Länsstyrelsen v. tingsrätten

Av , , Bli först att kommentera 13

Även om jag inser att frågor som rör oss förvaltare och gode män i stort sett tycks sakna intresse för allmänheten, fortsätter jag med min aktuella fråga. För mig som saknar juridisk utbildning blir den nämligen alltmer intressant.

Frågan gäller alltså överförmyndarnämndens beslut med krav på mig med 4 000 kronor. Tingsrätten har i sin dom fastslagit, att att nämnden saknar författningsstöd för att fatta ett sådant beslut och undanröjer det därför.

Sedan jag råtts att kontakta förmyndarnämndens tillsynsmyndighet, ringde jag i dag till länsstyrelsen, som för Umeås del är länsstyrelsen i Norrbotten. Jag frågade om det är OK att nämnden fortsätter fatta beslut som är olagliga. Sedan jag närmare hade beskrivit ärendet, fick jag följande svar av tjänstepersonen i fråga:

– Överförmyndarnämnden har fattat ett helt riktigt beslut. Det är du som skall betala den uppkomna kostnaden.

Därmed är alltså tingsrättens dom ”överprövad” av länsstyrelsen och då funnits vara felaktig!! Och jag som trodde (och fortfarande tror), att det bara är hovrätten som kan förklara ett tingsrättsbeslut som felaktigt!

När/om jag nu till sist skulle få den aktuella räkningen, kommer jag naturligtvis att bestrida den med hänvisning till tingsrättens dom.

Risken är stor att jag kommer att få anledning att återkomma till detta ärende igen.

 

 

Överförmyndarnämnden och rättssäkerheten

Av , , Bli först att kommentera 8

Överförmyndarnämnden (Öfn) i Umeå har i sin lovvärda strävan att skydda personer satta under godeman- eller förvaltarskap fattat ett ”olagligt” beslut. Rättssäkerheten för mig som god man känns därmed klart försvagad.

Jag har nämligen anlitat extern hjälp med att göra en s.k. årsräkning och sedan låtit min huvudman betala kostnaden för detta. Så har jag gjort några gånger tidigare när kostnader uppstått för extern hjälp som jag har tagit av mäklare vid försäljning av två skogsfastigheter och för deklarationshjälp, när huvudmannen varit företagare.

Öfn har accepterat att huvudmännen fått stå för de kostnaderna. Kostnaden för årsräkningen fick däremot Öfn att besluta att den kostnaden skulle betalas av mig.

Öfn var övertygad om att betalningsansvaret var mitt och konstaterade ”… att det viktigaste är att hålla huvudman X skadelös trots god mans agerande och betalar därför ut ersättning för uppkommen kostnad till X”. Ingenting sas då om att det aktuella beloppet skulle betalas av mig. En månad senare kom ett nytt beslut från Öfn. I det sägs att jag skulle faktureras det belopp som nämnden betalat ut till huvudmannen.

Nu stod jag alltså inför en situation, där jag hade att antingen utgå från att nämnden hade författningsstöd för sitt beslut, lugnt invänta fakturan på 4 000 och sedan betala den (någon faktura har f.ö. ännu inte kommit, fyra månader efter beslutet!) eller protestera.

För första gången valde jag att överklaga ett myndighetsbeslut. I går fick jag svar på min överklagan från Umeå Tingsrätt med följande klara besked.

Tingsrätten bifaller överklagandet och undanröjer överförmyndarnämndens beslut av den 23 augusti 2017, § 130

Av protokollet framgår vidare att överförmyndarnämnden inte har något stöd i föräldrabalken för att ålägga en god man betalningsansvar för viss kostnad. Vidare sägs att en förvaltningsmyndighets beslutanderätt måste i varje fall ha författningsstöd.

Sista ordet är kanske ändå inte sagt i och med detta. Överförmyndarnämnden kan överklaga till Hovrätten för Övre Norrland. Där krävs dock s.k. prövningstillstånd.

Skulle ärendet hamna där, är förstås huvudfrågan om hovrätten kan hitta det författningsstöd som inte tingsrätten kunde hitta!

Gode män/förvaltare

Av , , 4 kommentarer 3

Läste just på text-TV att stölder och förskingringar av huvudmännens (de som har god man eller förvaltare) bara tycks öka.

Tidigare har media gett intrycket att skulden till detta (enbart) är just de oärliga gode männen och förvaltarna. Åtminstone har jag i min egenskap av god man och förvaltare uppfattat det så.

Det glädjer mig nu att åtminstone text-TV har gett problemet en annan vinkling. I det korta meddelandet sägs att skulden ligger på kommunerna, d.v.s. överförmyndarnämnderna, och deras bristfälliga tillsyn över sina gode män och förvaltare.

Med detta vill jag inte på något vis försvara de ”smarta”, omoraliska och helt olämpliga gode männen och förvaltarna som lyckats utföra sina kriminella handlingar på ett sätt som överförmyndarnämnderna inte har lyckats upptäcka.

För ca en månad sedan gjorde jag ett blogginlägg i samma ämne.

Läs det här: