T.o.m. Anders Ågren (M)!!

Av , , Bli först att kommentera 11

När jag i dag läser att t.o.m. att kommunalrådet Anders Ågren (M), deltar i skrämselpropagandan mot övergången från LOV, måste jag få återkomma till ämnet igen.

Jag kan omöjligen tänka mig att Ågren är så illa insatt i frågan, att han tror att valfriheten för dem som behöver hemtjänst försvinner i och med att kommunen väljer att via LOU upphandla utövare av privat hemtjänst. Det intrycket får man om man läser hans insändare i VK i dag.

Med någon slags bakvänd logik tycks han i vart fall mena, att valfriheten försvinner om den hjälpbehövande inte längre kommer att kunna välja mellan kommunen plus låt säga femton privata hemtjänstutövare. I stället kommer kanske valet bara att kunna göras mellan kommunen och åtta utövare. Även om kommunen bara skulle upphandla en (1) privat hemtjänstutövare, finns valfriheten kvar.

Innan jag skriver detta, ringde jag Umeå kommuns hemtjänst för att få bekräftat, att valfriheten INTE skall avskaffas. Dit borde också Anders Ågren vända sig.

Skam åt dem som fortsätter att sprida en motsatt och felaktig information.

Missförstådd valfrihet

Av , , Bli först att kommentera 13

I dag inser jag att det uppenbarligen är många som missförstått, vad valfriheten i hemtjänsten enligt LOV egentligen betyder. Att sprida detta missförstånd och därmed oron hos dem som har hemtjänst är mycket beklagligt.

I dagen VK prisar Petter Bergner inlägg från några årsrika Moderater i kommunfullmäktigedebatten. Åtminstone nämner han inlägg som gjorde starkast intryck på honom. Han citerar, vem framgår inte så klart:

”De vill ha lite självkänsla kvar och åtminstone få välja vem som skall vara i deras hem, det närmaste och det viktigaste de har. De vill välja själv och inte som S säger – allt finns kvar, ni har valet kvar, men då skall vi bestämma vad ni skall välja.”

Alla med minsta kännedom om hur hemtjänst fungerar, måste väl ändå inse att valfriheten i sammanhanget INTE gäller att välja exakt den personal man vill ha. Det handlar ju i stället om rätten att välja vem som skall utföra hemtjänsten, d.v.s. en privat utförare eller kommunen. DET valet kommer ju inte kommunen att ta över.

Tänk om det privata hemtjänstföretaget har en klart lysande stjärna bland sina undersköterskor! Henne vill förstås då alla av företagets kunder ha som hjälp i sina hem. Hon kan dock inte vara på mer än ett ställe åt gången. Alla borde förstå det. Utom möjligen en och annan uppskrämd hjälpmottagare, anhörig och kanske t.o.m. en och annan politiker, vars okunskap eller missuppfattningar ges spridning genom lokala medier.

Att skrämmas genom att antyda, eller faktiskt klart påstå, att den hjälpbehövande inte längre kommer att kunna välja, VEM hen vill ha i sitt hem, kan bara ha ett syfte, nämligen just att skrämmas.

Alla kan givetvis framföra önskemål om vem som de helst vill ha, i dag som i framtiden, såväl i den kommunala som i den privata hemtjänsten. Så långt möjligt tillgodoses säkert det önskemålet. Att framföra önskemål och att helt själv kunna välja är dock två olika saker.

 

LOU eller LOV?

Av , , Bli först att kommentera 8
Jag lyssnade Kf i Umeå i går. Trots det och att jag ju har viss erfarenhet av äldreomsorg via hemtjänst, förstår jag inte riktigt vad det hela handlar om. LOU, lag om offentlig upphandling, och LOV, lag om valfrihet handlar det förstås om. Jag VILL dock förstå, varför det blivit en så stor fråga i Umeå.
Det kan väl inte vara så enkelt att det egentligen ”bara” handlar om en reglering av den fria etableringsrätten för hemtjänstföretag? Och alltså INTE om hjälpbehövandes rätt att välja?
Om kommunen väljer att via LOU ”upphandla” de företag som får rätt att bedriva privat hemtjänat i kommunen, betyder det då samtidigt att den enskilde inte även i fortsättningen får rätt att välja mellan kommunens hemtjänst och de privata företagen? Även om de förstås kommer att vara färre efter upphandlingen.
För den enskilde pensionären torde det med stor sannolikhet kvitta, varifrån den personal som utför hemtjänsten får sin lön. Vad som betyder något för den enskilde kommer alltid att vara, dels vilka hjälpinsatser kommunens beslut omfattar och sedan ytterst hur de förmedlas av den personal som kommer till vederbörandes hem.
Det här blev ett inlägg med många frågetecken. Min förhoppning är förstås att någon orkar räta ut dem. Både för min och andras del.

I en vallokal i Michigan…

Av , , Bli först att kommentera 8

Av en helt oväntad tillfällighet fick jag igår tillgång till en ”röstmottagares” (Election Inspector´s Manual). Med mitt något onormala intresse för just detta ämne, har jag nu noggrant tagit del av innehållet och vill här återge en del av det.

Handboken är på hela 80 sidor att jämföra med vad man får inför ett liknande uppdrag i Sverige. Ett första intryck är att proceduren här i många delar förefaller mer krånglig än hos oss men också nog så säker. Detta har inte bara att göra med språket, eftersom min fru varit behjälplig med att förstå vissa delar av texten. Jag tänker förstås bara återge vissa delar av den, delar som jag finner extra intressanta.

Det måste hela tiden vara tre Election Inspectors (EI) i vallokalen. Det första en väljare måste göra, innan hen kan gå vidare i processen är att hen måste ”ansöka” om rätten att rösta (Before a person is permitted to vote, he or she must complete an application to vote.)

I nästa steg kontrolleras att man verkligen ÄR den person man uppger sig för att vara. I första hand efterfrågas ID med foto. Saknar man ett sådant, kan man i stället lämna en skriftlig försäkran om man inte har någon foto-ID. I detta steg kontrolleras så att man finns med i ”vallängden”, d.v.s har registrerat sig och har kommit till rätt vallokal.

Först nu får man sin valsedel. Här sker något märkligt i mina svenska ögon. Det löpnummer som finns på valsedeln noteras av en EI på den tidigare med namn m.m. ifyllda ansökan om att få rösta. Därmed finns det alltså en koppling mellan den röstandes identitet och valsedeln, d.v.s hur vederbörande har röstat. Valhemligheten torde därigenom kunna vara äventyrad!

När man utses som EI, måste man också avslöja sin partitillhörighet. Anledningen till det är att de tre EI, måste komma från Demokraterna, Republikanerna och från Independents. Valhemligheten gäller tydligen inte heller här.

I morgon tänker jag gå till vallokalen. Här har jag dock mött ett problem. Jag vet alltså inte om jag ens får gå in i lokalen. Jag väljer här att citera EI-handboken.

”An election is an open process that may be observed by any interested person. A person who wishes to observe the election process – but who is not a qualified election Challenger – is called a poll watcher.”

Först trodde jag att jag är en sådan ”poll watcher”, men efter litet googlande vet jag nu inte vad som gäller. Men i morgon kommer jag att testa.

Nu hoppas jag att någon som läser detta och VET vad som gäller, skall kommentera och vid behov även korrigera.

Så långt borta…

Av , , Bli först att kommentera 5

Så långt borta men ändå så många möjligheter att följa vad som händer hemma i vår lilla kommun i Sverige! Alla dessa möjligheter gör det mycket lätt att bortse från de dåliga saker som sker via internet.

Med hjälpmedel som Skype, Facebook, e-mail, messenger, Instagram. Apple TV, m.fl., är det möjligt att hålla sig informerad. Och när den här stationära datorn inte riktigt vill hänga med, har vi tillgång till våra smartphones och vår I-Pad. Att befinna sig så långt bort från Brån, men ändå få kännedom om att en tvättmaskin, dock inte vår, stått och läckt värdefullt vatten, är förstås en nyhet vi inte kunnat leva utan. Och att grannen, precis som vi, funderar på att låta installera en luftvärmepump, är nästan lika intressant som att läsa att Trump skall skicka 15 000 soldater till mexikanska gränsen. Bäst att bara ”låta” någon installera värmepumpen, förresten. En annan granne upplyste om att det är olagligt att göra det själv.

Här, nästan precis som hemma, kan vi följa olika medias, lokala och nationella, rapportering om den uppenbarligen omöjliga uppgiften att bilda en regering i Sverige.

Kommunfullmäktiges sammanträden i Vännäs och andra kommuner kan jag också följa här, om tid och lust finns.

Vår egen underhållning kvällstid är mycket lik den hemma i Brån. En del svenska underhållningsprogram kan vi följa via Apple TV, dock inte alla. Många kan man inte se utomlands. Långfilmer och andra filmer kan vi se via Netflix, precis som hemma. Utbudet är möjligen större här och bara ett fåtal är textade på svenska. Det som inte är det har engelsk text, något som jag behöver för att hänga med i de snabba replikerna.

Bankärenden sköter vi på exakt samma sätt som i Sverige. Än har vi inte börja sakna möjligheten till personliga besök på Swedbank i Vännäs.

Inte heller börjat längta hem heller f.ö. Den känslan torde dock snart infinna sig.