Möjligt i Sverige?

Av , , 1 kommentar 11

Mamman till en av våra fina musikvänner i Michigan dog häromkvällen. Dottern berättar i Facebook om den sista kvällen med sin mamma i livet. Hon gör det på ett sådant fint och gripande sätt. Jag återger det här utan att förstöra det genom att försöka översätta det.

Så här skriver hon och när jag läser det undrar jag om detta skulle kunna vara möjligt på ett sjukhus i Sverige:

”God had a perfect plan for my mother’s passing. Johnny Hunt and I thought it would be comforting to have our Christmas music rehearsal at Mom’s bedside with the family last night, and at 7:00 p.m. we surrounded Mom with hymns and carols, with Mary, Jan and Keith joining in. Around 8:00 p.m. we saw a change in her breathing and sang Silent Night to her until she took her last peaceful breath.

There must have been a choir of angels there too, singing in the background with us, to usher her to her Heavenly home. My beautiful, strong, compassionate and loving mother is now free from pain and has left her 98 year old body behind here on earth to sing with Jesus in Heaven. I praise God for the gift of our sweet Mom. Grace was the perfect name for her.”

De som känner mig undrar kanske varför jag, som inte tror på allt som mina religiösa vänner tror på, blir så berörd av detta, som vår djupt religiösa vän har skrivit. Och skall jag vara helt ärlig, undrar jag faktiskt även själv över det.

Valdeltagandet i USA

Av , , Bli först att kommentera 7

”I´m like a dog on a bone”, säger min fru ibland. Jag släpper inte ett ”ben” i första taget. Det blir förstås jobbigt för min omgivning. Dit hör ju också ni som läser mina blogginlägg.

Nu gäller det frågan hur man skall uppfatta den procentsats som anges, när det gäller valdeltagandet i USA. Är den en andel av registrerade individer eller en andel av alla som skulle ha kunnat rösta, om de hade registrerat sig och därmed uppfyller allt som krävs för att få rösta, sådant som ålder, medborgarskap m.m. Efter att ha ägnat en del del tid åt att försöka utröna den frågan, ger jag nu upp. Jag får nämligen alltför många olika svar.

Svaret som jag fick för några år sedan av dåvarande generalkonsuln i New York Olle Westberg, d.v.s. att det var en uppgift om andelen röstande av de som registrerat sig, kan jag inte längre lita helt på.

Min fru, som också är intresserad av frågan, har hjälpt mig att finna svar på min fråga. Hon skrev bl.a. till ”US.gov” och fick där ett rakt svar:

”The voter turnout percentage refers to the voting age population.”
Procentsiffran på valdeltagande anger alltså andelen röstande av dem som nått erforderlig ålder, d.v.s. 18 år. Naturligtvis kan jag inte ifrågasätta det beskedet från ”US Government”. Däremot måste jag även fortsättningsvis kunna fundera över det beskedet.
Den 27 oktober 2016 angav ”United State Census Bureau” att det fanns 227 019 486 18-åringar i USA. De utgjorde alltså ”the voting age population”. Olika källor anger att antalet röstande var 108 322 690 och valdeltagandet var ca 55 %. Nu vet vi dessutom att ALLA 18-ringar inte får rösta, bl.a. därför att de sitter i fängelse eller har gjort det.
Jag får det alltså inte att stämma och vem sjutton bryr sig om det, mer än jag själv förstås?

Moderaterna nöjda!

Av , , Bli först att kommentera 5

Moderaterna startade en egen webbtidning, Nyheter i Västerbotten, för en tid sedan. Anledningen till detta var, att de inte tyckte att media tillräckligt väl framförde partiets syn på olika frågor.

För mig verkar det nu som om man trots allt är nöjd med vår professionella nyhetsförmedling. ”Nyheter i Västerbotten” verkar tämligen avsomnad. Samma ”nyhet” toppar sidan i flera dagar. Dessutom stör den dåliga svenskan i artiklarna.

Nu är det hög tid att lägga ner projektet, tycker jag, men sannolikt ingen moderat.

Jarnjänna fär ja…

Av , , 2 kommentarer 3

Jag kommer just hem från ett besök hos en dement person. Hen var inte på så bra humör och mina försök att konversera med hen om ditten och datten på ett vänligt sätt förändrade inte hennes ansiktsuttryck, men…

Så gick jag över till det språk vi talade, innan demensen hade gått för långt, ”bondskan” alltså. Det visade sig vara nyckeln till hens slutenhet.

När jag sa: ”Jarnjänna fär ja, jänna gälle ju int´ å va”, lyste hen upp i ett brett leende och svarade på samma språk, fortfarande leende:

”He dä å då!”

Och det gjorde jag, glad över att jag tack vare min kunskap om vad som en gång varit hens ”modersmål”, lyckades nå hen.

Valdeltagandet i USA-valet

Av , , 2 kommentarer 3

Jag har en av många käpphästar. Den jag tänker på nu är hur man skall tolka valdeltagandet i valen i USA.

Det senaste valet hade visst ca 55 % deltagande. Så vitt jag förstår, betyder det att 55 % av dem som hade registrerat sig eller redan var registrerade röstade. Den uppgiften har jag fått verifierad för flera år sedan.

Inga nyhetsmedia nämner dock detta, som borde vara en viktig sak att upplysa om. När vi hör siffran 55 % jämför vi med vårt dryga 80 % deltagande. Det blir ju helt fel.

Antalet röstande i USA i förhållande till det totala antalet, som skulle kunnat rösta om de bara hade registrerat sig, blir betydligt lägre.

Det måste finnas någon som läser detta, som kan tala om hur fel jag har – eller rätt?

Trump en förebild?

Av , , 3 kommentarer 2

Nyss såg jag en ledsen färgad amerikanska på TV. Hon var ute med sina två söner. Obama var uppenbarligen en förebild för henne och hon sa sig önska att en av henne söner en dag skulle kunna bli en ny svart president i USA. Detta fick mig att tänka på presidenten som en ”role model” för många.

Jag inbillar mig att presidenten för många i USA faktiskt är en förebild, åtminstone borde vara, och då inte bara för barn och ungdomar utan också för vuxna. ”The American Dream” är något annat som mina tankar går till. Jag har förstått att detta är en realitet för många i USA, något som man också är stolt över. Vill man något tillräckligt starkt och jobbar för det, kan man nå hur högt som helst i samhället oberoende av ens bakgrund och allmänna förutsättningar.

Så till valet av ny president i USA. Då tänker jag dels på alla dem som medvetet eller mer eller mindre omedvetet ser upp till landets, och kanske också världens, mäktigaste person och därmed har honom som förebild och dels på dem som drömmer om att en gång själva bli president. Ovisst förstås vilka det kan vara som drömmer om det, barn kanske?

I och med valet av Donald Trump har nu såväl den som valt att ha presidenten som förebild som den som drömmer att själv en gång bli det lärt sig att man kan bete sig litet hur som helst och ändå bli president. Väljer man presidenten som förebild, accepterar man samtidigt allsköns normalt icke accepterade beteenden.

President kan man nämligen bli även om man är främlingsfientlig, sexistisk, intolerant, konspirationsteoretisk, auktoritär, vulgär och hatfylld. Om man dessutom är smart, betalar man ingen skatt. Att ha de nästkommande fyra årens presidentegenskaper som sin förebild kommer säkert en och annan amerikan att ha.