En dåres envishet…

Av , , 5 kommentarer 2

Med en dåres envishet försöker jag än en gång att ställa en fråga här. Det brukar sällan ge något resultat tyvärr.

Det handlar om Twitter eller är det kanske Instagram? När jag klickar på en Instagramlänk i Twitter hamnar på min egen Instagramsida. Var ligger felet?

Gubbsjuka?

Av , , Bli först att kommentera 7

IMG_0766

Här provkör jag MC:n och fick nyss en vänlig fråga från sonen i Åkersberga, om hjälmkravet inte gäller även för 72-åringar,

Någon typ av akut insjuknande i gubbsjuka måste detta vara. Och dessutom en insikt om att det finns olika sorters gubbsjuka, alltså inte bara prostatahypertoni och den där andra ni vet…

Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle provstarta min gamla Honda CB 400N, som vilat i garaget i nästan två år nu. ”Gör det du Kalle”, rådde mig min förstående fru, som var i full färd med förberedelser inför middagen i afton med syster och svåger.

Batteriet hade underhållsladdat hela vintern med en tanke att registrera MC:n i sommar. Dock kändes det mer och mindre troligt att så skulle ske. Men nu känns det på annat sätt.

Trots den långa vilan startade Hondan på andra försöket. Den här gången visste jag att jag måste tömma förgasaren på gammal ”nattstånden” bensin, för att den skulle starta. Jag erinrar mig att det var något jag inte visste efter det första vinterupphållet och blev då tvungen att ringa verkstaden för att få råd.

Naturligt blev jag tvungen att provköra den också och fann då att det vara lika roligt nu, som det var den dag jag just hade köpt den. Då var jag 42 år gammal och nu är jag alltså 72 år ung. Nu beror allt på hur svårt det blir att få MC:en besiktigad och lagligen körklar.

Å:66 från 1969

Av , , 1 kommentar 7

Å66

Vid genomgång av gamla bilder hittade jag den här.

Omgiven av kvinnor sitter jag där som en tupp i mitten av bilden. Det skulle vara kul om någon som känner igen sig på bilden hör av sig till mig.

Det är en bild från examensdagen, när vi alla blev ålderdomshemsföreståndare, en titel som inte längre finns. Ålderdomshemmen inte heller, bara en mängd äldre som behöver särskilt boende.  Enhetschef inom äldreomsorgen heter det kanske nu och det låter faktiskt litet finare.

Brädor, plankor m.m.

Av , , Bli först att kommentera 5

Brädor

Typiska brädor i min begreppsvärld

Bilder i dagens Sommarspecial i VK fick mig fördjupa mina mycket ”grunda” kunskaper inom virkesbranchen.

Hela mitt liv har jag trott mig ungefär veta vad en bräda är. Bilder i reportaget visar virke som sägs vara brädor och det fick mig att göra en snabbutredning på det s.k. nätet. För mig ser det nämligen inte alls ut att vara brädor utan något annat.

Nu vet jag att en bräda skall vara minst 63 mm bred och inte tjockare än 38 mm. Är den tjockare, så kallas den planka. Är den smalare kallas den läkt.

Fortfarande är begreppen litet oklara för mig och kommer jag nog i framtiden helt bara köpa litet virke helt ospecificerat. Sannolikheten att jag någonson behöver göra det är förstås försvinnande liten.

Frågan om VK:s Sommarhjälp använde brädor eller något annat saknar f.ö. helt betydelse utöver det värde det hade för mig när det gällde att lära mig mer om virkessortiment i allmänhet.

 

”Back from Gitmo”

Av , , 1 kommentar 5

MIKE

”Rochelle Sova hugs her boyfriend Sgt. Mike Weaver on Wednesday, July 24, 2013 during the 428th Military Police Company U.S. Army Reserve unit’s return from Guantanamo Bay, Cuba at the U.S. Army Reserve Training Center in Portage. The soldiers were deployed in October.”

Peggy son Mike har just kommit hem till Michigan efter flera månaders tjänstgöring som militärpolis på fängelset i Guantanamo Bay eller Gitmo som det också kallas.

Peggy och jag har länge, liksom den övriga världen, pratat om det orättfärdiga sätt som USA håller människor fängslade där utan åtal och utan domar. Vi är båda överens om att detta inte är något bra för USA som nation, men…

Ändå känner vi och förstår att de som tjänstgör där, inte på något sätt kan anses ansvariga för att Gitmo finns. De får trots det av naturliga skäl ta emot fångarnas missnöje som yttrar sig på många sätt. När någon t.ex. kastar sin egen avföring på en är det naturligtvis svårt att överse med det, även om man har en gedigen utbildning som militärpolis.

När de kommer hem, tas de emot som hjältar och det är något som jag har svårt att förstå. De unga männen kan vara värda det, men nog torde en effektiv propaganda vara förklaringen till att de trots att ses som hjältar.

Hemma möts de av sina nära och kära. Det är ingen hemlighet att Peggy väldigt gärna skulle ha velat vara en av dem som hälsade Mike, hennes son, välkommen hem igen. Och det alldeles oberoende av vad hon har för syn på USA:s aktivitet i Guantanamo Bay. Jag förstår henne fullt ut och hade förstås önskat att vi hade kunnat vara där.

Där var däremot Mikes flickvän som troget har väntat på honom hemma i Michigan (se bilden!)

Minnenas kavalkad

Av , , Bli först att kommentera 5

 Mamma och barnen

Karin och barnen

Under några dagar har mycket av min tid ägnats åt att skanna gamla diabilder, inte bara våra bilder utan också min syster och svågers.

Det påstås att scener ur ens liv visas upp inför dödsögonblicket. Nu vet jag att ett kanske bättre sätt att bli påmind om vad som varit är att gå igenom gamla bilder. Jag inser också att allt vad jag framgent kommer att uppleva bara kommer att utgöra en bråkdel av vad jag tidigare upplevt i mitt liv.

Att skanna mer än 400 diabilder och sedan  ge dem en enkel ”upppiffning” I Photoshop var inte bara jobbigt rent tekniskt. Framförallt var det känslomässigt arbetssamt. De flesta av bilderna tvang mig för ett ögonblick att tänka tillbaks på just den händelse som de visade. Otroligt lätt kunde jag uppleva mycket av vad jag kände när bilden togs och inte bara just vad den visade utan också annat under den tidsperiod då den togs.

De allra flesta av bilderna hade bara glädje och lycka att påminna om, men där fanns givetvis också bilder av totalt motsatt karaktär. Bilderna av barnen och deras mycket kärleksfulla mor representerade förstås den ena kategorin. Bilder som visade nära och kära som nu inte längre finns i livet fanns förstås även med.

Tillbakablicken på de gångna drygt 40 åren gav mig också anledning att fråga mig hur det hade varit nu, om saker och ting i något avseende hade ändrats. Om jag gjort något annat val i något läge, menar jag. Fanns det något som jag borde ha gjort på annat sätt och därför ångrar nu? Mitt ärliga svar till mig själv är självklart att det fanns mycket i mitt sätt att vara, som jag nu i mogen ålder ångrar. Dessbättre ångrar jag inget mera avgörande beslut, som haft återverkningar på mina närmaste och på mig själv. Kanske fanns det också sådana men som jag nu har förträngt.

För att hitta ett sådant ”beslut” måste jag gå längre tillbaks i tiden, nämligen ända till gymnasietiden, då jag sumpade studentexamen och efterföljande högre studier, men det är en helt annan historia…

Någon tänker kanske redan nu och det med ett leende – så typiskt för gamlingar att se tillbaks på sitt liv. Jag inser att de faktiskt är på det sättet. Det viktigaste jag gjort i mitt liv och är så stolt och lycklig över är min del i tillblivelsen av två fina unga män. Jag vill tro att mina gener bidragit till vad de är i dag. Men utan deras mors kärleksfulla uppfostran och förstås även hennes gener hade de inte blivit vad de är. Jag förblir henne för alltid skyldig en från hjärtat kommet tack för vad hon gav våra barn och även för hennes tålamod med mig.

Skanningen av diabilderna blev möjlig genom den födelsedagspresent en av mina söner gav mig. Snart kommer både han och hans storebror att få en skiva med bilderna. Någon gång i framtiden kommer de med största sannolikhet att titta på bilderna och reagera på samma känslomässiga sätt som jag gjorde när jag gick igenom dem. Nu har de så mycket annat i sina liv att prioritera.

Pikes Peak i Colorado

Av , , Bli först att kommentera 9

Upptilltopp

Den slingrande vägen till toppen

Som vanligt går inte min hjärna helt på tomgång när jag motionerar. Tvärtom spelar den upp trevliga minnen för mig och gör därmed motionen lättare att fördra. Så gjorde den även nu på den 40 km långa cykeltur som jag just kommit hem från. Vänta bara, mer skryt kommer nedan.

Den fortfarande fina och välfungerande cykel jag satt på fick jag i present av mina söner och syskon och deras respektive på min 60-årsdag. Det var 12 år sedan och cykeln har verkligen varit ett bra motionsredskap för mig. Den presentens ursprung glömmer jag därför aldrig.

Inte heller kommer jag att glömma den fina och ovanliga present som min nuvarande fru Peggy gav mig. Hon arbetade då på ett sjukhus i Wichita, Kansas, och jag var där på ”friarstråt”. Hennes present var en tur med minibuss upp till toppen av Pikes Peak, 4 301 meter upp i Klippiga Bergen i Colorado.

Ca åtta timmar med bil rakt västerut tog oss till Colorado Springs i Colorado. Det kändes så långt bort och jag minns att undrade om vi inte snart skulle nå Stilla Havet och Kalifornien, men dit var det långt kvar…

På bussens tak fanns cyklar till alla i gruppen. Bussen medförde även hjälmar och varma kläder. Varma kläder behövdes verkligen på toppen, där det blåste kalla vindar och bara var några få plusgrader. Nere i staden (Colorado Springs) var det bortåt 30 grader och naturligtvis shortsväder. Med förstärkt klädsel börja så cykelturen nerför mot utgångspunkten. Extrakläderna åkte förstås av allteftersom det blev varmare.

Colorado a25_22A

Här står vi så på toppen – och mår ”toppen” också

Den första delen av nedfärden gick på grusväg med brant stup på ena sidan och inga vägräcken. Något skrämmande var det förstås för en som är van vid vägarna kring Brån. Mera skrämmande var dock bussfärden upp till toppen.

Inte så långt från toppen, fortfarande väldigt syrefattig luft, gjorde vi en paus. Direkt därefter kom märkligt nog en ganska lång och brant uppförsbacke. En kvinna i 40-årsåldern i gruppen talade högt om för oss andra hur vältränad hon var och hur ofta hon gjorde sina cykelturer hemmavid. Hon stack i väg först uppför backen och förstås väcktes direkt tävlingsinstinkten hos den gamle mannen från Brån! Jag skulle önska att någon hade filmat hennes min när jag blåste om henne och lämnade henne bakom mig!

Att luften var tunn på syre kan Peggy än i dag erinra sig, eftersom hon, som inte alls var så otränad vid tillfället, nästan höll på att strorkna för att kunna ta sig uppför backen.

Senare fick jag veta att man hade bil- och MC-tävlingar upp till Pikes peak.

(Pikes Peak International Hill Climb (PPIHC) är en backtävling för bilar och MC. Den första tävlingen uppför berget Pikes Peak i Colorado, USA, avgjordes 1916. Banan startar på 2862 meters höjd och har sin målgång på 4301 meters höjd. Längden är cirka två mil. Totalt finns det 156 utmanande kurvor, flertalet med ett stup rakt ner. Banan är asfalterad, men har tidigare körts i blandad terräng, i både grus, sand och asfalt. 2011 var det sista året tävlingen kördes i blandad terräng.)

 

 

Ett för pappa och ett för mamma

Av , , Bli först att kommentera 1

På TV1 går Uppdrag granskning som handlar om förlossningsskador. TV 4 visar en för fotbollsintresserade viktig match.

Betyder detta en tillfällig splittring av landets familjer? Frågan visar åtminstone hur fördomsfull jag är. Jag skulle helst vilja se båda programmen men håller mig dock till ett av dem. Det medför att jag tills vidare får sakna min fru vid min sida.

Men redan kl 21 tittar vi båda på gayfrågan inom USA:s militär som visas den högkvalitativa Kunskapskanalen.

Medias uthållighet

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är tämligen bekant att media väljer att under en kort tid satsa ”allt” på ett ämne och sedan släpper det helt.

Uthålligheten är dålig stundom. Den stora frågan om byskolenedläggningen i Vännäs var väldigt intressant för media under en ganska lång period. Ansträngningarna att få till stånd en folkomröstning följdes tämligen ingående av VK åtminstone. Vk har rapporterat att kommunfullmäktige avvisade initiativet för folkomröstning. Man har även berättat att Centern ”övervägde” att överklaga beslutet. Men se där tappades intresset helt.

Möjligen har jag missat nyheten om att Centerns övervägande till sist ledde till en överklagning. I så fall får jag väl be VK om ursäkt, eller åtminstone ”överväga” att göra det.

Har nyheten presenterats någon annanstans, i radio, TV eller i någon annan tidning? Någon frågade i Twitter, hur det gick med överklagningen utan att få något svar så vitt jag har sett.

Ursäkt först och sedan skylla på andra

Av , , 1 kommentar 5

Fick just veta, att Centerpartiet i Vännäs har överklagat fullmäktigebeslutet om att det inte skall bli en folkomröstning om byskolorna.

Men nog är det väl ändå litet märkligt att först be om ursäkt för misstaget att lämna sammanträdet mitt under ett ärendes behandling och sedan skylla ifrån sig på andra? Det har sagt mig att man i besvärsinlagan skriver att ordföranden ”förnekade” ersättaren att vara med i omröstningen. Jag satt med som åhörare och missade i så fall detta förnekande.