”andersfors” är en förebild för hur de som skriver sina blogginlägg här borde vara, men oftast inte är.

Utöver det faktum att han skriver sakliga och intressanta inlägg, släpper han tydligen (?) fram alla kommentarer och tar sig även tid att besvara/kommentera kommentarerna.

Läs hans inlägg. Man behöver inte vara socialdemokrat som jag för att uppskatta dem.

Efter att i åtskilliga år ha haft uppdrag som god man och förvaltare har jag ännu inte riktigt förstått överförmyndarens roll, när det gäller att utöva tillsyn över mig i som god man och förvaltare.

Överförmyndarkontoret får årliga sluträkningar från mig och andra gode män/förvaltare. Sluträkningarna ”granskas” där och efter granskningen fattas beslut om vilket arvode m.m. huvudmannen genom min försorg skall betala ut till mig. Vad granskningen och resultatet av den egentligen innebär är för mig inte helt klart.

Vad jag förstått innebär dock inte granskningen av min sluträkning att överförmyndarnämnden baserat på den har godkänt mitt arbete under året och sedan tar ansvar för att det är utfört på oantastligt sätt.

Frågan blir aktuell för mig varje gång som jag i media får ta del av de kriminella handlingar som gode män och förvaltare dessvärre gör sig skyldiga till vid enstaka men uppmärksammade och omskrivna tillfällen. Alla vi hederliga gode män blir då också mer eller mindre av många betraktade som suspekta individer.

Sällan om ens någonsin har jag kunnat notera någon kritik riktad mot överförmyndarnämnden.

I dag läser jag i VK om en god man i en av Umeås s.k. kranskommuner, som stulit pengar från sin huvudmans bankkonto genom att överföra pengar från huvudmannens bankkonto till sina egna konton. Att göra så är enkelt, men att sedan förklara överföringarna för överförmyndarnämnden i årsräkningarna, är så vitt jag kan förstå helt omöjligt.

Stölden eller ”förskingringen” pågick under åren 2014, 2015 och 2016. Kontoöverföringarna måste ha framgått av årsräkningarna för dessa tre år. Några verifikat som utvisade till vem och i vilket syfte överföringarna hade gjorts kunde knappast ha redovisat i de tre årsräkningarna. Trots överförmyndarnämndens s.k. granskning, kunde bl.a. därför förskingringen fortsätta.

Min fråga kvarstår. Vilken betydelse har egentligen överförmyndarkontorets granskning?

Jag stötte på ett gammalt blogginlägg, som jag nu publicerar igen. Bara som ett bevis på att städat och skrutit i många år.

”Simultanförmågan

Av Karl-Gustav Sjöström, 14 oktober 2013 kl 11:05, Bli först att kommentera 14

Börja dagen med ett leende eller ett skratt. Artisten på videon kommer inte att ta illa vid sig av det och inte heller den som höll i kameran och dessutom är gift med artisten.

https://youtu.be/85zrUQHypMY

Är det bara jag som reagerar negativt på massmedia som i alla sändningar och alla sina artiklar om dödsskjutningen i Las Vegas presenterar det som hänt som ett rekord?

Aldrig tillförne har en masskjutning lett till så många döda och skadade. Tänk om där finns någon som lockas att slå rekordet! Rekord i andra avseenden är ju något som skall överträffas, eller hur?

Jag har tidigare klagat på hur banksekretessen tycks blockera logiskt tänkande hos bankanställda. I dag fick jag ett nytt exempel på detta.

Per telefon med en bank i Umeå försökte jag beställa ett besked om behållningen på ett visst värdepapperskonto vid en viss tidpunkt. Årsbesked rörande kontot har tidigare med automatik skickats ut till mig per post. Banken har uppenbarligen i sitt system noterat att jag är god man för ägaren till kontot.

Den bankanställde meddelar dock att han inte kan skicka det jag begär till mig per post. Du måste komma hit för att få det, konstaterade han. Orsaken till detta är att han ju inte säkert vet att jag är den Karl-Gustav Sjöström som jag utger mig för att vara. Jag kan förstås inte legitimera mig via telefonen. Jag skulle alltså kunna vara någon annan.

Min fråga blir då naturligtvis följande: ”Vad skulle det då få för katastrofala följder om någon falskeligen beställer kontobeskedet och ni sedan skickar det till den Karl-Gustav Sjöström, som står som god man i ert datasystem?”

Banktjänstemannen blev då förstås svarslös och bad mig vänta en stund. När han så återkommer, förmodligen efter att rådfrågat någon som var flexiblare i sitt tänkande, säger han att han skall skicka beskedet till den person och den adress som de har i systemet.

Men det sista han sa tydde ändå på att inte riktigt förstod hur säkert och oantastligt utifrån banksekretessen det var:

”Men vi får egentligen inte skicka ut sådant här…”