Att ha nedsatt hörsel är ett handikapp, eller ett funktionshinder som det kanske skall kallas idag, som inte alltid förstås på rätt sätt av alla med normal hörsel.

Jag har genom åren erfarit följande. Talare inför en större grupp erbjuds ofta mikrofon. Hen tackar nej och säger att hen klarar sig bra utan. För att demonstrera frågar vederbörande något i stil med ”visst hör ni mig” och gör det då med en extra tydlig och något förhöjd röst. Svaret ”ja” hörs då från flera håll och den mikrofonrädde talararen börjar sedan att prata med sin normala och inte lika tydliga röst!

Hen tar för givet att alla hörde hans fråga och bortser från att de som svarade ”ja” var personer med normal hörsel. Alla hörde den inte. Att de med dålig hörsel inte ber om att mikrofon skall användas, kan t.o.m. bero att alla inte vill erkänna sin hörselnedsättning.

Talare som säger att de ”klarar sig bra utan mikrofon”, måste helt ha missförstått vad ett handikapp som hörselnedsättning innebär! Mikrofonen är nämligen inte till för att talaren skall klara sig, utan för att åhörarna skall klara av att höra vad talaren förmodligen vill att de skall höra. Det känns nästan oförskämt av mig att påpeka detta, men det är absolut nödvändigt.

De påstådda och av många bekräftade missförhållandena inom Umeå kommuns socialtjänst ägnas stort utrymme i Dagens Västerbottens Folkblad. Ytterst politiskt ansvarig för alla kommunens verksamheter är majoriteten i kommunfullmäktige.

Hittills har ingenting sagts offentligt i det infekterade frågan om kommunens påstått misskötta socialtjänst av det socialdemokratiska kommunalrådet och inte heller från någon annan delansvarig socialdemokrat.

Nu när Socialdemokraternas eget organ, Folkbladet, också sprider väl underbyggda uppgifter om att allt inte kan stå rätt till inom socialtjänsten, måste det vara hög tid för den socialdemokratiska ledningen att kommentera frågan.