I går skrevs ett ”balanserat” inlägg i Facebook av en notorisk regeringshatare från Vindeln. Inlägget är så idiotiskt att jag vill bidra till att sprida det.

Så här skriver hen:

”I dag är den mörkaste dagen. Knarkarna som styr Sverige tänker erkänna ett gäng terrorister. Terrorister som har ett mål att förgöra alla som inte tänker som dom. Jag är ingen vän av Israel men terrorister är det värsta som finns på denna planeten”

Kommentarer till detta från mig känns överflödiga, men emotses från den som skrev inlägget. Från det hållet torde de dock utebli.

Tämligen blir enskilda ord, som jag som svensk använder, och de som Peggy använder från sitt modersmål, amerikansk engelska, föremål för jämförelser oss emellan. I går kom de båda ord i rubriken upp.

Tidigare har jag inte tänkt på det, men i går slog det mig vilket konstigt ord ”utantill” egentligen är. Hur har det bildats och hur kan en icke svensktalade ens kunna gissa vad det står för? Min fantasi och språkliga förmåga räcker inte för härleda ordet. Det enda jag kan tänka mig, som nog är föga troligt är, att kunna minnas något ”utan-till-behör” som t.ex. ett skrivet ord. Bättre förslag efterlyses härmed.

På samma sätt är Peggy osäker på vad den engelska motsvarigheten ”by heart” kommer i från. Ett svenskt talesätt slår mig just nu, nämligen ”varav hjärtat är fullt talar munnen”. Peggys tankar gick f.ö. åt det hållet. Är det kanske så, att något man hört, en vacker dikt eller sång, som djupt berört och fyllt ens hjärta sedan kan upprepas utantill/bye heart?

Men nu är det förstås annat man kan utantill och särskilt rörd blev man väl inte av att lära sig multiplikationstabellen.

Kan någon förklara varifrån engelskans ”bye heart” kommer?

Detta förskräckliga bild av en gammal mans öga kanske skrämmer mer än den drar till sig läsarnas intresse. Jag vill ändå berätta historien bakom den. Inne i ögat med den dekorativa inramningen av en s.k. arcus senilis finns f.ö. en nästan splitterny och gråstarrfri lins.

Styggelsen upptäcktes av min fru i morse, innan jag själv hade gjort det. Det var lätt att övertyga henne om att jag inte varit i slagsmål under natten och inte i går heller för den delen. Följande dråpliga händelse utspelade sig i förrgår.

Jag skulle avlägsna ett antal märlor (så här kan märlor se ut). Ett snöre var trätt genom märlorna, som satt inslagna i trä. Den handlingens man som jag ju är, såg direkt hur jag snabbast och enklast kunde få loss utmintone några av märlorna. Det var ju bara att göra ett kraftigt ryck i snöret med all den kraft jag kunde uppbåda, tänkte jag. I samma sekund jag gjorde det, kände jag att något med kraft träffade någonstans ovanför ögat. Jag kollade med fingrarna efter blod men på fel ställe och kände vare sig blod eller något i området.

Det smärtade dock så illa från området att jag bestämde mig för att gå in och titta närmare på ”träffen” av den förmodade märlan. Väl inne upptäckte jag att märlan bara hade förflyttats från en ”träförankring” till en annan. Den satt helt enkelt fast i skallen på mig strax ovan för ögonbrynet.

Blodet som saknades vid olycksplatsen kom först sedan jag hade dragit ut märlan. Ett enkelt plåster stoppade blodflödet, som tydligen till en del fortsatte nedåt med hjälp av tyngdkraften, där sedan ett par dagar behövdes för att utveckla blåögat.

Alla bloggläsare som jag kan tänkas möte idag vet härmed att blåögat inte är ett resultat av att jag åkt på den smäll som kanske en och annat tycker att jag borde åka på.

Med stigande irritation har jag den senaste tiden tagit del av en mängd inlägg i sociala medier och annorstädes, där Löfven om inte direkt idiotförklaras så åtminstone dum- och inkompetensförklaras.

De värsta påhoppen kommer tvivelsutan från besvikna personer från allianshåll. Deras besvikelse tar helt över deras omdöme och ju ”roligare” och mest förnedrande de kan komma på och berätta om Löfvens inkompetens, desto lättare torde de bli för dem att acceptera valförlusten. Det hela är förmodligen en för dem nödvändig terapi.

Alla tycks de ha inbillat sig, att Löfven redan från första dagen skulle kunna bli den statsminister som så många av väljarna ville ha. Någon hänsyn till att även ett jobb av det här slagt kräver en viss inkörningstid vill man inte acceptera. Det gör dessbättre alla vi, som ville få honom till statsminister.

De totalt onyanserade kritikerna bryr sig heller inte om att ta någon hänsyn till det synnerligen svåra politiska läge som valet ledde till. Utan att göra det, är det förstås väldigt lätt och frestande att peka finger åt Löfven och hans förhandlarerfarenhet, som ändå ledde till påtvingade ändringar i vad som lovades under valrörelsen.

En viktig sak som alla de som på olika förnedrande och ”billiga” sätt mer eller mindre idiotförklarar vår statsminister tycks glömma är att de samtidigt också idiotförklarar mig och alla andra som röstat på Löfven. Eller är det kanske också vad man vill göra?

Jag nämner ingen speciell av alla dem som tydligen gett sig själv uppdraget att dum- och idiotförklara Löfven. Men just för ögonblicket går tankarna till en stackare i grannkommunen, som genom sin kritik av sitt eget parti till sist uteslöts från det.

Stefan Fölster och Monica Renstig, har tillsammans med Stefan Ohlsson och Lars Wiigh, ånyo satt vårdens effektivitet och kvalitet under lupp. I årets ”Den sjuka vården 2.0” konstateras att läkarna blivit fler, men att de nu träffar ännu färre patienter. Snittet från 2012 har fallit till 1,9 patienter per sjukhusläkare och dag.

”Verksamheten vid sjukhus bedrivs dygnet runt. Därför är vaktmästare, undersköterskor och laboratoriepersonal schemalagda att arbeta även kvällar, nätter och helger. Alla, utom just läkare.

De går i stället in på jourer som, enligt författarna, ger tillbaka någonstans mellan dubbelt till fyrdubbelt antal timmar. Den läkare som går tio helgjourer per år à 25 timmar (alltså mindre än ett extradygn i månaden) och som åtnjuter den högsta ersättningen kan vara ledig i närmare ett halvår (25 veckor). Räknat på den lägsta ersättningen blir det ändå nästan tre månader att ta ut.

Det är inte svårt att se hur läkarnas kompensationsledighet hackar sönder den ordinarie verksamheten. Självklart ska även läkarna kompenseras för att de arbetar på helger och nätter. Men inte till en ersättning som är mångdubbelt högre än för andra som inte heller älskar att jobba julafton.”

Ovanstående är citat från en artikel i DN i dag. Nog finns det skäll för att tycka att läkarna på våra sjukhus verkligen glider fram i en gräddfil, vad gäller deras anställningsförhållanden.

Tänk om jag kunde vara som han, när jag är 87! Den mannen köpte sin dator efter fyllda 80 år och är nu ute på internet via e-post, Facebook, surfar, betalar sina räkningar via datorn och är nu på väg att också att lära sig Skype!

När det gäller Skype har han dock sökt hjälp av en annan gubbe (mina söners far), som inte är helt hemma på Skype, trots att han haft det i flera år. Ett besök hos 87-åringen häromdagen ledde dock till att han sedan själv kunnat klura ut en del av handhavandet.

Till min stora överraskning och till båda gubbarnas förtjusning hade vi i dag ett videosamtal med varandra. Det var han som ringde upp mig. Vi kunde se varandra, jag hörde honom men han kunde inte höra mig. Något med högtalaren på hans sida fungerade inte, men det skall fixas när jag besöker honom igen till veckan.

Han och hans fru, 85 år ung, tillhör mina absoluta favoriter. Bortsett från en och annan krämpa är de ungefär som de var för bortåt 40 år sedan när jag lärde känna dem. Mentalt skärpta är de i dag och har samma fina humor som de hade på den tiden. De bor i en jättefin lägenhet, där de klarar sig helt själva utan hemhjälp, som ju ”är till för gamlingar”.

En 87-åring som direkt ur sitt minne kan ange både sin e-postadress och sitt mobiltelefonnummer slår många yngre e-post- och mobiltelefoninnehavare. Men se det kan han, ”min” 87-åring. Jag ser fram mot ett besök hos de båda kompisarna till veckan, inte minst då för det gofika som kvinnan i huset alltid bjuder på.

Majoriteten i Vännäs har nu enats om att höja skatten med 50 öre. Alla med inkomster i Vännäs får därmed avstå från 50 öre extra per intjänad hundralapp.

Detta får direkt Hans-Inge Smetana att prata om ”Beska droppar” och i ett blogginlägg förfasa sig över skattehöjningen. Den ”drabbar mest de med de lägre inkomsterna” skriver han. Deras ekonomi hänger alltså på denna ynka femtioöring per intjänad hundralapp som nu kommer att tas från dem genom skattehöjningen! Hur skall ha kunna få majoriteten i kommande kommunfullmäktige att förstå det?

Jag tror definitivt inte att de med sina låga inkomster och inte heller Smetana med sin högre inkomst kommer att bli särskilt mycket lidande av höjningen. De kanske t.o.m. kommer att känna en viss tillfredsställese i vetskapen om att de genom sin ”uppoffring” kunnat hjälpa de styrande i en svår ekonomisk situation – såväl majoriteten som den del av oppositionen som vill ta ansvar för kommunens bästa.

Här hemma hos oss har vi i vart fall kommit till den slutsatsen att skattehöjningen för vår del inte kommer att betyda något för vår ekonomi. Tvärtom känns det bara bra att vi genom att avstå från ett måttligt belopp per månad kan bidra till att risken för indragning av viktiga kommunala verksamheter minskas.

Sedan är det bara att hoppas att skattehöjningen tillsammans med de kloka förslag som KD tänker presentera på måndag leder till en på sikt stabilare ekonomi för kommunen.

Flottaren i mitten är min pappa. Bilden togs ca 11-12 år innan jag föddes.

Många, främst personer från besviket alliansförlorarhåll, uppmärksammar med stor förtjusning de vallöften som Socialdemokraterna har brutit i förhandlingarna med V och MP. Men glömmer de inte en viktigt sak i sammanhanget?

Förvisso är det så att att S tvingats bryta ett och annat vallöfte, för att att kunna gå vidare som regeringsbildare. Med stor förvåning noterar jag att så många uppenbarligen inte inser och även motvilligt tvingas acceptera att i alla slag av förhandlingar måste parterna både ge och ta för att förhandlingarna skall leda till något överhuvudtaget. Finns det någon, som inte redan när valresultatet var klart, insåg detta? Uppenbarligen gör det det.

Men åter till detta med svikna vallöften… Varför glömmer man alla de löften som kaxiga småpartier i Alliansen gav under valrörelsen? Jag skriver småpartier, eftersom ju Moderaterna inte lovade något speciellt utan bara pekade på allt det bra det gjort under åren i regeringsställning. Indirekt lovade man möjligen att ”öppna sina hjärtan” inför alla som vill flytta till och bo i vårt land. Det löftet har vi förstås ännu inte sett hur allvarligt menat det var. M har tid att visa det i riksdagen framöver.

Låt mig ta ett enda exempel på ett brutet löfte från ett av dessa kaxiga småpartier. Jag tar just det eftersom jag ägnat intresse åt det tidigare i olika blogginlägg.

KD lovade med stor emfas att alla över 85 år skulle få en plats i särskilt boende utan att en gängse behovsbedömning först skulle göras. Av det löftet blev det inte mycket kvar, sedan de filtrerats i förhandlingar med de övriga allianspartierna. Och efter alliansens valförlust återstår inget alls av löftet ifråga. Är inte det ett praktfullt exempel på ett brutet vallöfte?

Vallöften måste förstås ses som reella löften, oberoende av vem som ger dem, bara om det parti eller det block som ger dem får egen majoritet på valdagen. Annars är de litet eller inget värda. Att det parti eller det politiska block sedan efter valet inte kan uppfylla sina löften utan egen majoritet, borde dörför inte vara någon överraskning alls för någon. Inte heller något av större värde att basunera ut i sociala medier och annorstädes.

Det parti eller det block (Alliansen i fallet med det bruta KD-löftet), har heller ingen anledning att skämmas för att de tvingas bryta eller korrigera sina löften i de oundvikliga och helt nödvändiga förhandlingar med andra partier som följer av att egen majoritet inte har uppnåtts.

Illa, mycket illa är det, när två statliga myndigheter bollar ett angeläget ärende mellan varandra. En i olika avseenden svag undersåte riskerar då att bli lidande.

”Undersåten” i det här fallet är en av mina huvudmän. Hen utförsäkrades den 4 september. Detta meddelar Försäkringskassan i brev daterat den 6 oktober. Den normala rutinen är att Försäkringskassan ger besked om utförsäkring nära det datum då utförsäkringen sker. Samtidigt samordnar Försäkringskassan en träff mellan den utförsäkrade och Arbetsförmedlingen. Så skedde inte den här gången.

Vid telefonförfrågan hos Försäkringskassan kan inte besked lämnas direkt om vad som nu skall ske. Man måste ”titta närmare” på ärendet. I brevet den 6 oktober uppmanas vederbörande att själv ta kontakt med Arbetsförmedlingen för inskrivning i programmer Arbetslivsintroduktion.

När jag så försöker ordna ett möte med Arbetsförmedlingen, är man där uppenbarligen störd av Försäkringskassan, som inte själv har ordnat det möte som jag försöker ordna. Inte heller Arbetsförmedlingen vet nu hur man skall bete sig utan vill undersöka och återkomma i ärendet.

Efter några timmar återkommer Arbetsförmedlingen och uppmanar mig att ta kontakt med Försäkringskassan och trots vad det skrivit i brevet uppmana dem att ordna det önskade mötet om Arbetslivsintroduktion. Med det kunde jag inte nöja mig och efter en stunds diskuterande, lovade Arbetsförmedlingen att göra det som för mig var helt självklart, nämligen själva ta kontakt med Försäkringskassan och för dem där tala om vad som gäller, åtminstone enligt Arbetsförmedlingens uppfattning.

Försäkrinkassan skyller det jag vill beteckna som en miss från deras sida på att de inte fått erforderliga läkarintyg. Av det aktuella sjuhuskliniken har jag fått veta att läkarintyg som skrivs avseende sjukskrivning samtidigt skickas elektroniskt till Försäkringskassan.