Med utgångspunkt från vad jag senaste tiden lärt mig om vad som kan uppfattas som personangrepp, gör jag nu ett sådant på mig själv.

Livet leker för mig. Jag har en hyfsad pension och fru tjänar jämförelsevis bra. Det gör också mina söner. Jag, min fru och mina söner och barnbarn är friska. Alla av dem har ett fast arbete, utom barnen och jag förstås. Ingen av oss har personliga erfarenheter av arbetslöshetens problem. Den har jag bara läst och hört en massa om. Alla av oss har en bra utbildning men med mig som ett undantag.

Jag är förmodligen mångas sinnebild av en förstockad gråsosse, som trots hyfsad ekonomi och ökat avstånd från den s.k. arbetarklassen ändå av tradition bitit mig fast vid socialdemokratin. Skattesänkningar bryr jag mig inte särskilt mycket om. Utan att klaga bidrar jag gärna med mina skattepengar till dem som behöver dem bättre än jag. Jag bryr mig inte heller om att alla (?) partier nu lovat sänka även skatten för oss pensionärer.

Här saknas visserligen insinuanta elakheter, men nu skall jag ändå närmare känna efter hur jag skulle ha tagit det, om någon skrivit så här om mig. När jag gör det, skall jag i tankarna lägga till en mera insinuant ton till det skrivna.

En delvis ny erfarenhet för mig är att få många kommentarer på ett inlägg här. Med detta följer ett mindre problem.

Ibland är det svårt att veta till vem en viss kommentar riktar sig. "Du" betyder ju ibland jag som skrivit inlägget men ibland betyder det vem som helst av de övriga kommentatorerna.

Jag "syndar" ibland mot detta själv. När jag inte gör det, låter jag det framgå av kommentaren vem jag riktar den till. Det är så lätt att t.ex. börja kommentaren så här: "Jag delar inte alls din uppfattning, Gabriel, o.s.v.". En del börjar kommentaren med att skriva "Hej Karl-Gustav!" och då är det ju solklart till vem kommentaren riktar sig.

Visa oss gamlingar, som har svårt att fatta och hänga med bland alla kommentarer, den hänsynen, så är ni hyggliga.

Fördomar mot gamla människor har jag tydligen också trots allla mina år inom äldreomsorgen, eller är är det kanske tack vare den erfarenheten som jag har det.

Mitt inlägg i går, som inte bara av andra utan till en del också av mig själv antogs bygga på en fördomsfull syn på genomsnittsmoderaten, blev ordentligt uppmärksammat.

Det har fått mig att fundera litet över vad som egentligen är fördomar och vad som i stället är fakta. Jag inser också hur svårt det är att lämna en föreställning om något som man haft hela livet. Min föreställning om Moderater i allmänhet grundar sig lika mycket på den jag fick i yngre dar som på de erfarenheter jag haft av dem på senare tid.

Inte har det blivit lättare att ompröva den, sedan jag lärt känna en och annan Moderat, vars kunskaper och logiska resonemang har gjort stort intryck på mig. För några dagar sedan förstärktes dock mina negativa syn på Moderaterna, sedan det blev klart för att två "sådana" visade sig vara just Moderater. Dessa nya bekantskaper för mig uppfyllde alla de negativa kriterier genom sitt beteende, som som så lätt får mig att tvivla även på de mera godtagbara Moderater som jag också känner.

Kanske är det precis samma sak med mina fördomar mot Moderater som det är med dessas fördomar mot kommunister. Vi har svårt att frigöra oss från vad somrespektive sida har i sitt babage historiskt sett. Och sedan grundar vi våra fördomar på det.

Med detta vill jag bara kort ventilera mina funderingar kring min syn på Moderater i allmänhet. Jag frågar mig på fullt allvar hur mycket av min inställning till dem det är som bara är fördomar. "Allt" torde svaret från höger bli och kanske knappast något säger man väl från vänster. Men eftersom inget exakt känner till min syn på Moderaterna, måste jag ju förstås ta eventuella svar för vad de är. Fördomar mot mig som person finns givetvis också.

Monica W från Vännäs ger i sitt senaste inlägg exempel på hur det borde vara här på VK-bloggen. Allt för mycket skrivs och får inte ens en enda liten kommentar. Men bemöts mitt inlägg med väl genomarbetat och analyserande inlägg.

Om fler tog sig tid för det, skulle det bli mycker mera intressant att följa de olika blogginläggen. Några av oss skulle dessutom kunna lära oss att bättre formulera oss i vårt bloggande.

Tack Monica – även om ditt inlägg med sitt uppriktiga innehåll tog från mig allt självförtroende, när det gäller att uttrycka mina tankar i skrift. I fortsättningen får jag nog skriva ner dem i min dagbok i stället – om jag nu hade någon förstås.

Även den här gången låter det skrivna värre än det är. Förmågan att skämta finns i alla fall kvar.

Att inte förstå sådant som så många andra förstår, är nog det som gör mig mest frustrerad.

Hjälp mig förstå, vari personangreppet ligger i det blogginlägg som jag skrev i morse. Jag vill verkligen förstå, eftersom personangrepp är det absolut sista jag vill ägna mig åt.

Här finns inlägget:

http://blogg.vk.se/kgs/2010/07/29/wirenblads-moderatprofil-181018

Nu har jag visst trampat på ömma moderattår. Annan slutsats kan jag inte dra av Wirenblads reaktion på mitt blogginlägg från i morse. T.o.m. Riedel från Umeå lyckades lika illa som Wirenblad att rätt förstå vad jag skrev och ryckte därför ut för att trösta.

Wirenblad kände sig personligt påhoppad av att jag råkade nämna honom som ett exempel på en frisk och lycklig Moderat. Han kände sig tydligen så illa berörd av det som jag beskrev, "om än fördomsfullt", om Moderater i allmänhet, att han förmodligen på grund av detta förlorade den förmåga till den läsförståelse som jag trodde honom besitta.

Först fick han (och Riedel) det hela till ett personangrepp på honom och inte ett angrepp på det som jag tror gäller för Moderater i allmänhet. Därför måste jag nu förtydliga en del av vad jag skrev för både honom och Riedel.

Att arbetslöshet "möjligen är någon han läser om" skrev jag. Med det menade jag bara att han inte ÄR arbetslös själv och inte heller hans sambo.

Om hans och hans sambos ekonomi vet jag givetvis ingenting mer än vad jag har kunnat förstå av hans många blogginlägg. Ett särskilt stort personangrepp kan man väl inte påstå att det är och inte ens detta jag att "inbillar" mig att sambons lön inte heller är så dålig. Inget personangrepp alls, enligt mitt sätt att se på personangrepp.

I den senare delen av mitt inlägg pratar jag inte längre om Wirenblad och hans failj utan om de oerfarna ungdomar som står i begrepp att rösta på Moderaterna. Det är för dem livet leker och de är de jag menar saknar erfarenhet av arbetslöshet, sjukdom m.m. Wirenblad tar åt sig och upplever sig personligen påhoppad.

Det är för mig helt främmande att personligt "hoppa på" enskilda människor i mina blogginlägg och jag tror inte heller att jag någonsin gjort det.

Så var det det där med att bli "dumgjord". Ju fler inlägg jag läser från moderathåll om hur tokigt allt som vänstern står för jämfört med Moderaternas sanningar, så känner jag mig dumgjord. Och du Wirenblad är inte så dålig på det. Mitt inlägg gav dig ytterligare ett tillfälle att ventilera din vrångsyn vad gäller den socialdemokratiska ideologien..

Läs Wirenblads blogginlägg och ta del av hans bilder! Då får ni en bra föreställning, fördomsfull eller ej, om hur man skall vara beskaffad om man vill leva i ett moderatstyrt Sverige.

Han är ung, stark, har en som jag förstår stabil familjesituation med friska familjemedlemmar. Hans ekonomi förefaller vara god och arbetslöshet är bara någonting som han möjligen läser om. Själv har han en bra utbildning och ett troligen ett välbetalt jobb också. Detsamma gäller hand fru/sambo inbillar jag mig.

För mig utgör han sinnebilden av de många unga som tänker rösta på Moderaterna i höst. Livet leker för dem och de bekymmer som så många har i dagens samhälle med sjukdom, arbetslöshet, missbruk m.m. har de liten eller ingen erfarenhet alls av. Naturligtvis hoppas jag att de aldrig skall behöva få det heller och därmed behöva hamna i det tragiska "utanförskap" som Moderaterna lovat avskaffa men misslyckats med att avskaffa.

Också i ett annat avseende är han för mig en typisk Moderat i och med att han är så duktig på att dumgöra alla oss som inte fullt ut tror på det som moderaterna står för.

Även om så mycket i dag talar för en moderatseger i valet, så väntar jag med att gratulera tills dess det är det sorgliga faktum, som landet har att se fram emot.

Nu råder det inte längre minsta tvekan om att alliansen HAR lånat pengar tioll skattesänkningarna. Jag kan nämligen inte längre tro, att någon från det hållet kan tiga inför ett sådant påstående – tiger och samtycker gör man definitivt.

I dag skriver t.ex. Lennart Holmlund så här:

På Vännäsdagarna fanns ett stånd med ett gäng glada och segervissa moderater. Jag fick en "praktisk" kundvagnsnyckel av dem med ett underförstått vallöfte "light".

Nu visar det sig emellertid att det underförstådda "vallöftet" om att inte längre behöva stå vid kundvagnsstället utan vare sig fem- eller tiokronorsmynt, är intet värt.

Kundvagnsnyckeln duger nämligen inte på Konsum i Vännäs. I dag skall jag prova om det passar på ICA. Om det gör det, så förstår jag att det inte bara räcker att byta parti utan jag måste också byta livsmedelsbutik. Jag får också ett slags bevis på det som folk i bland påstår, nämligen att Konsum inte är till för moderater och kanske för några borgerliga kunder heller.

Länge har jag känt, att många av moderaternas vallöften inte alls intresserar mig. Och så får jag då äntligen ett, som dessvärre visar sig vara värdelöst!

Litet extra reklam kan han dock få den gode Jan, eftersom jag fortfarande tycker att han är en bra riksdagskandidat för sitt (!) parti.

I kväll gjorde vi en utflykt till Långforsen i Selet och middagen fick bli en enkel en bestående av grillad korv och hemgjord potatissallad.

Det hela gjordes mest för barnbarnets skull, som enligt egen uppgift inte var van vid den sortens utegrillning utan mera grillning i gasolgrill på tomten i Orminge (Nacka kommun).

När elden började ta sig ordentligt och strax före bilden togs säger han alldeles för djupsinnig och för allvarligt för en femåring:

– Är det här en dröm, eller…?

Såklart vill vi tro att det var ett uttryck för att han verkligen gillade det för honom så ovanliga att först promenera en bit genom skog och sedan samla lättantändligt material för tända några klabbar av den ved som kommunen har sett till finns där.

Nog är han allt en liten filosof med många oväntade tankar i sitt huvud, men just detta kom verkligen oväntat.