Vännäsby centrum?

Av , , Bli först att kommentera 2

Vby

FOTO: Albert Ohlander

Den här bilden visar väl en del av Vännäsby, som möjligen torde ansetts som byns centrum. Joel Ingerlunds affär, skolan och inte så långt från kyrkan som den ju låg.

I huset som skymtar längst till höger på bilden bodde jag och resten av min familj en tid. I det huset bodde också tvillingarna Åhden och deras far och mor. Ingen visste då att deras framtida gitarrsamling efter ett antal år skulle bli världsberömd.

HÄR KAN MAN SE TVILLINGARNA OCH DERAS GITARRER

Hela huset betraktades som en lärarbostad, där f.ö. också rektor Ohlssons med familj bodde samtidigt som vi.

Vapenälskande USA?

Av , , Bli först att kommentera 2

VapenVapen

En bild från vapenälskande USA tänker nog många, men  så är det inte. 

Den här synen möter man i en hobbyaffär i Umeå. Man kan lätt tänka sig vad som skulle kunna hända, om polisen mötte en misstänkt brottsling med någon av dessa vapen i handen. Det är säkert helt lagligt att sälja sådana här plastkopior av dödsbringande vapen. Ändå tycker jag att butiken ifråga borde tänka litet längre än bara på vad den kan tjäna i pengar på att sälja dem.

Jag minns f.ö. mycket lätt från min ungdomstid, när katalogen kom från det aktuella företaget och hur jag ivrigt tog del av dess innehåll. I den fanns t.ex. en ritning på en trampbil, som jag kastade lystna blickar på men som jag inte beställde, eftersom jag insåg att jag saknade förmåga att bygga den.

Musiken förenar

Av , , Bli först att kommentera 3

För några år sedan blev Peggy kontaktad av en kvinna i Lansing, Michigans huvudstad. Hon hade sett Peggy spela hammered dulcimer på Youtube och blivit så förtjust i vad hon såg och hörde.

Kontakten ledde till att vi numera träffar henne och några av hennes musikkompisar för att spela och umgås med dem i park strax utanför Lansing. Så har det skett nu i sex år, trots att vi har ca 20 mil att köra för att ta oss till Lansing.

I den här videon spelar Lee Ann Whitman, Chuck Deyo, Jeff Wilmore, David Gander och Peggy Sjöström. Lee Ann var den som ”hittade” Peggy på andra sidan Atlanten (precis som jag gjorde f.ö.). Mannen i mitten, Jeff, är bror till Dave Wilmore som har gjort låten, Thornapple River.

LYSSNA PÅ THORNAPPLE RIVER HÄR

En orgels berättelse

Av , , Bli först att kommentera 10

Tramporgeln

Bilden visar den orgel, som min svärfar, Arvid Kaddik, använde under sina predikoturer bland samerna i Arjeplogs och andra kommuner, där samer fortfarande bodde i lappkåtor. Jag vägrar undvika ordet ”lapp”, precis som min svärfar också gjorde.

Orgeln mäter i hopfällbart skick endast 114x38x20 cm. Även i den storleken var det säkert inte helt bekymmersfritt för min svärfar att ha den med i väglöst land såväl under vinter som sommar. Men med skulle den givetvis vara och man kan lätt föreställa hur psalmsången i kåtorna med svärfar spelande på orgeln förstärkte upplevelsen av gudstjänsten. Förmodligen sjöngs psalmerna av såväl svärfar som av de övriga.

När min fru såg orgeln undanställd i källaren och fick veta vad det var, ville hon direkt att den skulle tas upp till vårt vardagsrum. Och även om hon inte kan spela orgel, ville hon förstås provspela på den. Den fungerade även om luft förmodligen läker ut från bälgen och kräver ett extra trampande.

Nästan omedelbart kunde vi båda förnimma en omisskännlig doft från de många öppna eldar som brunnit i de kåtor, där orgeln hade använts. Bilden för mig av en lappkåta, där elden fanns i centrum, men där svärfar och hans orgelspelande för tillfället utgjorde en annan sorts centrum, blev så lätt att frammana. Även om rökhålet i toppen på kåtan stod helt öppet, så vädras inte röken och röklukten ut helt. Det var alltså den röken som pumpades in i orgeln och som stannat i åratal, en doft som nu spred sig i orgels närhet i vårt vardagsrum!

Orgeln hade inte använts på åtskilliga år och det tog några spelningar här i vårt vardagsrum för att röklukten skulle vädras ut helt.

Umeå rekryterar – och avskedar

Av , , 1 kommentar 15

En toppchef i Umeå passade inte in och fick ”sluta”. Den här gången är det flera politiker, som har synpunkter på kommunens märkliga personalpolitik. Detta framgår av en artikel i VK i dag.

För några år sedan såg man sig om kring i ”omvärlden” och fann då en nyligen uppsagd kommunchef med inte alltför imponerande meriter, men med goda kontakter inom kommunen. Vederbörande anställdes och detta fick många att undra och ställa olika frågor till de ansvariga.

Den gången var tystnaden från politikerna total. Ett undantag från tystnaden var dock länets ende riksdagsman (M), som naturligtvis försvarade sin partikamrat. Därutöver var det knappast någon som brydde sig om tillsättningen. Ytterligare ett undantag från tystnaden, som inte bör glömmas, var en fråga i kommunfullmäktige från en folkpartist. Svaret på den frågan, levererad av Holmlund himself, slog alla tänkbara rekord i rent svammel.

Varför är politikerna så pratsamma den här gången? Finns det några besvärande politiska kopplingar som vi som VK-läsare inte känner till? Eller gäller motsatsen, d.v.s. saknas sådana som hade kunnat vara till stöd för den som fann det för gott att lämna in sin avskedsansökan?

Jag ställer frågan men med tanke på den ”anda” som gäller i Umeå, räknar jag inte med några svar.

Alliansens klarsyn

Av , , Bli först att kommentera 10

Nu har alliansen i landstinget tagit upp en fråga som tyder på en klarsyn som är få förunnat. Man har nämligen upptäckt något som för andra länge stått helt klart, nämligen att det ”bollas” med våra äldre sjuka.

Så har det varit så länge jag minns och det är länge eftersom mitt långtidsminne än så länge är hyggligt intakt. Äldre, som till sist hamnar i ett hälsoläge som gör att de svårligen kan förbli där de är ända tills de lämnar detta jordeliv, måste acceptera en eller ett par flyttningar innan den dagen kommer.

Alliansen har nu utifrån sin klarsyn och sin självupplevda smarthet fått för sig att detta är något som den S-märkta landstingsmajoriteten rår för och vill nu ha svar på vad den tänker göra för förhindra bollandet.

Låt oss ta ett exempel med den gamle som i sin bostad drabbas av ett akut insjuknande. Samhället kommer aldrig att kunna erbjuda den kvalificerade sjukvård som skulle behövas i hemmet för att undvika ett första ”bollande” till erforderlig sängplats på NUS. När den gamle har botats från sitt akuta sjukdomstillstånd, kan ingen längre acceptera att hen fortsätter att nyttja den akutplats som hen inte längre behöver. Så kommer då det tredje ”bollandet” till ett korttidsboende i hemkommunen. Efter en relativ kort tid där, aktualiseras flyttning hem till vederbörandes ordinarie bostad, ett fjärde ”bollande” alltså, men kanske det mest efterlängtade för den gamle.

Med en tämligen sannolik utveckling inträffar saker, som kräver nya ”bollanden”, men nu kanske först till ett s.k. särskild boende i kommunen. Men där kan inte den sjukvård som NUS har erbjudas, varför risken för en ny serie av bollande till sist blir oundviklig.

Hur i all sin dar kan alliansen ens i sin vildaste fantasi tänka sig att man politiskt ska kunna sätta stopp för detta i och för sig högst olyckliga bollande? Det finns inga politiska åtgärder som ger oss den stabila hälsa som skulle krävas för att förhindra det. De finns heller inget ekonomisk utrymme som skulle ge den gamle sjuke precis vad som behövs just där hen bor, när hen drabbas. Kompetens, personal och erforderlig utrustning finns på annat håll. Att bollas dit får man alltså lov att acceptera.

Naturligtvis kan man vägra flytta, och invänta döden på plats. Risken är dock stor att den rättigheten inte skulle accepteras.

Privatiseringen i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 6

Fortfarande är det tänkbart att Vännäs kommun ger sig in på sin första privatisering av en del av det som brukar kallas välfärden. Jag tänker förstås på en tänkt upphandling av personlig assistens.

Planerna på detta ledde till ett möte med berörda föräldrar och gode män. Att intresset för frågan är mycket stort visade med all önskvärd tydlighet det stora antal som läste det blogginlägg, där information om mötet lämnades.

Redan första kvällen inlägget låg ute lästes det av 280 personer. Dagen därefter lästes det av 494 personer. Totalt sett lästes det alltså av hela 774 personer! En förhoppning är förstås att det inte bara lästes av föräldrar och personal utan också av kommunens politiker.

Besvikna ”LSS-föräldrar” i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 14

För en stund sedan avslutades ett möte med föräldrarepresentanter och gode män inför förslaget till vård- och omsorgsnämndens sammanträde om privatisering av personlig assistens i kommunen.

Utöver en diskussion om vilka konsekvenser detta skulle få för de som i dag har personlig assistens genom kommunen utkristalliserades sig följande två punkter:

För det första uttalas starkt missnöje över att kommunen inte har diskuterat ärendet i förväg med berörda föräldrar och gode män. Detta är särskilt anmärkningsvärt, då föräldrarna för hela 12 år sedan valde kommunen som utförare av den personliga assistensen. Ett slags muntligt avtalsförhållande har gällt under dessa år, något som kommunen anser sig ensidigt kunna bryta.

För det andra anser gruppen det vara ytterst olämpligt för den svaga grupp det gäller att mista den personal, som de vant sig vid och nu fungerar så bra tillsammans med. Byte av personal menar man kommer i att bli aktuellt i stor omfattning, eftersom så många redan bestämt sig för att inte lämna sina trygga kommunala anställningar och gå över till den privata utföraren.

Ärendet tas upp i vård- och omsorgsnämnden i morgon tisdag.