Edward Riedl har i dag en debattartikel i Folkbladet där han säger sig bemöta mitt tidigare debattinlägg angående Moderaternas drev i sociala medier mot en av kommunens tjänstepersoner.

I artikeln anklagas jag för att vilja förskjuta debatten från sakfrågan. Det är helt felaktigt.

Jag har med anledning av Moderaternas filmer tagit debatten om trygghetsfrågorna här på bloggen vid två tillfällen [1] [2], men också i en debattartikel i Västerbottens-Kuriren. Jag har dessförinnan under våren medverkat vid en presskonferens tillsammans med Polismyndigheten angående de riktade trygghetsskapande insatser vi sjösatt inom ramen för UmeBrås verksamhet.

Varken Riedl eller Moderaterna har fullt ut bemött de argument jag framfört här på bloggen eller i debattartikeln. De känner till sitt eget track record och vet att deras skattesänkningar skulle drabba det förebyggande arbetet hårt.

Tack vare det myndighetsöverskridande samarbetet inom UmeBrå kan vi tidigt upptäcka trygghetsproblem och på kort tid sjösätta riktade insatser. Umeå är en trygg stad och därför agerar vi långsiktigt förebyggande men också snabbfotat med särskilda insatser när nya problem uppdagas – för att Umeå ska kunna växa med tryggheten i behåll.

Edward Riedl känner väl till detta, eftersom hans partikamrat sitter i UmeBrås styrgrupp, men väljer ändå att förmedla den falska bilden av att vi står handfallna i Umeå.

Det gör vi inte. Vi tar de problem som faktiskt förekommer på allvar och har satsat på en särskild aktivitetsplan med vetenskaplig förankring för att möta upp dessa.

Riedls falska retorik är bekymmersam och vittnar om att Moderaternas kampanj handlar mindre om omsorg om umeborna och mer om att försöka plocka politiska poäng med skrämselpropaganda. 

Moderaternas trovärdighet i trygghetsfrågorna får anses ha sjunkit kraftigt sedan de, mot polisens inrådan och i strid med tillgänglig kunskap, väljer att sprida alarmism och rädsla i en kommun som är trygg och har ett effektivt brottsbekämpande arbete från polisens sida och ett effektivt förebyggande arbete från kommunens och andra myndigheters sida.

Vill Moderaterna återfå trovärdighet i dessa frågor bör de återgå till en konstruktiv diskussion om hur vi bäst löser Umeås utmaningar och överge sin enögda skattesänkarpolitik som skulle slå oerhört hårt mot det förebyggande arbetet. 

Riedl framhärdar också att Moderaterna inte gör annat än att presentera fakta om situationen i Umeå. När det gäller kriminalstatistik så vet Edward Riedl lika väl som alla andra att just anmälningsfrekvens är svårtolkad materia och generellt sett inget gott underlag för att dra slutsatser om faktisk brottslighet.

Därför finns experter, forskare och myndigheter som analyserar många olika datakällor fortlöpande för att få en så sanningsenlig bild som möjligt. I UmeBrå har vi informationsutbyte med Polisen för att snabbt få koll på läget.

I Moderaternas filmer kan man också se hur de i vissa fall använder godtyckliga mätpunkter för att framställa ökningar av anmälningar som större än de faktiskt är över tid.

Moderaterna är under alla omständigheter inte mer auktoritativa uttolkare av kriminalstatistik än meriterade forskare.

Det var för övrigt just när kriminologen Tage Alalehto avfärdade Moderaternas skrämselpropaganda som Moderaterna i sociala medier började spåra ur i diskussionen.

När en tjänsteperson från Umeå kommun senare berättade om kommunens arbete med trygghet och den bild UmeBrå har av trygghetssituationen på grundval av den kunskap man samlat in, valde Edward Riedl – inte jag – att förskjuta diskussionen ytterligare genom att gå till personangrepp istället för att diskutera i sak.

Jag är alltså beredd att ta diskussionen om trygghetsfrågorna varje dag i veckan. I Umeå kommun har vi ett välfungerande samarbete i UmeBrå och vi satsar på förebyggande arbete. Moderaterna har genom sin politik i flera fall velat slakta det förebyggande arbetet. De vet att de inte har något att erbjuda och hemfaller därför till skrämselpropaganda.

Vi har härutöver en socialdemokratiskt ledd regering som, vilket jag berört tidigare på bloggen, varit väldigt aktiv kriminalpolitiskt och tagit de problem vi har i storstadsregionerna på allvar.

Men även om jag gärna diskuterar kriminalpolitik och trygghet så innebär det inte att jag tänker vara tyst när Moderaterna smutskastar tjänstepersoner som gör sitt jobb. Det är ett demokratiproblem som i allra högsta grad måste belysas och diskuteras. 

I sin debattartikel påstår Riedl att tjänstepersonen från Umeå kommun valde att ”recensera moderaternas politik”. Den uppfattningen är han tämligen ensam om att ha.

Tjänstepersoner med varierande politisk bakgrund har hört av sig under den gångna veckan och uttryckt stor oro för det debattklimat Moderaterna etablerat i sociala medier. Ingen har upplevt att tjänstepersonen gjort något annat än att förmedla information från sin myndighet.

För egen del är de som hört av sig oroliga för hur de ska kunna nyttja sin demokratiska rätt att ta fritidspolitiska uppdrag, om priset för detta är att hängas ut i sociala medier när man gör sitt jobb. 

Riedl försöker också lägga ut dimridåer när han säger att hans drev i sociala medier handlade om att kritisera media. Till att börja med finns det ingen erfaren publicist som skulle säga att partibeteckning är relevant när en myndighetsföreträdare uttalar sig i tjänsten och inte ger uttryck för ett politiskt ställningstagande. Oavsett så är det upp till de ansvariga utgivarna vid respektive tidning, radiokanal eller TV-kanal att göra dessa bedömningar.

Det allvarliga i sammanhanget är att Riedl iscensätter ett drev mot en tjänsteperson. Att han i ett inlägg på sociala medier försöker ta heder och ära av en myndighetsföreträdare som fullföljt sina arbetsuppgifter och dessutom använder en högst privat bild på denne utan tillåtelse.

Vore Riedls avsikt att lämna synpunkter till media hade han kunnat lyfta på telefonen och ringa de berörda redaktionerna. Det fanns ingen som helst anledning att hänga ut en tjänsteperson, bedriva smutskastning och använda en privat bild på ett förminskande sätt.

Riedl påstår också att avsikten aldrig var att tjänstepersonen skulle behöva frånträda sina ideella uppdrag. Det är inget annat än trams. Om man som tjänsteperson får sin trovärdighet underminerad av ledande politiker, för att man utövar sin demokratiska rätt att engagera sig på fritiden, finns det ju inget annat alternativ än att antingen säga upp sig eller avsluta sina ideella åtaganden.

Detta bekräftas av de tjänstepersoner som hört av sig och uttryckt att de nu är osäkra på om de alls vill ta fritidspolitiska uppdrag efter detta. 

Det är, sammanfattningsvis, djupt bekymmersamt att Riedl i sin debattartikel undflyr ansvar för det inträffade.

Det bådar inte gott att Moderaterna, som tidigare varit måna om ett hederligt debattklimat, nu hemfaller till elaka metoder som äventyrar en god arbetsmiljö och demokratiska rättigheter för kommunens tjänstepersoner.