Försvarssamarbetet Sverige-USA

Av , , 6 kommentarer 12
Idag har jag fortsatt med att försöka sätta mig mer in i försvarssamarbetsavtalet (DCA-avtalet) mellan Sverige och USA genom att läsa det på regeringens webbplats. Genom att göra det, är det lätt att förstå att en mera utbredd diskussion om avtalet bland ”vanligt” folk i stort sett har uteblivit. Inte ens massmedia tycks ha orkat med det.
Det finns verkligen anledning för oss vanliga medborgare att åtminstone genom att läsa delar av avtalet, skaffar oss så pass mycket kunskap om det, att vi därefter med kraft försöker få våra folkvalda att stoppa det när det tas upp för godkännande i riksdagen.
Här finns avtalet:

6 kommentarer

  1. Basic Rules

    På en politikerblogg – vill inte peka ut honom, ficks svaret efter ha påpekat DCA avtalets negativa konsekvenser för Sverige, att ’ varför ska vi tro det värsta’ !
    Tyder dessvärre enbart på fullständig okunskap och lättja… men bra var det tydligen.

    Svara
  2. brorson

    I den mån det finns legitima anfallsmål, så har våra politiker till höger och vänster gjort Sverige till ett legitimt anfallsmål för Ryssland i ett eventuellt storkrig med Nato. Hur kan man inbilla sig att Sverige kan delta i ett krig mot Ryssland, vilket verkar vara våra politikers våta dröm, utan att Sverige självt dras in i kriget, blir en krigsskådeplats? Nej, ryska politiker har säkert inget intresse att ockupera Sverige, vilket skulle kräva att hundratusentals ryska soldater stationeras i Sverige. Det räcker fullständigt att eliminera Sverige som krigsmakt.

    Handlar det om försvarspolitik eller industripolitik? Tänk om läkemedelsindustrin skulle uppfinna en medicin eller att vaccin, som skyddar mot alla sjukdomar under hela livet. Efter en kortvarig hausse på världens börser, skulle flertalet läkemedelsföretag dö sotdöden, om de inte lyckas lura i friska människor att de är sjuka och måste ta en medicin, som de tror kommer göra dem friska, men i själva verket gör dem sjuka. Redan Alfred Nobel tänkte att man borde utveckla ett vapen, som är så fruktansvärt, så att ingen vågar använda det, att ingen ö.h.t. vågar starta krig i rädsla för en upptrappning som i slutändan leder till att det fruktansvärda vapnet kommer till användning. Har inget sådant vapen redan uppfunnits och kan komma att lagras i Sverige?

    Parallellen med läkemedelsindustrin är att densamma behöver sjukdomar för att överleva, och är inte folk tillräckligt sjuka, måste nya sjukdomar uppfinnas, kanske rena bluffdiagnoser. Och finns inte tillräckliga många riktiga krig, krig mellan stater och inte bara terroristdåd, måste nya krigsrisker hittas på, varför inte bluffdiagnoser, som klistras på den tilltänkta fienden.

    Är inte Putin densamme nu,. som när han – efter att ha slagit ner upproret i Tjetjenien – tillträdde presidentposten i Ryssland 1999? Är han inte densamma nu, som när försvarsminister Mikael Odenberg. M, 2007 avgick i protest mot den egna regeringschefens, Fredrik Reinfeldts, fortsatt slakt av det svenska försvaret? Han efterträddes av handelsministern Sten Tolfors, M. Är inte Putin densamme nu, som 2012, när Tolgfors avskaffade både värnplikten och det svenska invasionsförsvaret, och behöll ett fåtal vapensystem (i dagsläget 3 st ubåtar) som ett skyltfönster för svensk försvarsindustri?

    Efter 1945 har vapnen blivit alltmer avancerade. Redan under 1950-talet konstaterades att – trots kraftigt höjda försvarsanslag – saknades pengar för ersättningsanskaffning av föråldrade och utgångna vapen. Att utveckla nya vapen började dra enorma utvecklingskostnader- Idagsläget måste enormt många miljarder plöjas ner i utvecklingen av ett nytt svenskt stridsflygplan, innan ett enda flygplan har tillverkats. Efter det måste ytterligare pengar investeras i nya produktionsanläggningar.

    Det blir oerhörda kostnader per styck, med det svenska försvaret som enda köpare. Det behövs en större marknad än vad ett neutralt Sverige med moraliska betänkligheter för vapenexport, kan sälja till. Den svenska vapenindustrin har lidit nog av den huvudlösa slakten på det svenska försvaret sedan 1991. Svenska politiker till höger och vänster har målat in Sverige i ett hörn. där vi behöver krig – men helst i andra länder – för att rädda vår tekniskt framgångsrika vapenindustrin. Fredshotet har tagit över klimathotet, som det mest skrämmande av allt.

    Svara
  3. brorson

    1) Under sin tid som statsminister 1991 – 1994 kom Carl Bildt, M, på den brillianta idén att skjuta över de svenska försvarskostnaderna på de amerikanska skattebetalarna utan att ha någon genomtänkt plan på att kompensera den svenska försvarindustrin för uteblivna beställningar från det svenska försvaret. Regeringen gjorde den i.o.f.s riktiga bedömningen att det inte fanns några militära hot mot Sverige. Och sade att det svenska försvaret kunde dras ner till den lägsta nivån, varifrån man kunde återupprusta vid en politisk förändring i Ryssland, vilket jag då tyckte var klokt. Men jag hade fel.

    Som utrikesminister i Reinfeldts regering såg Bildt fortfarande inga hot mot Sverige, utan stödde fortsatt nedrustning under den lägsta nivå, varifrån Sverige skulle kunna återupprusta. Vilket var märkligt, eftersom flera av de beslut av Putin, som NU anförs som allvarliga hot mot Sverige, skedde under Bildts tid som utrikesminister. Men sedan kom ju kallduschen för svenska politiker genom Trumps krav att USA:s allierade i Europa skulle anslå minst 2 % av BNP till försvaret.

    2) Medan Ryssland, utan direkta bevis, lägger skulden för terroristdådet i Moskva i fredags på Ukraina, fritar USA, utan bevis, Ukraina från all inblandning, och lägger skulden på IS, som tagit på sig skulden. Vem ska man tro på? Att Ukraina skulle sakna motiv, stämmer inte riktigt, om man tänker på de ukrainska angreppet mot sydvästra Ryssland, särskilt Belgorod och Putins generösa löften att bistå de regionerna. Hur blir det nu med den saken? Jag tycker dock inte att USA:s utpekande av IS kan avfärdas lika lättvindigt, som Putin har gjort., med tanke på att USA varnade för ett kommande terroristdåd i Moskva redan 7 mars.

    Frankrike har – i tron att IS låg bakom dådet i Moskva – uppgraderat hotnivån från IS mot Frankrike till den högsta. Medan s.k. tankesmedjor i väst spekulerar att ryska FSB avsiktligt dröjde med att ingripa – gåt svenska krigshetsare så långt som att påstå att det var en falsk flagg-aktion beordrad av Putin för att få förevändning astt inskränka mänskliga rättigheter i Ryssland. Som om han inte haft argument nog för det ändå: Belgorod.

    Att det – enligt uppgift – tog en timme för FSB att ingripa bör ställas mot att det dröjde hela tre timmar innan den franska polisen gick in i konsertsalen Bataclan i Paris 13 – 14 november 2015, där en liknande terrordåd ägde rum, Dessförinnan hade fyra terrorister skjutit ihjäl 89 personer inom publiken. Hur många som sköts ihjäl i Moskva och hur många som dog av andra orsaker (branden, som terroristerna startade) vet vi inte. Men det är stora likheter mellan dåden.

    3) Att IS skulle ligga bakom dådet i Moskva verkar nästan vara ett sinnessjukt agerande av IS, men denna extrema organisation följer sin egen ”logik”, när man t.o.m. angriper taliban-regimen i Afghanistan, som ”för mjuk”. Jag har sett förslag att USA, Ryssland, Afghanistan och Iran borde bilda allians mot den gemensamma fienden.Men det som nu sker är en växelvis upptrappning av konflikten mellan USA / Nato och Ryssland inför ett tredje världskrig, med svenska politiker och ”Rysslands-experter” som
    krigshetsare.

    Svara
  4. brorson

    Bloggägaren skriver inte om det var rätt eller fel att gå med i Nato. Och har heller ingen skyldighet att avslöja vad han tycker om det. Och det kan man ju ha olika åsikter om, nämligen:
    1) Ja till Nato och nej till det aktuella avtalet.
    2) Nej till Nato men ja till det aktuella avtalet.
    3) Nej till både Nato och det aktuella avtalet
    a) i befintligt skick.
    b) även i omarbetat skick.

    Radikalpacifister (varmed förstås personer som inte ens vill ha något svenskt försvar) torde vara motståndare till alla militära samarbeten. För oss övriga är frågan mer komplicerad. Jag vill kraftigt understryka att inget av de ovanstående alternativen utesluter att man vill ha ett starkt svenskt försvar – och ej heller andra militära samarbeten. Med Nato som helhet eller med enskilda Nato-länder, även USA. Men om de alternativen har vi ö.h.t. inte haft någon diskussion, innan våra politiker kastade in oss i ett eventuellt tredje världskrig.

    Det är oerhört magstarkt av de politiker som bidragit till slakten av det svenska försvaret och gjort vårt land i det närmaste försvarslöst av egen kraft, anklagar oss för att vara näst intill landsförrädare. Landsförrädarna är de själva. De har helt klart försatt oss i en knepig och farlig situation, Men var enda sättet att ta oss ur den situationen att göra oss till en lydstat till en nyckfull amerikansk president? Och jag syftar då inte enbart på Trump utan även på senil-Joe.

    Det är också fräckt hur man har utmålat Svenska Freds närmast som en fiende. Svenska freds- och skiljedomsföreningen, som organisationen egentligen heter, har hela tiden haft nyckeln till fred i Ukraina. För mig som anhängare av ett starkt svenskt försvar var det så sent som för en månad sedan fullständigt otänkbart att gå med i nämna organisation, men under de senaste veckorna är det en tanke som ständigt återkommer. Ska jag?

    Svenska politiker till höger och vänster verkar njuta av att östeuropéer dödar varandra – helst med skänkta svenska vapen. Ljugit om den svenska neutralitetspolitiken har de också gjort. Den har ju inte uteslutit mottagande av utländsk hjälp vid ett eventuellt anfall mot Sverige, Det har ju t.o.m. funnits långtgående avtal om den saken. Har de sagts upp, och i så fall när och av vem?

    Svara
    • Karl-Gustav Sjöström (inläggsförfattare)

      ”Bloggägaren” har accepterat medlemskapet i NATO, men måste medge att DCA-avtalet var något som utarbetades redan då det var tveksamt om Sverige ens skulle ansöka om medlemskap. När detta till sist var gjort men två av medlemsländerna i det längsta vägrade acceptera oss som medlemmar fick vi gång på gång höra om alla fina försvarssamarbetsavtal vi hade med andra länder, underförstått att vi nog kunde känna oss ganska lugna även om vi inte skulle komma med i NATO. Nu har vi ändå gjort det, varför behöver vi då ändå detta DCA-avtal är jag kanske inte ensam som undrar.

      Svara
      • brorson

        En polsk minister kallar innevarande tid ”förkrigstid” och påminner om åren före första världskriget. Det finns verkligen likheter. Alliansbyggen med länder som lovade gå i krig för varandra, om ett av dem blev anfallet. Vi har nu en växelvis upptrappning, där man ökar precis så mycket, som man tror inte är tillräckligt för att andra sidan ska starta ett världskrig.. Men vad kan inte ren nervositet ställa till med? Begreppet ”fredsbevarande politik” verkar utraderat ur svenska ordlistor.

        För Sveriges del är frågan ökad säkerhet eller ökad krigsrisk. För någon vecka sedan flög en rysk robot inom polskt luftrum under 39 sekunder. Den polska reaktionen; ”Nästa gång det händer skjuter vi ner roboten”. Men med tillägget ”Även innan den når vårt luftrum”. Rysslands svar kom direkt. Ryssland kan i ”självförsvarssyfte” angripa amerikanska F 16-plan, som kan bära kärnvapen, vilka är stationerade ”i tredje land” Även i Sverige?

        Att inte säga bestämt nej till lagring av kärnvapen i Sverige, ser jag inte som ökad säkerhet, utan som ökad risk för kärnvapenkrig i Sverige. Vi kan ha olika åsikter om Nato, men hur långtgående militära samarbeten ska vi ha redan under ”förkrigstid”? Jag tror att vi kan bilda ett ganska brett motstånd mot det aktuella avtalet, från V till M, mellan personer med olika inställning till Nato-medlemskapet i sig

        Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Jag och mina älskade söner Anders och Lars

>Pojkarna small

 

[email protected]

Bloggar om: aktuella och inaktuella företeelser i omgivningen

Ålder: 82

Familj: Mina två vuxna söner med var sina söner samt en liten dotter och deras sambos samt, mina syskon Lisette och Tommy och min fru Peggy och hennes två barn

Bästa egenskapen: hjälpsam och envis
Sämsta egenskapen: envis

Intressen: att skriva, resor, samhällsfrågor och språkfrågor

Bästa minne: när vi vadade över Mississippi River vid dess källflöde vid Lake Itasca

// //

<

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se