En god vän väckte häromdagen en tanke i mitt huvud, som jag fortfarande funderar över.

Nu vill jag ha hjälp från mina läsare. En person som bor i USA och har svenskt ursprung, kallas "svenskamerikan" och kanske "svenskamerikanska" om det är en kvinna.

Men vad kallar man då en amerikanska, som bor i Sverige? Att kalla henne "svenskamerikanska" är nog inte helt rätt Därför kallar jag henne för Peggy 🙂.

"Amerikasvensk(-a)" är ett ord som inte finns i SAOL och inte andra ordböcker heller vad jag kan förstå.

Kanske är det ändå rätt att kalla en amerikan som bor i Sverige just för "amerikasvensk", om det av någon anledning inte räcker med vederbörandes namn. Vad säger ni?

Att fullt ut alltid lita på vad som sagts från regeringshåll, har för mig alltid känts omöjligt. Följande nyhet från Text TV är ett bra bevis på att min brist på förtroende för regeringen haft fog för sig.

"Den förra socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson (M) förutsåg problemen med de nya sjukreglerna, bland annat problemen för de "nollklassade". Hennes departement slog larm, men blev överkört i förhandlingarna. Allt enligt en PM som tjänstemän på departementet sammanställde 2009, som Göteborgs-Posten tagit del av. Regeringens hållning har varit att lagen fått oförutsedda konsekvenser, vilket alltså motsägs av tjänstemännens dokumentation."

Cristina Husmark Pehrsson är inte socialförsäkringsminister längre. Hennes förutseende när det gällde lagen om de nya sjukreglerna var kanske det som kostade henne ett fortsatt uppdrag som minister.

På något sätt vill jag förknippa demokrati med Grekland, främst då kanske därför att ordet "demokrati" ju har sitt ursprung i grekiskan.

Men det som just nu händer där på gator och torg efter ett demokratiskt fattat beslut kan väl inte så lätt tolkas som ett uttryck för demokrati.

Visserligen är det ju "folket" som demonstrerar eftersom de vill styra landet i dess svåra ekonomiska läge. Men även i Grekland måste folket acceptera den representativa demokrati som gäller.

 Gammalt men både njutbart och sant.

 Det behövs inte en hel dag för att uppleva "skillnad". När jag steg upp 5.15 för att fixa morgonfika för oss båda, hade jag bara en tanke i huvudet, nämligen att fortsätta sova, sedan Peggy åkt.

Vid fikat bestämde jag mig för att att skippa all motion i dag och att i stället återgå till den stärkande sömnen som det kändes som min kropp behövde. Jag tror att gårdagens snabba 25 kilometers cykeltur blev i mesta laget för mig.

Nu har det gått drygt en timme. Tidningen läste jag ute på "bron" i det vackra vädret. Nu inser jag att jag inte vare sig kan gå tillbaka för att sova eller unvika all fysisk aktivitet i dag trots allt.

Som sagt – "what a difference an hour makes"…

En ros till Knut Dacklin för det professionella sätt som han fixade ljudet, när New Mountain Music spelade vid Glashuset i dag tisdag.

Även om han ser sträng ut på bilden är han en mycket sympatisk och trevlig person. Hans kanske huvudsakliga uppgift i dag tror jag var att företräda Vännäs plan- och miljönämnd, där han är ordförande.

Märkliga saker kan man stöta på längs den beskrivna cykelleden. Tyvärr var inte "piloten" hemma.

Nu kan jag känna mig lugn och nöjd. Sträckan är mätt både med cykeldatorn och MC-vägmätaren.

25,6 km enligt MC:n och 27 enligt cykeldatorn. Låt oss runda av nedåt till 25 kilometer, något som jag tycker är en godtagbar motionsrunda enligt min egen uppfattning och en hyfsad sträcka att fortsätta att skryta över.

Vi brukar kalla sträckan för "De sex broarnas runda". Man måste nämligen korsa tre olika vattendrag och det i följande ordning:

Vindelälven – Tvärån – Umeälven vid Marahällan – Umeälven längs Bjurholmsvägen – Tvärån och så till sist Vindelälven igen.

Nog är jag ändå ganska barnslig. Det är bara att hoppas att det går över, när jag blir gammal :-).

Jag har just kommit hem från en tämligen lång cykeltur. Nu litar jag helt plötsligt inte riktigt på "färddatorn" på cykeln. Sträckan visade sig vara längre än vad jag alltid utgått från.

Nu måste jag iväg och köra samma sträcka med motorcykeln bara för att kunna jämföra sträckan som den visar med den jag fick från cykelns "trippmätare".

Om jag skall vara helt ärlig, så är det inte bara därför. En MC-tur i det fina vädret gör jag mycket gärna.

 Så här kan det låta, när bandet övar hemma hos oss i Brån

I dag klockan 16:00 spelar bluegrassbandet New Mountain Music vid Glashuset i Umeå.

De är en del av den underhållning som Vännäs kommun lagt in i sitt program under sin glashusvecka. Bandet har sin koppling till Vännäs kommun, eftersom en av kommunens amerikanska "invandrare", Peggy Sjöström, utgör en tredjedel av bandet.

Hon känner sig riktigt stolt över att få vara med i Glashuset hela fyra gånger under veckan. I går fick hon visa upp den amerikanska folkdansen clogging. I afton spelar och sjunger hon med New Mountain Music. På torsdag kl. 13:00, om hon kan fixa en stunds ledighet från jobbet, spelar hon med sitt andra "band", Umebygdens Spelmansgille.

På lördag till sist har hon förmånen att kl. 12:00 få spela och sjunga med sitt tredje band, det irländska O’Grejdi Nua.

(Observera Peggys lilla felsägning i början av introduktionen, när hon nästan säger "som" i stället för "which is". Kul att hennes 10 år i Sverige ibland påverkar hennes engelska, tycker jag)

Tänk vad man kan göra med en hand och litet färg, om man är "händig" nog!

Bilden är tagen från amerikansk väns facebookssida. Visst ser det ut som två fotbollsspelare i närkamp? Visserligen saknas fötter men ändå!

Efter dryga två timmars jobb ute med ogräs m.m., kan jag med gott samvete  ge mig ut på en runda tvåhjuling.

Än har jag inte bestämt, om det skall en en tvåhjuling med eller utan motor. Om samvetet skall förbli gott hela dagen, måste det nog också bli en tur, där mina egna ben driver tvåhjulingen framåt.