Etikett: VK

Om artikeln i dagens VK..

Av Veronica Kerr, 14 juni 2019 kl 17:29, Bli först att kommentera

På måndag är det budgetfullmäktige, politikens ”skolavslutning” där varje parti talar om vilka förändringar man vill se kommande år. Vilka områden ska prioriteras och hur når vi en budget i balans? Det kan vara lite slitsamt innan siffrorna är på plats och tonen i debatten kan bli både vass och hög, men jag älskar snabba replikskiften och att debattera kristdemokrati och Umeås framtid.

Det har varit ganska tyst runt budgetarbetet sedan förslagen presenterades i förra veckan, krutet sparas till måndagen. Det är ett tufft läge i ekonomin vilket kräver nya lösningar och sätt att tänka, men mer om budget 2020 senare. Det som triggade mig tillbaka till bloggen var en artikel i dagens VK om hur Äldrenämnden ska spara ännu mer.

En kort bakgrund till varför sparförslag har tagits fram är den att det prognostiserade underskottet i Äldrenämnden för 2019 är 17 miljoner kronor. Inte ett gigantiskt underskott med tanke på att budgeten ligger på över en miljard, men det är sedan inte alltför långt tillbaka beslutat att de nämnder som förväntas ha ett underskott på mer än en procent av budget ska redovisa sparåtgärder för Kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott. Dessa sparåtgärder har inte presenterats för Äldrenämnden ännu eftersom vi inte har något sammanträde förrän i augusti. Det är endast förslag som är framtagna och INGA beslut är ännu tagna.

Igår förmiddag fick vi i presidiet, jag Carin och Åsa förslagen presenterade för oss och fick veta att dessa förslag kan bli aktuella att besluta om i augusti. Jag är glad för att vår kommun är mer på tå än tidigare och ”ringer i varningsklockan” när underskott börjar växa. Tidiga insatser ger bättre resultat. Min respons är INTE att skrika vargen kommer eller skapa allmän oro innan vi ens vet vilka beslut som kommer att tas. I synnerhet inte om ett eventuellt beslut som berör ett fåtal personer. Om ett beslut tas som berör ett fåtal personer ska de inte behöva läsa om det i tidningen bara för att en politiker känt behovet av att profilera sig i media. Beslutet om Marielund däremot är taget sedan en tid tillbaka och är förankrat både bland personal och boende.

Vänsterpartiets uppfattning om att inte vidta några åtgärder överhuvudtaget är oroväckande för det är trots allt innevarande år detta gäller och inte budget 2020. Artikeln stärker min uppfattning om att det är svårt att lita på Vänsterpartiet när det gäller informationsöverföring och att de för en politik som inte alltid har de äldres bästa för ögonen. Här hade det varit önskvärt om VK kompletterat med fler frågor och svar till de som var på plats än att endast lita på den som ringer upp.

Äldrenämnden, Vänsterpartiet och VK

Av Veronica Kerr, 24 februari 2019 kl 20:14, Bli först att kommentera

När jag började i socialnämnden 2012 så var det mer regel än undantag att efter varje sammanträde var det presskonferens. Folkbladet och VK var alltid närvarande och det var inte ovanligt att både radio och lokal TV fanns med om frågorna var tillräckligt ”intressanta”. Idag är det mer regel än undantag att vi inte har presskonferens, men finns tillgängliga för media om det finns frågor. Visst vi ska inte slösa bort journalisters tid med att kalla till presskonferens om det inte finns frågor av särskilt allmän intresse att lyfta. Det är färre journalister jämfört med förr och allt ska gå så mycket fortare.

I torsdags sammanträdde Äldrenämnden och de stora punkterna på dagordningen var Patientsäkerhetsberättelse 2018 och Kvalitetsberättelse 2018. Umeå kommun som vårdgivare är skyldiga att upprätta en patientsäkerhetsberättelse senast den 1 mars varje år och i korthet är det en beskrivelse av hur patientsäkerhetsarbetet bedrivits. Dokumenten är gemensamma för de båda socialnämnderna. De båda dokumenten diskuterades och det var många som hade frågor, men i slutändan godkändes berättelserna. Det var ingen kontrovers eller konstigheter, men när VK skriver om det så är det lätt att få en annan uppfattning.

Vänsterpartiet har för vana att alltid lägga ett yrkande på något oavsett om det är möjligt att genomföra eller ej. På så sätt kan de alltid hävda att de har gjort något eller lyft något och på så sätt visa att de tar ”ansvar”. Många gånger är det endast redaktionella ändringar, men lika ofta är det yrkanden som inte hör hemma i ärendet eller i frågan. Men det ger media en intressant konfliktvinkel och något att skriva om.

Jag förnekar inget parti till att lägga yrkanden, men här behövs förtydliganden. Åsa Bäckström (andre vice ordförande) var INTE närvarande på nämnden så det var inte hon som yrkade på ändringar utan hennes partikamrat. Anledningen till varför Vänsterpartiet inte fick gehör är INTE för att vi andra skulle tycka att det är sak samma om personalen har kunskap i omvårdnad eller om de kan svenska utan för att dessa patientsäkerhetsrisker redan finns med i den nyligen antagna Internkontrollplanen för 2019. Men det var tydligen inte intressant för VK att ta med och Bäckström visste nog inte heller svaret.

När vi sedan diskuterade Kvalitetsberättelsen så lyfte jag att antalet klagomål inom hemtjänsten har ökat och i synnerhet när det gäller insatser eller uteblivna insatser. Här bad jag om att Äldrenämnden ska få ta del av hur biståndsbesluten tas och vad som krävs. Vi vet att för ett par år sedan förändrades servicenivåerna inom hemtjänst utan att politiska beslut tagits. Nu har fler signaler kommit om att samma insats ska utföras på kortare tid eller att samma insats som beviljats året innan nu nekas utan att någon förklaring har getts. Här finns anledning att återkomma till fler gånger.

Valskyltar- miljonindustri och ett otyg

Av Veronica Kerr, 14 augusti 2018 kl 14:39, 6 kommentarer

Dag två. Valstugorna öppnade igår och det känns faktiskt riktigt bra. Det var en del bestyr med att få allt på plats. Otaliga möten med övriga partier för att få ordning på vad det är som gäller och vem som ansvarar för vad och allt har varit i god anda. Den goda andan finns fortfarande där, men tonen kan bli lite skarpare ju närmare vi kommer valet. Kanske framkom det när det beslutades om valskyltning. När ska de upp?

Polistillståndet var från den 5 augusti, men när det blev klart att partierna på riks kommit överens om att efter kl.17 den 10 augusti var det fritt fram så väntade vi. En del har ännu inte satt upp sina vilket förstås gjort att risken för förstörelse och nedskräpning minskar. Valskyltarna är avskydda av många, men ses som en kär tradition av vissa partier. Andra menar att de flesta partierna egentligen INTE vill sätta upp skyltar, men kan inte vara först med att sluta. Partierna är låsta av andra, för tänk om du förlorar röster på att inte synas på en skylt vid Tegsbron i rusningstrafiken när alla andra står där?

En kär tradition, javisst, men är det någon som minns en valrörelse överhuvudtaget där skyltarna har fått stå kvar? Det sparkas, klottras och rivs, men i år vandrar de iväg. Dvs de som inte vill se skyltarna tar helt sonika bort skylten och bär bort den. Skyltarna försvinner på riktigt, de stjäls allt för att budskapen inte ska synas och det sker på natten. Det är inte alla partiers skyltar som försvinner eller förstörs, ett enkelt konstaterande utan att peka finger. Vad tycker du? Påverkas du av valskyltar eller vill du att partierna ska sluta affischera för det leder bara till nedskräpning och frustration? I år vet jag att vissa kommuner beslutat att inte tillåta valaffischering förutom i nära anslutning till valstugan. Vore intressant om denna kommun också vågade tänka annorlunda. Det råder ingen brist på andra platser att synas på än i en vägkant. Själv syns jag idag på kommunstyrelsen och i valstugan.

Det behövs mer värderingar i politiken!

Av Veronica Kerr, 3 augusti 2018 kl 09:44, 4 kommentarer

Bilden ovan tror jag har lagt ut tidigare för nåt år sedan, det är min profilbild från Twitter. Jag är inte speciellt aktiv på Twitter, men jag tycker att det är ett fantastiskt forum för snabb information. Nackdelen är att lika snabbt som du kan få information eller åsikter i en fråga, lika snabbt kan det spåra ur med hetsiga personangrepp eftersom 140 tecken lätt misstolkas. Det jag ville visa med bilden är citatet från Jon Stewart, tidigare programvärd för TV programmet The Daily Show. ”If you don’t stick to your values when they’re being tested, they’re not values: they’re hobbies!” Fritt översatt: Om du inte håller fast vid dina värderingar när de prövas så är de inte värderingar utan fritidsintressen.

Jag hittade citatet på nätet kort efter valet 2014 och jag har bevarat det sedan dess. Som politiker prövas du hela tiden när beslut ska tas och det är inte alltid lätt att fatta beslut. Är beslutet rätt, är det kostnadsdrivande, är det budgeterat, är det en kommunal angelägenhet eller kan andra än kommunen göra det bättre? Är det ett ”populärt” beslut och för vem tar du beslutet? Det kan t ex vara svårt att rösta för att införa avgifter, men om du vet att dessa avgifter kan innebära att fler personer får stöd i tid eftersom kommunen saknar tillräckliga resurser blir beslutet enklare. Att rösta för något som du vet är rätt och riktigt för fler människor än dig själv trots att det hade varit enklare att bara vara tyst eller rösta lika som majoriteten är inte lika lätt som det låter. Ibland är det jobbigt att vara obekväm, att inte tycka lika som övriga, men det är mina värderingar och de är en del av mig. Det var därför jag började med politik.

Under sommaren har VK publicerat intervjuer med gruppledarna för partierna i fullmäktige. Intervjun tog en och en halv timme, men tar betydligt kortare tid att läsa om vad som sades. Missade du intervjun kan du läsa den här

Makten kommer underifrån

Av Veronica Kerr, 2 augusti 2018 kl 09:40, Bli först att kommentera

Det är lätt hänt att i ett politiskt parti är det endast en person som får uppmärksamhet eller fokus, partiledaren eller mer lokalt gruppledare. Ett parti byggs upp av dess medlemmar och utan medlemmar finns det inte heller något parti. Jag är inte ensam när jag arbetar politiskt utan varje månad träffas kristdemokrater i Umeå för att diskutera aktuella frågor och beslut förankras. Makten kommer underifrån och det är inte jag som står med partipiskan för slå in rätta beslutet.

Jag har träffat ledande politiker från andra partier som säger att, äsch jag säger till medlemmar vad de ska tycka och vilken väg partiet ska ta för de är inte lika insatta i frågan som jag. För de partierna kanske det fungerar, men så är det inte i KD. Här betyder medlemmarna verkligen ALLT. Det var just detta till exempel som ledde till att Decemberöverenskommelsen föll. Det var på Kristdemokraternas riksting 2015 som en majoritet av ledamöterna röstade emot partiledningen. Rikstinget är Kristdemokraternas högsta beslutande organ, jag var där, jag röstade mot DÖ och den föll. Partistyrelsen med Ebba som partiledare var tvungen att följa beslutet.

I gårdagens VK fanns det en insändare från en annan kristdemokrat, Monica Hultman och jag vill verkligen lyfta upp hennes insändare i min blogg. Hennes ord anknyter en del till det jag skrev om att ringa till människor för att höra hur de mår, något som fler måste bli påminda om. Den ofrivilliga ensamheten bryter ner och en semester är inte alltid till glädje för alla. Nedan kan du läsa Monicas insändare i sin helhet.

******************************************************************************************

Vi måste öppna ögonen för varandra

Nu i semestertider talas det så mycket om att man äntligen ska få tid till att umgås med familjen. Kanske ägna sig åt trädgården eller renoveringsprojekt som blivit liggande. Det låter säkert trevligt, men det är inte alla förunnat. Sverige är fyllt av ensamma människor, människor som inte åker någonstans under sommaren eller har någon att umgås med.

Det är bevisat att ensamhet ger högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, men även depression är vanligt. Den ofrivilliga ensamheten är psykiskt påfrestande. Vi måste våga vara mer öppna för andra och samtidigt vågar ställa frågan ”hur är det”, när vi märker att något inte är som det ska. Eller var det inte väldigt länge sedan du hörde av dig till den där vännen som nyligen förlorade sin make eller maka?

Idag finns det flera frivilligorganisationer som gör ett jättearbete som samtalsstöd eller besöker institutioner, men några få kan inte göra allt och det kan inte heller vara meningen. Varje människa är unik, men vi är alla del av olika sammanhang och vi behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Gemenskap betyder just tillsammans med andra, det är inte bara en som vinner på det – det gör båda!

Monica Hultman
Kristdemokraterna, Umeå

Vad händer i semestersverige?

Av Veronica Kerr, 30 juli 2018 kl 10:38, 2 kommentarer

Tillbaka till verkligheten och det känns mycket bra! Semester i all ära, men om den blir för lång blir den i det närmaste passiviserande. Är uppe sent, sover för länge och matvanorna förändras drastiskt för på sommaren är det inte lika roligt att laga mat, i synnerhet inte när det är varmt ute. Och varmt har det definitivt varit!

Jag tänker inte blogga om vad jag gjort under semestern (den som följer mig i andra sociala medier har kunnat få viss insyn), men det är några andra erfarenheter och tankar som jag vill dela med mig av. Vad händer i äldreomsorgen och i sjukvården när semestersverige tar över? Är det rätt att arbetsbefria någon som säger upp sig och samtidigt fortsätta att betala ut lön? Ger fler utbildningsplatser inom ett yrke med automatik fler utbildade?

Äldreomsorgen – I våras fick vi i Äldrenämnden information om att det tar allt längre tid att tillsätta vakanser i omsorgen, därför att unga människor bestämmer sig sent för att söka sommarjobb. Varför det är så har vi inte fått en direkt förklaring till utan så är det bara. Den yngre generationen vill inte binda upp sig lång tid i förväg utifall att något bättre dyker upp. Det är definitivt inte optimalt för vilken arbetsgivare vill ha en anställd som hela tiden ser sig om efter någonting ”bättre”? I gårdagens Aktuellt fick vi se ett reportage från Vallentuna där en kvinna berättade att personalen vill att hon lägger sig redan vid 18-19 tiden på kvällen för att personalen ska hinna lägga alla innan de själva slutar kl.21. Sedan händer det att hon inte blir hjälpt upp ur sängen förrän vid lunch nästa dag! Själv är jag inte förvånad för bemanningen är begränsad och jag tycker att schemaläggningen måste ses över. Exemplet är från Vallentuna, men jag blir mer förvånad om det inte finns liknande exempel i vår kommun. Varför ska schemat vara 7-16 eller 12-21? Det borde vara möjligt att börja kl.06 eller arbeta till 22 för våra boende. Det ska inte vara de äldre som ska anpassa sovtiderna till personalens arbetstider utan tvärtom. En självklarhet enligt värdegrunden att äldre har rätt till att leva ett värdigt liv.

Sjukvården – ”Vi vet inte vad som är fel, vi vet inte vad som gör dig sjuk, men du kan inte vara kvar för det finns inga vårdplatser. Du får åka hem, blir du sämre så kom till akuten omedelbart.” Det är känt sedan länge att ska du bli sjuk så bli det inte i juli månad. Sommarsverige kan inte ta emot dig som patient för det finns ingen personal när det är semester. Beskedet ovan fick jag höra i förra veckan (men det är inte jag som är sjuk) och jag blev inte förvånad. Det var orden – det finns inga vårdplatser – som bekymrade mig. Varför fick vi höra dem, hade det funnits plats hade då personen fått stanna kvar på sjukhuset istället för att vara tvungen att åka hem? Alla dessa bedömningar, jag erkänner att jag är rädd för att bedömningarna kan bli för snäva just för att vårdplatser saknas. Jag vill lita på sjukvården, men i juli månad är det lite svårare.

Lön utan att arbeta – Kanske är det drömmen för många, men för mig är det obegripligt. Jo, jag förstår om kommunen vill häva ett avtal och bli av med en anställd så kan (ska) den anställde bli kompenserad, men om jag säger upp mig för att jag inte vill vara kvar så kan jag inte räkna med att fortsätta få lön utan arbetsinsats. Att arbetsbefria och fortsätta få lön för att man ska vara tillgänglig på telefon, det var inte ett beslut som jag kände till sedan tidigare. Tillgängligheten kanske var endast menat för vissa utvalda. Den nya organisationen som nämns i artikeln är för övrigt ännu inte antagen.

Fler utbildningsplatser – Regeringen med Morgan Johansson i spetsen (s) har meddelat att det ska skapas fler utbildningsplatser för brandmän för i Sverige har vi för få. Inga konstigheter eftersom det varit uppenbart efter sommarens alla skogsbränder. Det är inte enda lösningen. Det är kommunerna som anställer brandmän och det är i synnerhet anställningsvillkoren som måste ses över. Det är idag fullständigt omöjligt att arbeta som deltidsbrandman om inte arbetsgivaren ger förutsättningarna. Jag har bloggat om det tidigare. Enda lösningen är inte fler utbildningsplatser för om så vore fallet skulle vi inte ha brist på varken lärare eller vårdpersonal.

Otrygghet eller svartmålning

Av Veronica Kerr, 2 maj 2018 kl 12:04, 3 kommentarer

Har Umeå blivit mer otryggt eller är det en svartmålning av verkligheten? Det var en fråga som ställdes på kommunfullmäktige för drygt en vecka sedan. Hur kan en bild av verkligheten tolkas på så många sätt det är en fråga som jag ständigt ställer mig. I politiken blir frågan än vanligare eftersom viljan att få fler att dela samma uppfattning är otroligt stark. Men att dela uppfattning som sina politiska motståndare blir omöjligt eftersom det skulle kunna uppfattas som enighet och en enad front.

Det är mörka och otäcka nyheter som dominerat mediaflödet under helgen. Mina tankar har inkluderat både Ålidhem och Ersboda, två helt skilda incidenter där två personer mist sina liv. Jag känner sorg, men jag vet ingenting om vad som har hänt eller varför. På radion i morse (ej lokalradio) ställdes frågan till Tomas Bodström advokat om det blivit mer kriminalitet och fler mord i Sverige för att nyheterna dominerades av dem. Just då ringde min mobil och med handsfree i bilen stängdes radion av så jag hörde inte alla svaren eller diskussionen. Det lilla jag hörde var att om mord tillhörde vanligheterna så skulle inte media ha ett intresse av att rapportera om dem, vilket jag uppfattade som ett ganska kallt svar.

I Umeå har vi talat om sociala oroligheter och jag delar den uppfattningen att det har ökat. Det betyder inte att jag känner mig otrygg eller rädd för att vara i stan på kvällarna. (Nu var det länge sedan det var aktuellt eftersom jag bor på landet numera..) Men jag kan ändå känna en stark oro inte bara för mina barns säkerhet utan även för andras. Att förneka att kriminalitet och droger finns och är ett problem skadar betydligt mer än att ”ropa på vargen” en gång för mycket. Vi kristdemokrater menar att det behövs fler poliser och vill se 10 000 fler poliser till 2025 och med 500 fler civilanställda kan fler poliser arbeta i yttre tjänst.

Som tidigare vice ordförande i socialnämnden kan jag inte nog betona det viktiga utåtriktade brottförebyggande arbetet och samarbetet mellan socialtjänst och polis. Trygghet är viktigt och ett av Kristdemokraternas absolut viktigaste områden, men det betyder så mycket mer än bara frihet från brott. I februari i år lämnade jag in en motion (5/18) om att inrätta ett Trygghetens Hus med placering på Östra Ersboda. Om detta kan du läsa här (länk till motioner som lämnats in till fullmäktige under 2018).

Trygghet och värdighet i äldreomsorgen

Av Veronica Kerr, 20 februari 2018 kl 20:52, Bli först att kommentera

Alla ska kunna åldras tryggt i Umeå – det var rubriken på den debattartikel som Hans Lindberg (s) och äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) hade i gårdagens VK. I dagens VK, svarta rubriker: Misstänkt vanvård på äldreboende: Smuts över hela kroppen När vi får läsa om den anmälan som gjorts och som upptäcktes – inte på boendet utan på sjukhuset känns gårdagens debattartikel i det närmaste som ett hån.

Uppgiften om vilket boende mannen kom ifrån var sekretessbelagd (men inte nu längre verkar det som?), vilket betyder att inte alla personer ska eller behöva veta vilket boende det är. Det absolut viktigaste är att åtgärder tas och att frågan varför vården brustit så kapitalt? Det är viktigt med människors självbestämmande och möjlighet till inflytande i vardagen och jag själv skulle inte vilja bli tvingad att duscha bara för att någon säger till mig att nu är det dags. Men personal kan lirka och övertala och inte bara ta ett nej och säga han ville inte duscha. Är det så att om vi hoppar över duschning av en person som inte vill så hinner vi med så mycket annat på boendet att det känns som en lättnad när hon eller han säger nej? Så kan det inte få vara.

Några kommentarer till Hans och Janets artikel. Kursiverad text är från artikeln.

Varken vi eller Umeås äldre har anledning att vara nöjda förrän kommunen kan erbjuda bästa möjliga service, fritidsliv samt vård- och omsorg för sina äldre medborgare. Nej, nöjd kan de inte vara, det läser vi idag i VK.

Det är mot detta mål vi ständigt strävar. Med tiden behöver vi alla, eller någon som står oss nära, tillgång till en väl fungerande äldreomsorg. En god äldreomsorg är också en rättvisefråga; den som under ett långt liv bidragit till samhällsbygget måste kunna räkna med en trygg och värdig ålderdom. Är det endast de som bidragit till samhällsbygget som ska ha en trygg och värdig ålderdom? Om du varit sjuk och inte kunnat arbeta har du då bidragit till samhällsbygget? Är tryggheten villkorad? Så kan det inte få vara, alla människor oavsett bakgrund ska ha rätt till en trygg och värdig ålderdom för alla människor är unika. Allt annat är ett välfärdssvek!

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om värdighetsgarantier i äldreomsorgen och länge stretade socialdemokraterna emot, men i februari 2014 antogs de lokala värdighetsgarantier i Umeå. Här kan du ta del av dem. Att inte få vård och hjälp med personlig hygien när du flyttat in på ett vårdboende är inte värdigt och det ska inte få hända.

Jag avslutar med ett mycket läsvärt inlägg av Demens Dagny som alla som arbetar inom äldreomsorg och som möter dementa människor i sitt arbete kan ha glädje av. Inlägget har stark anknytning till nyheten om misstänkt vanvård.

Värdighet har ingen åldersgräns

Av Veronica Kerr, 6 juli 2017 kl 15:41, 5 kommentarer

Idag skriver jag i Folkbladet om rätten för äldre att välja var man vill avsluta sina dagar och att det är dags för Umeå kommun att utöka rätten att välja.

Värdighet och respekt har ingen åldersgräns

Det borde inte komma som en överraskning att vår befolkning blir äldre och att behovet av vårdboenden och hemtjänst ökar. Det handlar dock mycket om attityd och hur vi ser på våra äldre. Själv tycker jag att det är fantastiskt att människor lever längre, för vad vore väl alternativet?

I stället för att behandla våra äldre människor med den respekt och värdighet som de förtjänar, blir det mer tal om kostnader och samhällsplanering som inte går ihop. När äldre människor upplever otrygghet och ensamhet och vill flytta till ett äldreboende hänvisas de i stället till hemtjänst. Vi har en mycket uppskattad kommunal hemtjänst, men vi har också många mycket uppskattade privata utförare som både berikat och förbättrat hemtjänstverksamheten.

Ingen ska tvingas ut från sitt hem, men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. I slutändan måste det vara den äldres behov och önskan som ska stå i centrum. Makten att välja och välja bort ska värnas – inte bara när vi är friska eller mitt i livet, utan kanske i synnerhet när vi blir äldre eller sjuka.

Jag har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut Socialnämnden tog i slutet av förra mandatperioden vilket innebar att det är endast kommunen som kan utföra nattinsatser inom hemtjänst.

Nu plockas nattinsatserna som andra än kommunen utfört bort med argumentet att detta skapar ”likvärdighet” samtidigt som det inneburit att äldre tvingats att flytta från det som de kallar hem.

I Hörnefors har konsekvenserna blivit tydliga och här krävs en förändring. De människor som en gång valde Astridgården som sitt vårdboende ska ha möjligheten att stanna kvar till livets slut! Tvånget att flytta till annat boende när krafterna tar slut ska bort!

För mig som kristdemokrat är lösningen enkel för om vi inför LOV upphandlingar av vård och omsorgsboenden snarast kan vi säkerställa att Astridgården finns kvar som det är tänkt.

Ett sådant beslut visar respekt för våra äldre och deras egna beslut för hur de vill tillbringa de sista dagarna i livet. Men viktigast av allt för att värdighet har ingen åldersgräns!

Veronica Kerr (KD)
vice ordförande Äldrenämnden Umeå

Naturligt att tala om döden

Av Veronica Kerr, 5 juli 2017 kl 18:07, Bli först att kommentera

En av de absolut mest lästa sidorna i en dagstidning är insändarsidan, det är allmänt känt även om jag inte har någon aning om hur detta fakta kommit fram. En uppskattad sida där det är läsarna som styr innehållet vilket borde betyda att det är en billig sida att framställa. Trist att se att denna sida halveras i VK under sommaren, varför vet jag inte för jag tror inte att antalet insändare halveras på sommaren. Kanske har jag fel.

Andra vällästa sidor är debattartiköarna, men här blir det mer specialintressen och lockar inte alla. I dagens tidning är det en artikel som står ut från mängden och som jag hoppas många läser. Det handlar inte om politik utan om det som avslutar livet, döden. http://www.vk.se/2043944/stilla-insomnande-ett-naturligt-steg-in-i-evigheten Det kanske inte främst är en debattartikel och jag kan inte se att någon finna texten provocerande. Tvärtom. Vi talar sällan om döden och med en läkarvård som sätter botandet främst kan det ibland ses som ett misslyckande när människor dör. Vi vet inte längre när det är dags.

Palliativ vård i livets slutskede var fokus istället för ett ordinärt sammanträde när Äldrenämnden hade junimöte och sedan förra året har Umeå kommun en sjuksköterska anställd för att just arbeta med palliativ vård. Det som var tydligt är att många inte vågar tala om döden och hur man vill ha det den dagen det är dags. Kanske är det rädsla för det som kommer eller för att såra anhöriga. Vårens sista äldrenämnd blev informativ och lärande och jag är glad för att vår personal inom äldreomsorgen får utbildning i palliativ vård.