Respekt för åldrandet 2

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu tänker jag på ett annat område, där respekt för åldrandet, kan svårt att hantera. Gamla gubbar som kör bil både i Sverige och utomlands, tänker jag nu på.

Ingen sa något direkt, men många liksom jag själv, tänkte nog att det börjar bli dags för mig att sluta köra bil efter olyckan då jag körde in i mitträcket mellan Umeå och Vännäsby. För mig stannade det dock bara med tanken, eftersom jag oklokt nog gav mig ut och körde bil dagen efter vi hade kommit åter från USA.

Respekten inför en gammal man får absolut inte leda till rädslan att på bästa möjliga respektfulla sätt ändå hjälpa honom att förstå, när det är dags inte köra bil längre. När den dagen kommer, tänker jag anstränga mig för att verkligen förstå och även acceptera de råd att ställa bilen som jag i bästa välmening får. Men svårt kommer det sannolikt att bli.

Jag minns min gamle, drygt 90 år gamle svärfar. Han insåg nog själv, att han inte borde köra bil längre. När vi åkte någonstans tillsammans, erbjöd mig alltid att köra i hans ställe. ”Den kan väl vara kul för dig att pröva min `vagn`”, sa han då alltid. Det blev f.ö. ganska många sådana provkörningstillfällen.

Innan öronen faller av…

Av , , Bli först att kommentera 4

…är det mycket man skall höra, säger ordspråket. Nu väntar jag som bäst att mina öron skall falla av. Frågan är om inte mina öron tål höra mer, innan de faller av.

i USA har vi AT&T som vår internetleverantör. AT&T är Amerikas tredje största telekommunikationsföretag och också ett internationellt företag.

Peggy har nu vid tre olika tillfällen via föregagets chattjänst försökt stoppa fortsatt debitering för internet, efter det att vi lämnat USA den 27 juni utan att lyckas. Och det trots att inte enda mB bevisligen har använts via vår uppkoppling. Den senaste hon chattade med lovade ringa sedan hon gjort en fördjupad undersökning. Det löftet lät ju bra men…

Så kom beskedet, att usa:s tredje största telekommunikationsföretag INTE kan ringa till ett svenskt telefonnummer.

Peggy fick då ett direktnummer inom företaget, som förhoppningsvis har en telefon som kan ta emot samtal från Sverige.

Respekt för åldrandet

Av , , 1 kommentar 6

En mera vänligt sinnad och mig närstående person antyder i ett telefonsamtal att jag nog inte bör gå så hårt åt Umeås f.d. kommunalråd. Jag bör beakta, att han är en gammal man och att hans omdöme och andra förmågor därför inte längre är vad de en gång var, var hennes råd.

Kanske är det mot den bakgrunden man skall läsa hans inlägg. Och då inte bara vi som privatpersoner utan också företrädare för olika media.

Jag är också en gammal man och hoppas att när mina inlägg börjar bli för oklara och mest innehåller hänvisningar till mitt livs tidigare meriter och erfarenheter, skall folk säga det i sina kommenterar.

Det slår mig just nu, att jag kanske redan nått det stadiet, eftersom kommentarer helt uteblir! Det är måhända ett mer hänsynsfult sätt att säga det på. Samtidigt också ett respektfullt sätt med tanke på min ålder.

Vad jag vill ha sagt med detta är att enbart hög ålder inte bör medföra att folk (och media) struntar i vad man skriver eller säger. Att bara vara ”torr bakom öronen” är inte skäl nog för det. Det f.d. kommunalrådets utfall mot landshövdingen och länsstyrelsen var det kanske däremot.

 

Mitt ”gammeldagsa” skrivsätt

Av , , Bli först att kommentera 6

Just nu läser jag Ludvig Nordströms Lortsverige från 1984 och gör det med stor behållning.

Jag har länge vetat, att de kommateringsregler, som jag lärde mig i skolan, inte är så viktiga idag. Nu kan kan man kommentera sin text i stort sett hur man vill. Envist försöker jag ändå att hålla fast vid de regler för kommatering, som min lärare, Karin Bäckström, försökte lära mig för ca 65 år sedan.

I motsats till vad som sägs, nämligen att kommatering gör en text svårläst, tycker jag, att Ludvig Nordström perfekta kommatering (enligt Karin Bäckström och mig) gör hans text mycket lättläst. I den föregående meningen har jag nog ett kommatecken för mycket, eller hur?

Hur som helst så inser jag, att min kommatering avslöjar att jag är en gammal man; ett av många andra tecken på det för övrigt.

 

Att skriva oklart

Av , , Bli först att kommentera 7

Att skriva oklart och inte bry sig om att korrekturläsa det man skrivit, diskvalificerar en inte som bloggare.

Läs Lennart Holmlunds kommentar om sitt missnöje med länsstyrelsen och landshövdingen, som han nu har upphöjt till ett blogginlägg! Alla klarar inte av att uttrycka sig klart i text. Han gör det definitivt inte.

Lägg av Lennart Holmlund!

Av , , 4 kommentarer 17

Det var länge sedan som jag slutade kommentera Lennart Holmlunds blogginlägg, som verkligen är en salig blandning, knappt värda att kommentera. Jag slutade eftersom han aldrig släppte ut mina kommnetarer.

En bloggare vars åsikter som så helt saknar stabil faktabakgrund, att hen inte vågar släppa fram de kommentarer hen får, borde överhuvudtaget inte alls publicera några inlägg. Så tolkar jag numera Holmlunds inlägg, om jag nu ens läser dem.

Själv ser jag tacksamt fram emot kommenterar, som jag dock ytterst sällan får. För mig är kommentarer en hjälp för mig att förstå, om jag är helt ute och cyklar eller ej. Mitt senaste inlägg har hittills lästs av nära 200 personer. Inte en enda av dessa har haft tid att med ett enda ord kommentera det jag skrivit.

Som sagt, Holmlund ord är inget att bry sig om, eftersom han inte tillåter en öppen diskussion kring det har skriver. Hans kändisskap får dessvärre media att vidarebefordra det skrivna.

Att överklaga försäkringskassebeslut

Av , , Bli först att kommentera 7

Det är många som anser sig ha anledning att överklaga beslut hos försäkringskassan, som gått dem emot. Nyligen har även en grupp läkare uttryckt missnöje över försäkringskassan, som så ofta lyssnar mer på sin egen läkare än på de läkare som känner den klagande genom flera fysiska möten.

Nu har även jag, i min egenskap av förvaltare för en person, funnit anledning att överklaga ett beslut om avslag avseende sjukersättning (”förtidpension”) för min huvudman. Även i detta ärende har intyg från vederbörandes läkare, kurator och andra som känt den sökande i många år negligerats.

Försäkringskassans egen läkare har i princip själv avgjort ärendet. Den handläggare som går emot sin läkare torde inte finnas.  Och det trots att läkarens yttrande i vissa delar varit motsägelsefulla och t.o.m. varit grundade på felaktiga fakta, trots att de rätta uppgifterna har funnits i alla de intyg och andra handlingar som ingick i ansökan.

Nu är avslagsbeslutet överklagat hos förvaltningsrätten. Härvid har jag kunnat notera, att den normala rutinen för överklagande av myndighetsbeslut, inte är densamma för beslut hos försäkringskassan.

När det gäller försäkringskassans avslagsbeslut, så måste man först begära omprövning av beslutet. Får man då ett avslag på den begäran, har man två månader på sig att överklaga beslutet till förvaltningsrätten och alltså inte de ”vanliga” tre veckorna som gäller andra myndighetsbeslut.

Personligen kan jag inte se den längre besvärstiden som något positivt. Den riskerar få osäkra klagandet att ge upp, men framförallt förlängs väntetiden för den som ansökt om och fått avslag på den livsviktiga förmån som sökts.

Jag kan här inte låta bli att tänka på den regering som flera år sedan gjorde vad den kunde för att sätta stopp för ett alltför lättsinnigt beviljandet av just förtidspension och därmed rädda en massa människor från ”utanförskap”. Och förstås öka underlaget för skattesänkningar genom att minska kostnaden för ”onödiga” förtidspensioneringar.

Kan man lita på AVIS?

Av , , Bli först att kommentera 4

Som många hört, kanske rent av till leda, kunde inte AVIS hitta vår hyrbil i systemet när vi lämnade igen den vid O´Hare, Chicago, den 27 juni. Därför kunde uppenbarligen heller ingen hyra debiteras för den sista perioden av hyrestiden. Läs här om den föga förtroende fortsatta hanteringen av ärendet, som AVIS har presterat.

Bilhyran – ”case closed”! I går tycktes Avis ha vaknat och hittat hyrbilen i sitt system, men i sitt yrvakna tillstånd blev det ändå fel. Vi förstod det när vi såg på kontot att 12 657 hade reserverats den 17 juli (sannolikt det datum, då bilen hittades). Det beloppet plus det som vi redan hade betalt skulle medföra en totalhyta på 20 820 kronor och inte de 14 896 som vårt hyresavtal utvisade!

Peggy ringde då både Avis och sin bank. Något riktigt klart besked fick hon inte, men möttes dock av en vilja att utreda frågan närmare. Utöver denna åtgärd besvarade vi en enkät från Avis, som såg ut att gälla en bil som vi påstods ha återlämnat igår den 17 juli!

Nu upptäcker vi dels att den felaktigt höga reservationen på12 657 var struken och dels att ett belopp på 4 912 i stället hade dragits den dag vi återlämnade bilen, dvs den 27 juni.

Kan vi nu helt lita på Avis administrativa rutiner? Det är tveksamt, efter som den totala hyreskostnaden nu sjunkit med hela 1 901 kronor vid en jämförelse med avtalspriset. Men nu orkar vi inte klaga mer, utan nöjer oss med den oväntade ”rabatten”. Och det gör vi med gott samvete dessutom.