Såväl rubrik som vad som nedan följer är ordagrant vad Lennart Forsberg skriver i sin blogg. Jag återger det bl.a. eftersom ”knäppgöken” han nämner ju faktiskt är jag.

”Härom veckan kallade en moderat riksdagsledamot från Umeå en namngiven västerbottning för ”knäppgök” i sin blogg. Ett häpnadsväckande påstående som inte ens blev en notis i Västerbottens-Kurirens papperstidning.

I veckan ”förblindades” en kristdemokratisk riksdagsledamot från Umeå av en biljardspelare. Ja, han förblindades så till den milda grad att han inte såg den poserande damen som fläkte ut sig på biljardbordet. Kristdemokratens begränsade synfält blev till en nyhet i Rapport och Aktuellt. Men i Västerbottens-Kurirens papperstidning blev det inte ens en notis…

Västerbottens-Kuriren har istället haft fullt upp – i dag ett helt uppslag – med kommunalrådet Lennart Holmlunds oförsiktiga bloggande om tiggarna i Umeå.

I det perspektivet frestas jag att leka med tankar kring vilken uppmärksamhet det skulle ha blivit om Lennart Holmlund kallat någon för ”knäppgök”? Och tänk om han dessutom hade låtit sig ”förblindas” av någon bangolfspelare – det är ju Holmlunds stora sport! – så att han inte ens upptäckt en halvnaken dam liggande på banan i Hedlundadungen!?

Det hade naturligtvis inte heller uppmärksammats med en notis i Västerbottens-Kuriren!? Eller…”

Forsberg är definitivt inte ensam om att ha svårt att förstå hur Västerbottens Kuriren prioriterar sin nyhetsbevakning.

Mattias Larsson har nu i ett blogginlägg äntligen funnit anledning att ägna intresse åt vad jag skrivit i blogginlägg och nu i dag i en insändare i VK. Detta noterar jag med tacksamhet.

Därmed kan jag tacksamt notera att jag nått ett slags delmål i mitt skrivande, nämligen att få viktiga politiker att bry sig om det jag skriver. Säkert har man nog ”brytt sig om” det tidigare också, men först nu gör Centerpartiet det offentligt. Man har tydligen insett att man nog inte som tidigare så helt kan negligera frågor och synpunkter även om de kommer från en pensionär i grannkommunen.

Inte helt oväntat tycker förstås Larsson att jag har fel i min ”svepande kritik mot politiken i Umeå”. Eftersom jag redan på olika sätt sagt vad det är som gör att jag tycker som jag gör, ser jag jag inget skäl att upprepa det.

Sista stycket i hans inlägg kan jag dock inte låta bli att bemöta. Så här skriver Larsson:

”Vad vi skall diskutera och hur den samhälleliga diskussionen skall se ut måste mejslas ut i en dialog och jag kommer inte bli mer intresserad att diskutera rekrytering av omvärldsstrateger oavsett hur mycket Sjöström tjatar!”

”Vad vi (politikerna) skall diskutera …. måste mejslas ut i en dialog”, skriver han och får det verkligen att låta klokt och demokratiskt.

Vad jag och andra, inte minst de som kommenterat mina inlägg, har efterlyst har just varit en dialog men tystnaden från politikerhåll har fått våra röster att mer likna en monolog.

Sedan bäste Mattias Larsson mitt ”tjatande” berodde enbart på din och andra politikers tystnad. Den frågan känns f.ö. inte längre värd ytterligare ”tjat” från min sida.

Jag är alltså tacksam för Larssons inlägg. Det av det enkla skälet att han och Centerpartiet tydligen ser ett värde i den dialog som VK-bloggen ger alla tänkbara möjligheter till för partiet att nå väljarna.

Att inte en enda ledande socialdemokrat i Umeå ännu tagit avstånd från Holmlund blogg om tiggarna, kan väl inte tolkas på annat sätt än att deras tystnad betyder att de delar Holmlunds syn på på frågan, eller kan det det?

Det kan väl ändå inte vara rädslan för vad det avgående kommunalrådet kan straffa dem som har en annan uppfattaning med?

Som vanligt ger även denna tystnad till fritt utrymme för spekulationer.

Det är lätt att förstå att Holmlund uidessa dagar inte hinner med alla kommentarer som han får. Därför hjälper jag nu honom genom att publicera en kommentar som han fått från Leffe Fransson, Umeå, men som han inte hunnit eller velat godkänna.

”Ja det är förfärligt hur svårt det är med information.
Då jag skrev till dig på bloggen i höstas för att få information hur det gick till när en omvärldsstrateg anställdes,då fick jag svar omgående att jag pratade ”skit” och hade ingen aning om vilka rekryteringsprinciper som gällde i kommunen.
Än idag har jag inte fått något svar. Men var lugn Lennart. Jag har inte något svar från någon annan ledande politiker heller.”

När det gäller Holmlunds blogginlägg om tiggarna är både avsaknaden av kommentarer och det stora antalet ”likes” är värt att kommentera här.

Holmlund skriver ett blogginlägg som många tydligen läser. Innehållet gör att man borde kunna förvänta sig kommentarer från andra partiers företrädare liksom från Holmlunds egna partikamrater. C och KD tar avstånd från det som Holmlund skriver i egna blogginlägg. Men inga andra partier har, så vitt jag kunna se. Har de två partierna möjligen brutit mot Umeandan? Holmlund kompisar från andra partier då, vad säger de?

Viktigast skulle det förstås vara att få läsa entydiga fördömanden från andra inom Socialdemokraterna.

När det gäller kommentarer som saknas torde det som vanligt bara bero på att Holmlund valt att inte publicera dem. Med största sannolikhet har han fått många sådana.

Det är nästan så, att det är mer oroande med alla de ”likes”, som Holmlund fått på sitt inlägg om ”lyxbilsåkande och oxfilesnattande” tiggare, än vad själva innehållet i hans inlägg är.

Läs f.ö. Ola Nordebo artikel om Holmlunds omsmakliga ilägg!

Maud Olofsson befinner sig i en svår situation i anledning av NUON-affären. Vems ”skinn” skall hon försöka rädda nu, sitt eget eller den borgerliga regeringens, som inget minns men ändå minns så pass mycket att man ganska tydligt minns de fel som Maud Olofsson gjorde under ärendets beredning?

Kanske skulle hon t.o.m. kunna bidra till att Centerpartiets tunna skinn skulle stärkas inför valet, om hon till sist ändå ställer upp i ett KU-förhör? Om hon gör det, skulle det absolut ge poäng till hennes parti samtidigt som det nog knappast skulle gynna Moderaterna.

Den som vanligt fyndige Lennart Forsberg tycker att rim och reson saknas i det politiska spelet och har i sin blogg ”fått till det” i en rimmad dikt om ”hon” som är så svår att nå och som kanske ännu inte förstått att herrarna Reinfeldt och Borg ger henne skulden för Sveriges största förlustaffär.

HÄR FINNS DIKTEN ATT LÄSA

Det här tankeväckande blogginlägget  av Lennart Forsberg är väl värt att läsa mot bakgrund av den totala minnesförlust som vissa herrar drabbats av.

De bör, som Tage Erlander gjorde, börja föra dagbok och det särskilt när den officiella dokumentationen är så bristfällig som den uppenbarligen varit i NUON-affären.

Bland alla kulturbegivenheter som Umeå sagts sig kunna erbjuda för att nå sitt mål att bli utsedd till kulturhuvudstad 2014, räknas nog inte den ”kultur” som för mig nu blivit alltmer uppenbar.

Jag tänker på vad som många ser som något väldigt positivt och på olika sätt värdefullt för kommunens utveckling, Umeåandan alltså. För dem är den något uteslutande bra. Möjligen är den också det, men inte med den innebörd som begreppet fått för mig de senaste månaderna.

För mig innebär den att det blocköverskridande samarbetet gör det lönlöst för väljarna att ifrågasätta det som den innersta kärnan i de båda blocken kommit överens om. Hur kraftfull och hur välmotiverad kritiken utifrån än må vara, så tycks vänster-höger alliansen, inte se minsta anledning till att bemöta den. Badhusfrågan är nog den mest tydliga i det sammanhanget.

Och skulle kritiken bara sikta in sig på någon enstaka partikamrat, ovidkommande på vilken sida om blockgränsen vederbörande står, så är det ingen som ser något skäl att vare sig försvara den som kritiserats eller ställa sig bakom kritken.

Toppolitikerna i Umeå använder flitigt social medier, men då bara för att slå sig på bröstet och sprida kunskap om hur duktiga de varit, när det gällt att driva vissa frågor. Problemet för dem är att deras göranden och låtanden ifrågasätts i samma medier. I sann Umeåanda väljer de då bara att strunta i detta. Det kan de tryggt göra, eftersom de ju vet att i den rådande Umeandan kommer med största sannolikhet ingen av deras politiska motståndare att klanka på dem för det eller på något sätt ställa sig bakom den framförda kritiken.

Jag har drivit (ältat, som en kommentator kanske med rätta kallade det) ett par frågor, där det för mig och säkert för väldigt många är fullkomligt obegripligt att tystnaden varit så kompakt från samtliga partier. Det borde det inte ha varit, om dessa partier verkligen menar något med den ideologi de säger sig företräda.

För mig är det nu tämligen klart att denna tystnad är ett uttryck för de negativa och på intet försvarbara effekterna av Umeandan.

Så har jag till sist fått svar på mina frågor till Charlotte Lundqvist. Mitt första brev skickade jag till henne direkt. Det andra, en vecka senare skickade jag uppenbarligen till fel registrator, något som möjligen kan ha försenat svaret från henne.

Nu återger jag igen mina frågor och lägger till hennes svar:

1. Deltar alltid kommunen omvärldsstrateger i tjänsten på riksdagspartiernas valupptaktsmöten och liknande sammankomster?

SVARET: Kommunala tjänstemän deltar inte alltid på rikspolitiska sammankomster, dock finns tillfällen då det av praktiska skäl är rationellt att delta möten av denna karaktär. Detta på grund av att ett flertal politiker och tjänstemän med stort nationellt och regionalt inflytande är samlade vid sådana tillfällen.

Min kommentar: Att det var synnerligen praktiskt och rationellt vid detta tillfälle har nog alla förstått och just detta är ju det som så starkt har bidragit till att ”tjänsteresan” har ifrågasatts.

2. Om så är fallet, när och på vilka rikspolitiska sammankomster har anställda tidigare på uppdrag av dig eller annan chef sänts ut som observatörer?

SVARET: Umeå kommun skickar sin personal att delta i olika mötesforum beroende på vad deras uppdrag är. Ett exempel där kommunala tjänstemän tidigare deltagit är Almedalsveckan i Visby.

Min kommentar: Ingen torde se någon som helst likhet mellan att skicka anställda till Almedalsveckan i Visby, där ju samtliga politiska partier uppträder, och att i tjänsten skicka en anställd med dokumenterad samhörighet med Moderaterna till det partiets Sverigemöte.

Tänk om någon ansvarig efter den ifrågasatta rekryteringen av omvärldsstrategen i ett tidigt skede hade besvärat sig med att offentligt belysa den frågan! Att helt negligera alla frågor som man gjorde då, var det sämsta man kunde göra, samtidigt som det gav anledning till mängder av blogginlägg från mig och ännu flera kommentarer.

Nu vet vi vad Charlotte Lundqvist, Chef för strategisk utveckling, har för motiv att skicka anställda på politiska sammankomster. Jag ser inget skäl att ”förfölja” henne för det, vad jag än tycker om hennes motivering.