Egentligen ingenting för bloggen. Möjligen bara för att locka fler till PRO:s möte på Sjuans mötesplats på Mariehem den 22 februari.

Där kommer nämligen New Mountain Music med Thord Söderberg, Helèn Norberg och Peggy Sjöström att svara för underhållningen.

https://youtu.be/NQX38CPc4dE

Jag har länge noterat något som väl måste vara ett dilemma, när det som sker inom en kommuns socialtjänst skall granskas av media. Därmed blir det också ett problem för en ibland missnöjd allmänhet.

Socialtjänsten måste på mycket goda grunder nogsamt beakta vad som åläggs den genom sekretesslagen. Sekretessen fungerar därför som ett odiskutabelt skydd för den eller de klienter, vars ärenden någon anser har hanterats fel. Så skall det naturligtvis vara.

Tyvärr finns det ibland anledning att undra om inte socialtjänsten också ibland ser skäl att inte bara skydda klientens intressen med hänvisning till sekretessbestämmelserna utan även sin egen hantering av ett sekretessbelagt ärende. Jag vågar påstå, att det ibland måste vara svårt att skilja mellan det sekretesskydd som klienten har rätt till och allt annat i ärendets handläggning, som inte lika självklart måste vara sekretessbelagt.

Om bevisade fel i handläggningen som gjorts i strid mot socialtjänstlagen, är det då inte något som ansvarig politisk nämnd borde ta till sig och förmedla till ansvarig chef för verksamheten? Ordföranden för den aktuella nämnden har på olika sätt gett intrycket att han och hans nämnd låter bli att bry sig om personalärenden inom nämndens ansvarsområde. Tämligen säkert har man ändå ”brytt sig om” så pass mycket att den högste chefen har informerats och sett till att två obekväma medarbetare har ”avskedats”/köpts ut.

Ett försvar till detta är den utredning om arbetsmiljö m.m. som inte tilläts bli en helt extern sådan.

Två visselblåsande socialsekreterares öde i Umeå kommun och deras egen beskrivning av det i en skrivelse till partiernas gruppledare samt till ett antal chefer har till sist även nått mig. Skrivelsen har efter ett antal överstrykningar gjorts till en allmän och offentlig handling.

Skrivelsen samt en mängd ytterligare information har på andra vägar också nått mig. Även om skeendet personligen inte alls berör mig, kan jag inte låta bli att engagera mig frågan. Ärendet avser i botten ett enskilt ärende, men av vad som framkommer av de båda socialsekreterarnas skrivelse, finns det all anledning befara att även andra ärenden där hjälp söks hos individ- och familjenämnden inte blir korrekt behandlade.

Skrivelsen från 1921-11-16 är på hela 15 sidor och innehåller många högst anmärkningsvärda punkter. Jag väljer här att återge några:

I ett möte med de båda visselblåsarna, Andreas Lundgren och socialdirektör Carolina Lundqvist utlovas att inga repressalier skulle ske. Ändå blev de båda socialsekreterarna efter mötet trakasserade, negativt särbehandlade, avstängda från ärendet och till slut utköpta, allt under Camilla Thunells ansvar.

Ansvariga chefers inställning var att kritiken från IVO inte var befogad och att IVO-rapporten inte har någon större betydelse.

Ingen från Umeås socialtjänst hade besökt det familjehem som nämndens ordförande (Andreas Lundgren) beslutade skulle anlitas. Efter beslutet besökte de båda socialsekreterarna familjehemmet och fann det vara under all kritik.

Den utredning som de därefter gjorde för nämndens kännedom ändrades av enhetschef Sofia Rönnholm, utan utredarnas tillåtelse och som därför inte ville skriva under den.

Ett avslutande stycke i de båda visselblåsarnas skrivelse väljer jag att återge ordagrant. De frågor som ställs där kräver svar från kommunens högsta politiska ledning men också från socialtjänstens tjänstemannaledning:

”Det är skrämmande att en så stor arbetsgivare som Umeå Kommun är villig att gå så långt att man startar två arbetsrättsliga processer mot medarbetare som uppmärksammar oegentligheter genom att visselblåsa. Är det så ni som politiker och socialdirektör vill att man hanterar dessa frågor? Är det så ni vill att eran myndighet ska fungera? Socialtjänsten är ju ett ansikte utåt för kommunen och representerar även er. Ni borde starkt ifrågasätta om förtroendet verkligen finns nämnda ansvariga chefer inom myndigheten.”

Den IVO-anmälan, som av för mig okänd anledning, överfördes från Umeå till IVO i Stockholm, visar sig inte finnas och handläggas där.