Rycka, raka eller låta vara

Av , , 3 kommentarer 5

Nu står jag inför stort problem. Goda råd mottas tacksamt.

Som bekant tenderar hår att börja växa, där de förr inte gjorde det, när vi män åldras. Samtidigt slutar de för många att växa på andra ställen. En del bryr sig inte om den extra hårväxten. Andra, eller åtminstone deras kära, ägnar frågan ett större intresse.

Jag tänker nu främst på hår i och på öronen. När suset från tinnitusen förstärks av vindens sus i öronhåren, är det dags att gå till aktion, men vad gör man? Hustrun ställer villigt upp, erbjuder sig t.o.m. att ta de fina hårstråna med rötter och allt. Men det gör så himla ont.

Elrakapparaten, som dessutom nu är utbytt mot en splitterny födelsedagspresent, är effektiv och gör jobbet helt smärtfritt.

Att bara låta det vara känns frestande, men som sagt så gillas inte det helt av min mest närstående. När jag själv ser någon med allför igenvuxna öron, inser jag att det kanske inte ser så bra ut.

När det håren i organum olfactus (fjärrminnet åtminstone funkar rätt bra), så utgör det inget problem, så länge den speciella trimmern för det fungerar. Den köpte jag förresten i USA för flera år sedan. Det gjorde jag sedan jag träffat en amerikan, vars vildvuxna näshår knappt gick att skilja från en mustasch.

Återigen, hur håller man bäst sina öron fina? Eller skall man kanske inte alls bry sig om det utan låta naturen ha sin gång?

Skrivarproblemet eskalerar

Av , , 1 kommentar 2

Som alla märkt vill jag gärna hålla läsarna informerade om vad som händer med min laserskrivare Samsung CLP-350n.

I mitt förra inlägg om den varnade jag alla att köpa en av det märket och slaget. Det tar jag nu delvis tillbaks och det av den enkla anledningen att den inte tillverkas längre. Enstaka exemplar kan förstås ännu finnas kvar och någon kanske försöker sälja sin begagnade. Varningen bör kanske ändå vara kvar.

I dag har den stackars servicekillen från Umeå varit här igen för sjunde gången. Han hade vänligheten att lämna sin dokumentation här för att visa att han verkligehn varit här sju gånger sedan december i fjol.

I dag ville han bara en sista gång konstatera att felet var detsamma som tidigare. Enligt honom skall nu ärendet eskaleras, d.v.s. överlämnas till Samsung centralt. I bästa fall kanske jag får en ny av en annan modell förstås.

Förebyggande barn- och ungdomsvård

Av , , 1 kommentar 2

Det finns många sätt att förhindra att störande ungdomar samlas i det offentliga rummet. Bästa sättet är måhända att ta ifrån det som fått dem att samlas.

En helt vanlig parkbänk har tidigare år stått vid Konsum i Vännäsby. I år står den inte längre där. Eftersom det varit ett lämpligt ställe att ta en kort paus där efter långpromenad eller cykeltur, har bänken varit bra att ha.

Med tron att den hade tagits bort av Konsum, frågade jag efter den där. Då får jag veta, att det var kommunens bänk och att det var den som tagit bort den. Anledningen sas vara att ungdomar samlades där på kvällarna och då förmodades kunna ställa till med mindre bra saker!

Vännäsby är kommunens andra tätort storleksmässigt och där finns inte en enda parkbänk utställd. Åtminstone har inte jag kunnat hitta någon. För mej är skälet att dra in denna enda bänk märkligt motiverad. Om detta nu verkligen var motivet. Kanske har den tagits in för service.

Å andra sidan minns jag att samma strategi har använts i Vännäs också. Den gången var det att förhindra våra olyckliga alkoholmissbrukare att samlas. Nu gör det ju det ändå, eftersom metoden misslyckades och bänkarna är återigen utställda.

Det här är ingen stor fråga men man kan förstås undra om beslutet att dra in bänken kommer från avdelningen för parkbänkar eller från avdelningen med ansvar för ungdomars väl och ve.

Test igen

Av , , 1 kommentar 2

Jag måste kolla igen. Det verkar som om dateringen av förhandsgranskningen är fel.

Så är det. När jag förhandsgranskar detta inlägg så ser jag följande:

Helt fel således, ett fel som förstås inte har någon som helst betydelse.

Världen har krymt

Av , , 1 kommentar 4

I kväll berättar min fru om något ganska otroligt som hänt och som helt kan tillskrivas det oöverträffade medlet för kommuniaktion över världen som internet innebär.

Hon har en "travel journal" på webben någonstans. Där lägger hon upp bilder från våra resor men berättar även om resorna som sådana. Vid ett tillfälle berättar hon om hur hon köpte sin bodhran (en slags irländsk trumma) i Lansing, Michigan, tog den med till Sverige och anmälde sig sedan på en snabbkurs i Dublin på Irland.

I kurslokalen upptäcker hennes lärare att instrumentet är tillverkat i Dublin precis i det hus där lektionen hölls!

I dag får hon brev från ett bokförlag i USA som hittat den lilla berättelsen och som nu vill köpa den för att publicera den i en "Irish Anthology" som kommer ut till våren.

Utan internet hade detta knappast varit möjligt.

Att somna i bussen

Av , , Bli först att kommentera 1

Omöjligt att förutse vilka blogginlägg som intresserar.

Till min stora förvåning upptäcker jag att det av mina inlägg som haft mest läsare är det om min farhåga att Peggy hade somnat på bussen och åkt för långt.

Tänk att en så vanlig händelse, d.v.s. folk som somnar på bussen till och från jobbet kan bli så intressant!

Kristna mot allmän sjukförsäkring

Av , , 3 kommentarer 1

Häromdagen skrev jag ett inlägg om den  s.k. kristna högerns motstånd mot Obamas arbete mot något som avses leda till en slags allmän sjukförsäkring för amerikanerna.

Jag ställde då frågan hur det kan komma sig att personer med en kristen grundsyn med kärlekens budskap (vad nu det är för något) högt prioriterad kan vara emot en sådan reform.

Det förvånar mig nu storligen att ännu ingen bland mina bloggläsare försökt förklara hur det kan komma sig. Därmed är det väl bara att konstatera att ingen helt enkelt kan göra det. Alternativt ser man ingen anledning att försvara eller förklara vad deras kristna bröder och systrar syssalr med i USA.

Jag själv får nog lära mig att acceptera att jag inte förstår varför inte kristna människor lever som jag föreställer mig att de borde leva.

Resursslöseri

Av , , 3 kommentarer 2

Nog är det väl ett slöseri med resurser, när en man som jag måste sitta här och fördriva med tiden med ett tidskrävande och dessutom tämligen tveksamt Betapetspel?

Strax efter pensioneringen för ett år sedan kändes det tungt att helt plötsligt inte behöva. Nu har jag fått återfall. Vad sjutton skall jag göra? Jag kan inte ens klippa gärsmattan, som behöver klippas igen. Nog kunde jag städa huset, men jag känner inte för det just nu. Lat har jag blivit också. Vart skall detta sluta?

Inte kan jag ta en långpromenad heller eftersom jag har ont i en stortå (om det åtminstone hade rört sig om en rödvinstå).

Och inte kommer servicekillen från skrivaren hit heller. Usch, vad mycket jag har att deppa över.

Tur att jag ändå har en fin fru och fina barn med familjer. Hälsan står mig än så länge bi. Jag borde nog inte klaga alls. Så länge datorn och internet dessutom fungerar skall jag väl kunna hanka mig fram med vad jag har och dessutom vara med tacksam för det.

Och Betapet förresten… jag tror att de fuskar, eftersom jag förlorar så ofta mot dem jag möter, t.o.m. mot gamla 40-talstanter!

 

Förföljd

Av , , Bli först att kommentera 2

Även om jag några gånger efterlyst kommentarer, så är det inte alltid så roligt att få dem. Nu tänker jag på en speciell, vars kommentarer jag nu vill ägna ett särskilt inlägg.

Han kallar sig Briggen. Jag inbillar mig att han är av hankön men min syster tror något annat. Hans kommentarer är så totalt könslösa att det de facto inte går att könsbestämma honom. Nu spelar förstås hans könstillhörighet ingen som helst roll. Egentligen gör ju inte hans kommentarer det heller.

Jag kan dock inte förneka att de berör mig och får mig att undra vad för slags person han egentligen är. Han måste ha något otalt med mig och jag undrar förstås vad det är som fått honom att tydligen fortlöpande läsa mina inlägg för att sedan då och då komma med någon illasinnad, eller i vart fall osympatiskt, kommentar.

Alla säger att jag skall strunta i honom. Såklart borde jag också göra det, men mitt allmänna människointresse förbjuder mig att helt igonerar honom. Ibland tycker jag rent av synd om honom, då jag så gärna skulle vilja be om ursäkt för det jag gjort eller sagt som får honom att skriva alla dessa elaka och ironiska kommentarer.

Samtidigt känns det också ganska bra att jag genom mina inlägg ger honom utlopp för sina negativa känslor gentemot mig. Känslan av att vara förföljd av honom är förstås ett skämtsamt och överdrivet påstående.

Ett par gånger har jag bett VK ta bort hans kommentar och det har också gjorts. Skriv på du bara Briggen! I fortsättningen skall dina inlägg i vart fall inte refuseras av mig. Hör förresten också av dig på "gammeldags" sätt, om det är något som du vill klara ut med mig.