyckte att alla lösningar prövats och så här skrev jag då..http://blogg.vk.se/veronica-kerr-kd-politiker/2014/06/23/bussa-larare-till-botsmark/#comments Inlägget om att bussa lärare till Botsmark provocerade fram en del kommentarer, jag är glad för att vi inte fick rätt om nedläggning,

Reflektioner om tillgänglighet och att vara tillgänglig

Av Veronica Kerr, 11 april 2015 kl 11:12, Bli först att kommentera

Tillgänglighet. Ni har hört ordet så många gånger och ni har säkert många olika uppfattningar om vad det innebär. Ett tillgängligt samhälle där hinder som t ex höga trappsteg och trösklar för att det ska bli lättare att ta sig fram oavsett om du går eller sitter i rullstol. Ett enkelt exempel, men vad innebär det att vara tillgänglig som person?

I mitt förra inlägg skrev jag om socialtjänsten och arbetsmiljöproblem, men jag nämnde inte ett relativt nytt arbetsmiljöproblem som allt fler stöter på – Epost. Jag har inte räknat hur många mail jag får varje dag, men jag vet att jag inte tillhör de personer som får mest i antal. Inför varje mail görs en avvägning, kan det vänta, kan det slängas omedelbart eller krävs omedelbar åtgärd? Förr när e-posten inte fanns och brevet kom med post så fanns inte samma omedelbara krav på svar. För vem visste egentligen hur lång tid posten tog på sig att leverera brevet. I tips om hur du hanterar stress på jobbet finns det alltid något om att endast läsa mailen på en bestämd tid på dagen. Inte omedelbart du hör plinget eftersom det distraherar och koncentrationen försvinner.

Jag läser min mail alltid (nästan) när det plingar till. Inte för att jag känner mig stressad utan för att jag är nyfiken. Jag vill veta. Missade samtal på mobilen där personen inte lämnat ett meddelande är frustrerande och jag avskyr när människor säger att ja ja, om det var någonting viktigt då ringer de igen. Min syn på att vara tillgänglig har förstås förändrats sedan jag blev politiker på heltid 2011 även om jag hade haft ett relativt flexibelt arbete tidigare dock med krav på att vara tillgänglig utanför normal arbetstid. Idag är min arbetstid inte ”normal kontorstid” och jag kan svara på mail sent om nätterna eller svara på mobilen när det behövs.

Jag arbetar i ett förtroendeuppdrag och har tack vare detta fått uppleva mycket för att jag varit tillgänglig när frågor ställts. Ibland har frågor varit obekväma, men det gäller att ha ett öppet sinne eftersom jag vet att inte alla tycker som jag. Det har jag i synnerhet förstått när jag läst kommentarerna här på bloggen, men jag blev glad när en av bloggläsarna ville träffa mig och tala mer om varför jag ”tänker fel” och vad jag bör göra istället. Det blev ett bra samtal där vi kom överens om att vi inte kommer att kunna bli överens om allt.

Ingvar Näslund reflekterar i dagens VK och det är bra påminnelse till alla politiker, vare sig vi arbetar i kommunen eller i landstinget, vi arbetar i demokratins tjänst. Nu ska jag iväg till återvinningen innan de stänger kl.12, önskar er en härlig vår lördag!

Rättssäkert IT system?

Av Veronica Kerr, 30 mars 2015 kl 00:20, 3 kommentarer

Imorgon är det kommunfullmäktige och det var väldigt länge sedan vi hade en så lång dagordning till fullmäktige. Själv har jag en interpellation till Individ och Familjeomsorgsnämndens ordförande Andreas Lundgren som vi inte hann diskutera förra månaden, men jag har också lämnat in en enkel fråga ställd till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg. För de som läser VK har kanske sett den i tidningen, men här kommer den i sin helhet:

Enkel fråga till Kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S)

En 16 årig gymnasieelev anklagas av Umeå kommun för skadegörelse av kommunens IT system och avkrävs nu närmare en halv miljon kronor i skadestånd. Eleven var enligt uppgift i kontakt med tekniska nämnden för att påtala de stora säkerhetsbristerna, men när ingenting sedan hände tog han nästa steg och visade på riktigt hur osäkert vårt datasystem är.

Det är fullständigt klart att ett brott har begåtts vilket han också har erkänt sig skyldig till, men det både allmänhet och IT bransch, nu ställer sig frågande till är skadeståndets belopp. Det kan ändå inte vara menat att en 16 årig ”visselblåsare” som påtalat brister för kommunen ska själv bekosta de nödvändiga åtgärder som kommunen måste ta.

Anser du att det är rimligt att en elev som påtalat kommunens svagheter i IT systemet ska betala kommunens kostnader på en halv miljon för att åtgärda bristerna?
Är Umeå kommuns IT system idag rättssäkert?

Veronica Kerr

Kristdemokraterna

*********************************************************************************

Det är många som har lämnat in enkla frågor, 11 stycken till antalet vilket är mycket ovanligt. Själv känner jag mycket starkt för min enkla fråga och jag är varken nöjd med den information som jag har fått eller när jag har mötts av attityden att ”aldrig har en kriminell fått så mycket uppmärksamhet” när det är kommunen jag vill syna. T ex är det mindre än ett år sedan kommunfullmäktige beslutade att införa socialrådgivning på nätet när vår allians motion bifölls, för att det ska fungera måste vi ha ett rättssäkert IT system. Det finns mer att säga, men jag väntar till i morgon. Här kan du läsa mer om kommunfullmäktige och även hitta handlingar.

http://umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/arkiv/artiklarkommun/foljkommunfullmaktigessammantrade.5.4429379114c00ab57da4ff11.html

Inte ens fel när två träter eller vänsterns bild av verkligheten

Av Veronica Kerr, 20 januari 2015 kl 09:45, 1 kommentar

I december 2010. Jag var ny i fullmäktige och ny ledamot i näringslivs och planeringsutskottet när beslutet om Väven och dess innehåll skulle tas. Drygt två veckor tidigare hade kommunfullmäktige beslutat att ett Kvinnohistoriskt museum skulle byggas och nu fick vi veta att det skulle in i Väven. Inget annat var klart, men ett museum som ingen efterfrågat var nu garanterat en plats tillsammans med ett bibliotek. Detta var en eftergift till Vänstern för att kunna gå vidare och för dem att släppa protesterna om att lämna biblioteket vid Vasaplan.

Det var inte det enda som kompromissades. I beslutet står det att en icke-kommersiell mötesplats skulle fortsatt finnas vid Vasaplan, men ingenstans står det att det var i bibliotekets lokaler. Enligt min mening kunde denna icke kommersiella mötesplats bli precis vad som helst och var som helst så länge som det var placerat i närheten av Vasaplan. Nu fyra år senare börjar protesterna och de splittrade minnesbilderna komma fram. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är nu helt frigjorda från varandra och inget av partierna har en gruppledare idag som var med när beslutet skrevs fram. Kanske en förklaring till varför en ”träta” kan blossa upp.

Jag är inte emot icke kommersiella mötesplatser, inte alls. Jag är övertygad om att dessa behövs i en stad för att vara inkluderande. Min kritik är att inte alla punkter som kompromissades fram har kritiskt granskats. I samma beslut från KF januari 2011 står det att UKF ges i uppdrag att se över kollektivtrafikens linjesträckning så att kollektivtrafiken till Kulturens hus tryggas. Bara dryga året senare kräver Vänsterpartiet att Storgatan (samma gata där Kulturväven idag finns) ska stängas för biltrafik. Inte ett ord om kollektivtrafik till Väven. Var detta en ”skenkompromiss”, en eftergift som skulle få Vänstern att känna att de trots allt har haft inflytande? En eftergift som inte ens vänstern anser vara intressant, i synnerhet inte nu när Kvinnohistoriskt museum står där det står?

Det är bra att gamla beslut följs upp. Ibland är gamla beslut bara gamla och de passar inte in i verkligheten ett par år senare. Många gånger är det just så när vänstern har varit med och beslutat, besluten är inte anpassade till verkligheten.

Vad är jämställd talartid?

Av Veronica Kerr, 10 januari 2015 kl 13:42, Bli först att kommentera

Få kvinnor tar plats i fullmäktiges talarstol, det är rubriken på VKs artikel om att endast 13 % av talartiden utgjordes av kvinnor på novemberfullmäktige. Jag fick själv frågan om hur kvinnor ska lockas till att ta plats i talarstolen, men inte allt jag sa framkom i artikeln. Mätningen av talartiden skapar betydligt fler frågor och att bara säga ”att männen måste backa och låta fler kvinnor ta plats” (Fi) är att göra det enkelt.

Idag är tio partier representerade i Umeås kommunfullmäktige. Sju av tio gruppledare är män och det är precis som Carin Nilsson säger att det är gruppledarna som i de flesta fall företräder frågorna. När mätningen gjordes var det valfullmäktige med formella val till nämnder och styrelser. Motioner som inlämnats många månader var uppe till beslut och med ett nytt fullmäktige och nya partier kanske engagemanget inte fanns för frågorna. I december fullmäktige var procentsatsen 38% för kvinnor. Nämnder och styrelser hade sammanträtt vilket gör att den politiska plattformen för nya ledamöter i fullmäktige var större och dagsaktuella frågor var på föredragningslistan.

Jag är missnöjd med hur man framställer resultatet som två enskilda ledamöter initierade i november. Det finns fler frågor som behöver svar, t ex var det 30 män som var uppe i talarstolen eller var det sju män som gick upp gång på gång? Jag tror inte på att tysta männen, men det är klart att vissa av dem tar mer plats än andra. Jag undrar mer över de ledamöter som aldrig går upp i talarstolen, som aldrig interpellerar eller motionerar. Hur ser de på sitt uppdrag som förtroendevald? Med 65 ledamöter kanske vi ska vara glada för att inte alla talar varje gång, fullmäktige kommer då att bli betydligt längre än idag. Men att begränsa talartid för att tysta ledamöter är inget alternativ.

För övrigt var jag inte med på fullmäktigemötet i november, hade jag varit så vet jag att procentsatsen sett annorlunda ut. Om detta är en viktig fråga för de enskilda ledamöterna Christer Lindvall (s) och Ulrika Edman (v) hoppas jag att de återkommer med ytterligare mätningar där svaren på mina frågor kommer fram. T ex hur ser det ut i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet? Statistik är ett verktyg som kan visa olika sanningar beroende på vem som använder det. Men det är väl ingen nyhet?