Lyckligt slut

När vi ansåg oss klara för hemresa, visade det sig att bussen inte gick tillbaks från slutstationen. Jag tog reda på att den inte kommer dit, om man inte i förväg har bett om det. Trötta och törstiga började vi då leta efter någon annan plats, där vi kunde hitta en buss hem. Ingenting ”stämde”, vare sig tider eller numret på den busslinje som vi borde ta.

Under vår vandring hit och dit hittade jag så ett pass, som visade sig tillhöra en ung man från Sydafrika. Tack vare vår vandring runt om i staden, visste vi var polisstationen låg och kunde därför efter ytterligare ett par kilometers vandring gå dit och lämna in passet.

Ett par-tre timmar senare satte vi oss till sist ner vid en av busshållpatserna. Efter en stund såg vi en ung man parkera sin bil tvärsöver gatan för därefter sökande efter något började gå en bit upp och ner längs gatan. När han hade passerat oss, säger Peggy: ”Men det är ju killen på passet!”.

Jag springer då ifatt honom och frågar om han söker efter något speciellt, varpå han svarar ”ja”. Och när jag frågar, vad han söker, får jag veta att det är sitt pass han söker!! Hans glädje över att få veta att det låg tryggt hos polisen går knappast att beskriva.

Efter 15-20 minuter kommer han tillbaks till oss, där vi fortfarande satt och väntade på en buss som vi inte ens visste skulle komma. Han ville bara tacka oss än en gång. Då har jag fräckheten att fråga om han kunde göra något för oss, d.v.s. skjutsa oss till närmaste stad, varifrån det går fler bussar. ”Jag kan skjutsa er vart ni vill, så mycket betyder det återfunna passet för mig.

Han skjutsar oss därefter hela vägen hem till vårt hotell. Under färden berättar han att är en soldat i brittiska armen, förlagd till en bas de har här på Cypern. Att skaffa ett nytt pass skulle för honom kosta massor av pengar och ännu mera administrativa bekymmer, berättade han. Dessutom skulle han inte kunna göra den nära förestående resan han planerat och även betalt för till Thailand. Hans ärende ditt är minst sagt viktigt. Han skall nämligen dit för att fria till sin flickvän. Förlovningsringen var också köpt och betald.

Dagen fick definitivt ett lyckligt slut för oss alla tre.

(Hur dagen var i övrigt kommer troligen Peggy att berätta om i ett eget blogginlägg.)