I ett blogginlägg i dag har en av våra politiker generöst erbjudit mig och andra att ringa till honom eller besöka honom med frågor man kan tänkas ha. Att göra det i blogginlägg är inte lika effektivt, eftersom han inte har tid att följa det som skrivs i blogginläggen.

Den politikern har missat en mycket viktig faktor, nämligen den att såväl frågorna som svaren sannolikt är av intresse för fler än bara den som ställer dem. När jag ställer frågor eller tar upp egna funderingar här i VK-bloggen, gör jag faktiskt det också med tanke på att de kan vara av intresse för dem som läser inläggen.

Det känns som en onödig omväg att först ringa den som sitter inne med svaret och sedan redovisa svaret för mina medbloggare och för dem som bara läser blogginläggen, men inte bloggar själva. Då skulle det också finnas en risk att jag återgav svaret på ett felaktigt sätt.

Politiker brukar f.ö. ofta klaga på att deras svar blir förvanskade genom den redigering de ofta måste genomgå. Mot den bakgrunden finns det väl knappast något bättre än att själv skriftligen få lämna sitt svar.

(Möjligen slår jag på stort och tar in en Sprite MED coffein.)

Att tillhöra "utanförskapet" kan ha många olika betydelser. Min dag börjar med diverse grubblerier i anledning av det utanförskap som jag liksom alla andra pensionärer befinner sig i.

I kväll mellan 16.30 och 18.30 spelar det förträffliga irländska bandet O’Grejdi Nua på Lottas krog i Umeå och det vill jag inte missa, trots min mycket ljumma inställning till krogmiljön.

Problemet är nu bara att det rör som en s.k. after work-tillställning. Jag antar att det då är avsett för personer som i dag har avslutat ytterligare en arbetsvecka. Det har ju inte jag som den arbetsbefriade pensionär, som jag ju är.

Jag tänker i alla fall gå dit och hoppas på en vidare tolkning av begreppet after work. Onekligen är jag ju inne i en period som föregåtts av många års arbete.

Lottas krog förresten, får inte förväxlas med Halta Lottas krog i Göteborg. Om den kan man läsa följande på krogens egen webbplats:

"Lotta själv hette egentligen Anna Kristina, höggradigt halt genom en höftskada i unga år. En duktig krogvärdinna, men också mycket glad och populär bland knektarna, som hon ofta underhöll med muntra visor. Hon gick bort 75 år gammal genom att trilla av tåget i Skövde 1888."

NANTES ligger i den blå cirkeln och besöktes bl.a. av
Umeåregionens företrädare.

Så har då Johan Söderling, vårt kommunalråd i Vännäs, vänligen förklarat varför han ändå ansåg studieresan till Frankrike värd pengarna. Jag ber om ursäkt för att jag utgick från att han hade läst mina inlägg.

Själv anser jag dock man nästan bör ha en skyldighet att hålla ett visst öga på blogginläggen i och med att man själv finns med bland bloggarna. Nu menar jag förstås bara att man åtminstone måste ta sig tid för de få bloggare som har Vännäs som hemvist.

Utan tvekan finns det mycket att göra åt den biltrafik, som från olika håll anländer till Umeå och den består som bekant av många bilar från Vännäs. Att politiker och tjänstemän från Umeå därför kan ha nytta av studiebesök till städer i Europa, som hunnit långt med sina lösningar i syfte att minska biltrafiken inne i städerna, är lätt att förstå och även acceptera.

Att det också ska finnas något berättigat behov för småkommuner som Vännäs, Bjurholm, Vindeln, Nordmaling och Robertsfors av samma studieresa, begriper jag fortfarande inte. Visserligen är en strävan till samarbete i vidaste mening ett huvudsyfte för Umeåregionens kommuner. Men att på bästa sätt ta emot den biltrafik som når Umeå från kranskommunerna, måste väl ändå vara Umeå kommuns ansvar.

Såvitt jag förstår deltog minst tre personer från var och en av de sex kommunerna i regionen. Man behöver inte vara alltför insatt för att inse det blev en tämligen dyrbar studieresa, som ju resor blir när "all is included".

Jag är helt övertygad om att det hade varit möjligt med dagens teknik att "besöka" de båda städerna via ord, ljud och bild hemma i respektive kommuner. Det hade förstås inte blivit lika trevligt som ett besök på ort och ställe, men betydligt billigare. En delegation från Umeå hade utan vidare kunnat dokumentera det som var värt att se och som hade med resans syfte att göra. Såpass goda egna tekniska resurser den stora kommunen säkerligen.

Hemkomna hade umeådelegationen sedan kunnat bjuda in kranskommunerna och visa dem sina bilder och filmer från resan. Precis som alla vi andra ofta gör när vi har varit på en trevlig och intressant resa.

Den mera generösa och förstående sidan av mig, kan samtidigt se på resan ur en annan synvinkel. Politikernas villkor är inte alltid så avundsvärda. Kanske bör vi ändå kosta på dem en och annan resa utomlands, även om syftet med dem ibland kan ifrågasättas. Och för all del, låt oss inte heller vara så avundsjuka att vi också missunnar de högavlönade tjänstemännen att få följa med.

Jag har tidigare berättat om att jag kunnat få tag på skivor till vår minidiskspelare. Märket är Sony och på Sony Sweden har man sagt mig att dessa skivor inte längre finns att få tag på.

En efterlysning av dem i en blogg häromdagen resulterade i att bloggaren Redstig från Vindeln gav mig tre webbadresser, där de aktuella skivorna kunde beställas – trots att de inte finns enligt Sony! Problemet med de ställena var dock att de bara säljer till företagare och inte till privatpersoner.

I besökte jag Kjell och Company i Umeå. Där fanns skivorna och de var av märket Sony!

Om jag litar på besked från Sony i fortsättningen får var och en gissa själva. Däremot kan jag rekommendera Kjell och Company, som jag redan sedan tidigare visste har "allt".

(Jag upptäcker nu att det tecken som ibland används i stället för "och" inte fungerar här)

Vår trevlige och svensktalande guide var intresserad av Peggys musicerande. Jag gav honom en länk till ett ställe på Youtube, där hon finns tillsammans med de olika band hon tillhör.

Nog hade jag hört det tidigare, men glömde ändå att kineser i sitt hemland inte kommer åt Youtube. Han påkekade detta nyss i ett e-brev till mig.

Nog har vi det bra i den öppna delen av världen, även om vi just tack vare den öppenheten också möter allehanda otäckheter ute på nätet.

Jag blir med och mer besviken på vårt kommunalråd, Johan Söderling, eftersom jag hittills har uppfattat honom som en öppen och ödmjuk person.

Om det nu skulle vara så att även han själv har börjat tvivla på värdet för kommunens av sin "ohållbara" resa i "hållbart resandes" namn, tycker jag att han borde vara karl att medge detta. Om det motsatta förhållandet därmemot råder, tycker jag att han borde berätta mer för oss om resan i detta medium.

Jag kan nämligen inte tänka mig att han kan vara så isolerad på sitt kontor att han helt missat mina två blogginlägg i saken.

Ibland kan det vara på plats att efter uteblivna svar eller kritik i känsliga frågor bara utgå från att den man kritiserar helt enkelt väljer att tiga och samtycka.

Är det rent av så, Johan, att du innerst håller med mig om att resan saknade värde för vår lilla kommun?

Vårt språk genomgår en fortlöpande utveckling och förändras allteftersom i vissa delar. Det är inget nytt med det.

När jag hör och läser saker, kan jag därför inte alltid vara säker på om det som sägs och skrivs och för mig verkar vara fel, kanske ändå är rätt.

Inte så sällan hör jag reportrar i radio säga att "orsaken beror på". Men nog är det väl ändå så, att en orsak är eller var? Vad som däremot har orsakats beror  på den ena eller andra omständigheten.

Jag vet att du har mycket omkring dig som kommunalråd, men nog hade jag ändå väntat mig en snabbare kommentar från dig om vår kommuns nytta med din studieresa till Frankrike.

Nu är det dessutom ytterligare en kommunbo, som ställer sig tveksam till utflykten. Även hon har noterat att maten man bjöd på var god.

Den ekonomiska krisen har lett till en oväntad konsekvens för Reykjaviksborna, ja för hela Island. Om just den är den svåraste att bära, kan förstås diskuteras.

Islands tre McDonald´srestauranger, som alla ligger i Reykjavik, kommer att slå igen kommande weekend. Orsaken till det är att den försvagade isländska valutan gör det mer eller mindre omöjligt att göra någon vinst på restaurangerna.

Det går inte längre att kompensera för ökade importpriser och sjunkande penningvärde genom att höja priset på hamburgarna. Avtalet med McDonald’s kräver nämligen att allt materiel som restaurangerna behöver, från förpackningar till kött och ost, måste importeras från Tyskland.

Företrädare för Umeåregionens kommuner har varit till Frankrike för lära sig mer om s.k. hållbart resande. Johan Söderling, kommunalråd i Vännäs, var Vännäs kommuns företrädare.

Även om lilla Vännäs numera har farthinder, rondell och på senare tid även parkeringsböter som storebror Umeå, är det för mig svårt att förstå hur en sådan här resa gagnar kommunen. 

Kommunalrådet har i fyra olika blogginlägg berättat om resan på ett trevligt sätt, inte minst har han betonat den goda maten man bjöds på. Men inläggen gör det på intet mera lätt att att förstå den nytta resan skulle tänkas ha för Vännäs. I ett av de fyra inläggen görs ett försök att motivera resan. Jag citerar ur det inlägget:

"Mycket intressanta besök i Nantés och La Rochell. Nu har vi studerat lösningar för kollektivtrafik både vad gäller själva bussarna, spårvagnarna, elbilar, cyklar och utökat utrymme för gångtrafik. Båda städerna uppvisar ett genomgående nytt synsätt för att minska biltrafik och få medborgarna att ta sig in till centrum på ett bekvämare …"

På vad sätt skulle de "lösningar" som presenterades gangna trafiken i Vännäs?

Jag tycker alltså att Johan Söderling borde ha avstått från resan och i stället ägnat tiden åt sitt viktiga uppdrag hemma i Vännäs.