Det som händer i Nordmaling såsom det beskrivs i VK är knappast något som man som Socialdemokrat kan vara nöjd med.

Jag utgår från att VK trots sin borgerliga hemvist beskrivit det som händer och hittills hänt på ett korrekt sätt.

Dagens artikel som handlar om oklarheten om vem som nu är kommunchef vill jag nu kommentera. För mig är det helt obegripligt hur t.o.m. kommunchefen själv undrar över den frågan. För en gångs skull (?) borde han faktiskt lyssna till vad kommunalrådet säger, nämligen att han fortfarande ör kommunchef.

Många tycks tro, att de räcker att företrädare för majoriteten skriftligen sagt att man saknar förtroende för kommunchefen och inte vill ha honom kvar som komunchef. I och med det betraktas han av dessa också som fomellt uppsagd, vilket han definitivt inte är.

Formellt är han inte uppsagd förrän också kommunstyrelsen fattat beslut om det. Fram till dess ÄR han alltså kommunchef och vem vet kanske kommer också en uppsägningstid att gälla därefter.

Kommunchefen ser sig inte längre som chef och tänker inte attestera några fakturor (är det f.ö. allt som ingår i hans välbetalda jobb?). En vän av ordning har därför anledning att fråga sig om han ändå skall ha betalt som kommunchef, när han vägrar utföra sina arbetsuppgifter.

Om Riedels kritik av Svenska kyrkans engagemang för de hårdast drabbade av Moderaternas sjukförsäkringsreform finns mycket att säga.

Först och främst måste det kännas tungt för honom, som dessutom både är kristen och medlem i kyrkan, att ta emot kritik från det hållet för de mest inhumana delarna i sjukförsäkringsreformen. Normalt torde han väl betrakta det som kommer från kyrkohåll som odiskutabla sanningar.

Jag undrar vad han skulle ha sagt om kyrkans kritik i stället hade varit inriktat på något mindre lyckat som kommit från vänsterhåll. Skulle han då ha varit lika upprörd över kyrkans inblandning i en "partipolitisk fråga"? Ett exempel skulle kunna vara det även för mig helt oacceptabla att LO-medlemmars fackavgifter till en del går som stöd till Socialdemokraterna.

Edward Riedel sa sig en gång vara "besviken" på något som jag hade skrivit i ett blogginlägg, "jag som han annars ändå tyckte var ganska vettig".

Nu tycket jag precis detsamma om Edward Riedel. De välfungerande skygglappar, som också den Moderaten har för sina ögon, gör honom immun för kritik som är så uppenbar för alla utan sådana.

Litet för tidigt, men nu har jag ändå bytt till en "somrigare" toppbild.

Nu fär jag åt Vännäs å hannel nalta. Vi ska ha främmen i möran å så jet vi ju ha nalta extra gött sjölven ikväll. Hä jer ju freda och då ska man ju myys.

Lite medvind hade jag ändå!

Av och till torde väl alla känna av motvind i sina liv. Oftast är det lätt att förstå orsaken till det.

Nyss hemkommen från en 26 km lång cykeltur undrar jag nu över hur det kommer sig att jag kunde ha motvind i stort sett under hela turen.

Bäst att först förklara att jag inte cyklade hela tiden i EN riktning. Hade jag gjort det, skulle jag ju inte ha suttit här nu. Men det märkliga var att jag hela tiden hade motvind av varierande styrka. Endast under de sista två kilometrarna läng Brånsvägen kunde jag njuta av en avlastande medvind.

Då och då under färden försökte jag intala mig själv att det bara var fartvinden jag kände och inte en riktg motvind. Jag lyckades dock inget vidare med det, eftersom den fart jag höll inte riktigt motsvarade den "fartvind" som jag hela tiden fick kämpa emot.

Hur som helst känns det nu oerhört skönt. Det extraarbete som motvinden orsakade torde bara ha medfört en ökad kaloriförbrukning och en större motionseffekt.

Gängorna VAR alltså inte förstörda!

Sadelarrangemanget till min cykel började krångla i fjol somras. I dag bestämde jag mig för att fixa det genom en mindre investering.

Det var något slags fel med det fjädrande röret, som sadeln sitter fast på. Sadeln snurrade runt på ett obehagligt sätt och kunde inte fixeras. En vänlig ung man på cykelaffären i Vännäs försökte fixa det men gick bet. Det hela fick därför vara som det var under hela förra sommaren.

I dag bestämde jag mig för att cykla in till Vännäs för att köpa en ny "sadelstång". Cykelreparatören tog ytterligare en titt på den gamla, men kunde inte fixa den och vi båda skyllde felet på en obotlig "gängpaj".

En fjädrande ersättningsstång kostade ca 350 kronor och en utan fjädring 149 kronor. Sparsam som jag är köpte jag förstås den billigare varianten med tanken att mina muskulösa ben framgent skulle få ta över fjädringsuppgiften.

Väl hemkommen monterade jag den nya stången och sadeln och allt fungerar nu perfekt, men….

Innan jag kunde förmå mig att kasta den gamla, gav jag mig på den med en oblyg attityd, som gick ut på att jag trots allt ändå skulle kunna fixa det som cykelreparatören inte klarade av. Min stolthet och min tillfredsställelse över en lyckad insats känner nu inga gränser. De känslorna uppväger klart den grämelse jag känner över de bortkastade 149 kronorna. Tänk vad mycket roligt jag skulle kunna ha för dem!

Men vad gör jag nu? Två behöver jag ju inte och knappast heller behöver jag en i reserv. Jag får väl sälja den ena på Blocket :-).

I går var jag som vanligt en av de få från den s.k. allmänheten som satt som åhörare under större delen av kommunens fullmäktigesammanträde.

Nu tillåter jag mig att ge en del s.k. positiv kritik av mötet som sådant. Kritiken grundar sig på min tro, att kommunen verkligen vill att allmänheten i större utsträckning skall visa intresse för vad som sker i kommunen högsta beslutande organ. Och gör man det, kanske min kritik kan uppfattas som en kritik som skall ses som positiv.

För att kunna få någon behålling av sammanträdet som åhörare, måste det vara möjligt att höra vad som sägs.

Vissa av talarna framför sina inlägg klart och tydligt i mikrofonen. De visar tydligt att de ser sambandet mellan mikrofonens placering och sina munnar. De justerar därför mikrofonläget och talar sedan mot mikrofonen och inte vända ifrån den den.

En av de allra bästa i klassen i detta avseende var utan tvekan Ulf Eriksson (C).

Andra av talarna framför sina inlägg blygt mumlande, struntar i vart mikrofonen pekar, talar mot presidiet och inte mot den stora fullmäktigeförsamlingen och ser ut som om de fortast möjligt vill lämna talarstolen.

En "god" företrädare för den kategorin var enligt min mening Jan Nilsson (M).

Så till frågorna som ställls av ledamöterna ute i lokalen. De görs utan hjälp av mikrofon och är i de flesta fall omöjliga att uppfatta för dem sitter långt bakom den som frågar. Vid något tillfälle upprepade ordföranden på ett föredömligt sätt frågan. I flertalet fall tvingades man av svaret försöka räkna ut hur frågan löd. Och det var inte lätt!

Under sammanträdet visades bilder via "datorprojektor" på en stor duk. Bilderna var i de flesta fall helt omöjliga att läsa eftersom texten på dem var alldeles för liten. Ekonomichefen, som stod alldeles framför duken, sa t.o.m. att inte ens han kunde läsa allt!

Vad tjänar det till att visa oläsliga bilder? Och är det kanske bara att flytta "datorprojektorn" en bit längre bort från duken, för att göra bilderna läsbara?

– Gå inte på mötena då, om du inte kan hänga med på vad som sägs och visas där, råder mig kanske en del nu.

Det rådet tänker jag dock inte följa utan tänker absolut fortsätta att utnyttja min demokratiska rätt att vara där.

Man kan ta bort andras kommentarer i VK-bloggen, men inte ens egna. Ibland är det ett problem.

Jag har just skrivit en kommentar till en kommentar till ett av mina blogginlägg. Som vanligt hade jag litet för bråttom att publicera den och när jag läser den i publicerat skick, upptäcker jag ett skrivfel. Det skulle jag vilja ändra men det går inte.

Man kan som bekant gå in och redigera sina inlägg men varför då inte också sina egna kommentarer?

I dag på fullmäktigesammanträdet försökte oppositionen ta poäng genom att påpeka att Vännäs kommun på ett obegripligt sätt tackat nej till hela 100 000 kronor som regeringen bjuder på.

Pengarna får användas till att dels förbereda och utveckla lokala värdighetsgarantier, dels "presentera en plan för hur kommunen ska arbeta med sin lokala värdighetsgaranti, hur den ska implementeras och göras känd samt rapporteras till det nationella uppföljningssystemet."

Det är kommunernan äldre och i viss mån deras anhöriga som skall garanteras "värdighet".

Vännäs kommun har tydligen sagt nej tack till dessa pengar. Tänk om detta helt enkelt beror på att man utan närmare utredning kommit fram till att "värdigheten" i behandlingen av de äldre inte alls behöver ytterligare beskrivas! Tänk om man i stället anser att lagstiftningen tillsammans med kunskap och erfarenhet hos personalen är tillräckligt!

Jag tycker att det var ett klokt beslut av kommunen att genom sitt beslut spara de utlovade 100 000 kronorna åt staten.

Vilket ord man valt i KD-delen av regeringen förresten. "Värdighetsgaranti" är ett synnerligen abstrakt begrepp, som nog inte kommer att vara så lätt att förklara för dem som man tänkt skall stå som mål för garantin ifråga.

Våran kommunchef är inte som andra kommunchefer, hon.

Hon finns på Facebook och är dessutom tämligen aktiv där. Säg vad man vill om Facebook, men hennes närvaro där får henne för mig att framstå inte bara som kommunens högsta tjänstekvinna utan också som en helt vanlig människa.