1 500 i ren vinst

Av , , Bli först att kommentera 6

När man anser sig ha en hyfsad ekonomi, bryr man sig inte om att alltid jämföra priser. Eller är det kanske då man gör det?

I dag beställde jag tid för service på vår bil hos märkesverkstaden. Där upplyste man mig av någon anledning om vad det skulle kosta. Det gjorde mig aningen misstänksam. Tyckte märkesverkstaden liksom jag att priset var hutlöst? Ville man genom att tala om det, ge mig en vink om att gå till någon annan verkstad?

Nu har jag kollat priset hos MECA i Vännäs, en verkstad som jag har stort förtroende för. Där var det 1 500 kronor billigare men skulle bromsoljan behöva bytas, blir det 500 kronor dyrare.

Utöver de 1 000 – 1 500 sparar jag samtidigt kostnaden för fem mils bilkörning till verkstaden i Umeå.

Det jag berättar här är känt för de flesta, men ändå väljer så många den dyrare servicen hos märkesverkstäderna. Varför?

 

Den smutsige pensionären

Av , , 2 kommentarer 7

Nyligen har vi fått ta del av berättelsen om den smutsige pensionären, vars orena lekamen upptäcktes av personal på NUS. Han bodde på ett kommunalt äldreboende. Alla, även jag, förfasade oss naturligtvis över vad vi kunde läsa. Hur kan detta vara möjligt, undrade vi förstås.

Men ganska snart kom jag personligen att tänka på något från mitt tidigare liv inom äldreomsorgen. Jag vet ingenting om det aktuella ärendet, men vågar ändå spekulera i vad som möjligen kan vara den bakomliggande orsaken till att den gamle mannen visade tecken på att inte ha duschat eller badat på länge.

Under ett antal år ingick jag i redaktionen för tidskriften Åldringsvård, som var ett ”organ för Föreningen Sveriges Ålderdomshemsföreståndare”. I nr 1 av årgång 24 från 1973 (!) hittar jag en artikel, skriven av mina söners far, med rubriken ”Tvångsbadning på ålderdomshem blev JO-ärende”.

I artikeln redogör jag för ärendet. Ett vårdbiträde hade JO-anmält boendets föreståndare i anledning av att en av de boende hade tvångsbadats. JO konstaterade i sin dom, att föreståndaren gjort sig skyldig till ”tjänstefel”. Men eftersom föreståndaren ångrat sig och lovat att något liknande ej skall upprepas, låter JO saken bero med s.k. åtalseftergift.

Jag känner alltså inte till omständigheterna i det aktuella ärendet. Att personalen på boendet skulle känna till JO-domen från 1973, ser jag som mindre troligt. Att personalen ändå vet att med tvång duscha eller bada någon som inte vill själv skulle vara att begå övergrepp på vederbörandes personliga integritet och självbestämmanderätt, ser jag däremot som mycket troligt.

Tänk om den smutsige åldringen faktiskt haft turen att flytta till ett äldreboende, där han behandlas med respekt, hans egen vilja får gälla så länge den inte stör andra och där han alltså inte betraktas som en omyndig person! Vilken lycka för honom det skulle vara.

Jag är medveten om att JO-domen handlade om vad som hade skett på ett ”ålderdomshem” men domen skulle med säkerhet ha varit densamma om det i stället hade skett på ett servicehus, trygghetsboende eller vilket särskilt boende som helst.

 

Senil?

Av , , Bli först att kommentera 5

Boken 3

Nu har jag gjort något som mera ”normala” personer nog inte gör, nämligen läst en ordbok från pärm till pärm. Mycket intressant har jag då stött på och beklagar att min hjärna på långt när inte fungerar som min dators hårddisk. Några saker har dock fastnat i mitt minne.

Vad jag läst är Alf Henrikssons ”Vår antika modersmål”, som jag nu kan återlämna till den vän som lånat mig den.

På grund av min bakgrund som bestått av många års arbete inom äldreomsorgen ”störs” jag, när jag hör att så många sätter likhetstecken mellan ”senil” och ”dement”. Detta plus vetskapen att jag själv numera måste betraktas som senil, åtminstone av alla som vet vad senil egentligen står för, är vad som stör mig. Jag väljer nu att citera Henrikssons lärda utläggning i sin helhet.

”SENIL, latinets senilis, gubbaktig. Ett något vackrare ord är senex, ålderstigen, ofta använt även som substantiv: gubbe. Såsom adjektiv kan det kompareras och avger då formen SENIOR, äldre. Pluralformen seniores betydde i Roms politiska liv de röstberättigade herrarna mellan 45 och 60 år; det som var yngre kllades förstås juniores. Ett annat ord av gubbarnas stam är senatus, SENATEN, de äldres råd som styrde Rom innan kejsartiden bröt ut.

Ålderdom heter på latin senectus, ett ord som erinrar författaren av dessa rader om ett tänkvärt uttalande av Cicero: Senectus est natura loquacior, ålderdomen är av naturen litet för pratsam.”

”Demens” är på latin ett adjektiv som betyder ”utan vett”. Att se på mig med mina 77 år som en senil person godtar jag gärna, men förstås inte om det sägs av dem som sätter likhetstecken mellan demens och senilitet. Utan vett anser jag mig nämligen inte vara. För pratsam anser jag mig nog vara ibland och gubbaktig också hur jag än försöker framstå som något annat.

En tillbakablick

Av , , 1 kommentar 4

Jag har roat mig med att gå tillbaka i tiden och läsa mina gamla blogginlägg. Det här skrev jag den 22 juli 2008 och när jag ser datumet, blir jag än en gång överraskad över hur snabbt åren går.

”Fjärde veckan som pensionär har nu börjat. Gårdagen med ihållande regn hela dagen fick mig att verkligen känna efter om jag trivs eller ej som pensionär. Dagarna hittills har varit fyllda av olika aktiviteter såväl utomhus som inomhus, men i går var jag helt hänvisad till smärre sysslor inomhus. En av dem var att försöka komma igång med den här bloggen. Problem med min browser kombinerat med svårigheter för VK att nå mig på min e-postadress fick mig att i onödan gnälla på VK. Jag ber om ursäkt för detta!

Det sista månaderna på jobbet hos Vännäs kommun fick jag flera gånger per dag frågan om hur det kändes att vara så nära pensioneringen. Mitt standardsvar var alltid något i stil med ”både och och”. Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig för om det kändes bra eller illa. Någonstans i mitt inre kändes det definitivt inte bra, men helt säker på den känslan var jag dock inte och behöll därför den för mig själv.

Jag vet inte om min känsla inför pensioneringen skiljer sig så mycket från många andras. Kanske känner många av dem som liksom jag trivs på jobbet med såväl arbetskamrater som arbetsuppgifter en viss sorg och saknad över att behöva lämna jobbet för gott. För min del höll jag mig kvar på jobbet de två extraår, som jag hade rätt till. Det gjorde jag helt egoistiskt men med aningen dåligt samvete, eftersom jag så väl insåg att jag därmed ockuperade ett arbete, som det fanns så många välutbildade – och arbetslösa – sökanden till.

Fortfarande frågar folk hur det känns att vara helt ledig från jobbet. Jag ger samma standardsvar nu som tidigare till dem men för mig överväger dock den negativa känslan som följer av att jag nu inte längre dagligen får träffa mina arbetskamrater. Att så betydligt färre människor frågar efter mina tjänster är också något som jag saknar.

I dag har jag ett ärende till mitt förra jobb. Av någon för mig outgrundlig anledning gruvar jag nästan för det besöket.”

Jag vill nu till detta tillägga att jag i dag bara har positiva känslor över att vara pensionär. Åren som pensionär har bara berikat mig en massa nya erfarenheter och faktiskt även kunskaper. Den 1 juni går min kära hustru i pension och den ensamhet jag känt många gånger under de gångna åren upphör i och med detta.

Överförmyndarnämndens överklagan

Av , , Bli först att kommentera 5

hovratten_ovre_norrland_2_0

Hur det än slutligen kommer att gå med det beslut i överförmyndarnämnden, som jag överklagade till tingsrätten och ”vann”, är det av olika skäl spännande att följa.

Enligt gårdagens artikel i VK har överförmyndarnämnden nu överklagat tingsrättens beslut till hovrätten. Möjligen har man gjort det, stärkta i sin uppfattning att ha rätt av myndighetens tillsynsmyndighet, länsstyrelsen i Norrbotten. Där har man nämligen gått före hovrättens överprövning och bestämt hävdat att tingsrättens dom är fel.

Oavsett om ärendet i hovrätten skulle gå mig emot, så har jag hittills lärt mig en del om vårt domstolsväsende och förstås också om den myndighet som jag på bästa sätt utifrån min förmåga ”samarbetat” med i bortåt tio år. I det ser jag faktiskt ett värde i sig.

Frågan om hovrätten kommer att ta uppå överförmyndarnämndens överklagan är dock inte helt självklar. Rätten måste nämligen först komma fram till om ett s.k. prövningstillstånd skall ges. För det krävs föjande:

Hovrätten ger prövningstillstånd i fyra fall:

  • När hovrätten är tveksam till om tingsrätten dömt rätt.
  • Om det behövs för att hovrätten ska kunna bedöma om
    tingsrätten dömt rätt.
  • Om det är viktigt att hovrätten prövar målet för att andra domstolar ska få vägledning inför framtida bedömningar av liknande frågor.
  • När det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

 

 

USA:s statsskuld

Av , , 1 kommentar 9

US debt

Mycket pengar är man skyldig i det land i väst som går så bra enligt dess president. Kolla bara detta:

http://www.usdebtclock.org/

Min amerikanska fru Peggy, bidrar här med ett besked om hur detta enorma tal skall uttalas på engelska:

Twenty trillion, six hundred twenty-four billion, six hundred seventy eight million, nine hundred thirty-seven thousand, three hundred seventy-one hundred dollars.

Multiplicera det med  8, så får ni veta hur många svenska kronor summan utgör. Hur detta ännu större tal skall uttalas blir inte heller så lätt.

”Återställande av försutten tid”

Av , , Bli först att kommentera 4
”Återställande av försutten tid” hur många vet vad det betyder? I går lärde jag mig vad det betyder. Dock kan jag inte ansöka om återställande av den försuttna tid som gått sedan jag fick pension.
För en tid sedan ringde jag tingsrätten för att höra om det myndighetsbeslut som jag hade överklagat och som tingsrätten hade undanröjt hade överklagats vidare till hovrätten. Beskedet var att det INTE hade det.
I går fick jag brev från hovrätten med information om att myndigheten som hade fattat det överklagade beslutet hade missat sista datumet för att kunna överklaga. Inte alls märkligt eftersom tingsrätten inte hade låtit myndigheten ifråga få kännedom om sitt beslut förrän några EFTER det att besvärstiden hade löpt ut.
Nu har myndigheten ansökt om just ”återställande av försutten tid”. Hovrätten skall nu ta ställning till om myndigheten skall få överklaga, trots att man missat sista dag för överklagan som en följd av att tingsrätten inte hade delgett myndigheten sitt beslut.
Fortsättning följer… I´ll keep you informed.