Att förlora en vän

Av , , 4 kommentarer 24

Att förlora en vän är i regel smärtsamt och kan t.o.m. vara rent traumatiskt ibland. Detta gäller dessbättre inte alla vänner.

I går upptäckte jag att jag hade förlorat en av mina ”vänner”. Särskilt smärtsamt var det inte och inte det minsta traumatiskt. Till saken hör att det faktiskt var första gången som jag förlorat en vän av det här slaget. Därför upptar nu mina tankar den viktiga frågan varför jag förlorat henne. Jag tycker mig inte ha gjort henne något ont utan möjligen bara hennes arbetsgivare och de ”socialamediaskygga” politikerna i Umeå, varav en förstås är henne mycket närstående.

Om inte alla redan förstått vem det är, kan jag berätta att det är frun till den politiker (M) som i dag i ett blogginlägg tydligt förklarar att han inser värdet av just de sociala medierna.

Umeåcyklisterna

Av , , Bli först att kommentera 5

Cykelparkering

Bilden är påpassligt tagen utanför NUS av min läskunniga fru, Peggy Sjöström.

 Cyklisterna i Umeå får då och då veta hur oförsiktigt de tar sig fram i stan. Som bilist där då och då har även jag anledning att sälla mig till de klagande.

Cykellyse anser de sig inte behöva. Full fart bland gående hör även till det vanliga. Ringklockorna anser de sig inte behöva använda. Övergångsställen för fotgängare tror de är till även för cyklister, d.v.s. att trafikreglerna vid övergångsställena är de samma för en cyklist som med full fart korsar en gata där övergångsställe finns som för fotgängarna.

Sina cyklar ställer de var som helst. Förbudsskyltar tror man inte gäller dem.

Urban B:s kommentar…

Av , , Bli först att kommentera 10

Urban Bengtssons kommentar tycker jag är värd en bättre plats än bara som en kommentar till mitt inlägg. Här har ni den:

”Tystnaden i Umeå hos politiker finns också i näringslivet. Jag har verkat/arbetat i båda områdena. Först om företagare som när man finns med i ett ramavtal, t ex några arkitektbyråer. Om A får ett uppdrag och B kan få senare, så är B tyst om kritik mot A för att inte riskera nästa uppdrag. Detta kan vara sant att kommuntjänstemän gör så, men det får ju inte vara så. Och är nog inte det för det mesta då byråkratin vet att det är bra att få veta brister och kunna förbättra. Utan det blir en slags självcensur från näringslivet då.

Ytterst når detta även i jätteprojekten bibiloteksflytten och badhus på kv Nanna. Många profiler och högt i näringslivet ogillar dessa politiska hugskott, krumsprång, påhitt, etc som inte föregåtts av utredningar, remisser, debatter, etc och sedan beslutats i Kommunfullmäktige. Utan besluten tas internt (Nannabadläge i informellt möte först) och i Umeå ofta i Näringslivs- och planeringsutskottet som är underordnat Kommunstyrelsen och inte alla KF-partier finns representerade. Men många av dessa ”toppar” håller också tyst, ofta för man har fokus på sin egen framtid.

Tystnaden i politiken är svårare att förstå, politiker är ju representanter för allmänheten, som gett mandat i val. Men i nämnderna utses man i partikorganisationerna, och då gäller det att rätta sig i leden inför kommande val och nya nomineringar. Och ju längre man är kvar, desto mer beroende av ekonomin (gäller skiktet direkt under toppen, längst ut är politik ingen födkrok). Sedan späs tystnaden i Umeå på med ett kommunalråd som domderar och tystar samt ett som hyssjar (M) och tystar.”

Urban Bengtson”
 
1

Kommentar till politikertystnaden

Av , , 4 kommentarer 20

Jag väljer att återge en kommentar jag fått till inlägget om politikernas tystnad vad gäller den tillsättandet av omvärldsstrateg. Där nämns något som jag missade, när jag lyssnade på webbsändningen från fullmäktigesammanträdet, nämligen att Ulrica Westerlund (F) meddelade att hennes fråga inte avsåg själva tillsättningen. Så sjuk är hela frågan, att det var nödvändigt. Nu känns det som om Folkpartiet inte alls skiljer sig från övriga starkt sammansvurna gänget.

Kommentaren:

”Jag vet inte vad tystnaden bland alla politiker beror på. T.om hon som försökte ställa enkla frågan fick lov att försvara sig innan att det inte hade något med tjänstetillsättningen att göra för att på något sätt lugna alla. Jag vet inte vad politiker är rädda för. Onekligen är det klart att tjänsten inte tillsattes på rätt sätt, särskilt eftersom man snabbt beslöt att direktrekryteringar nu ska stoppas. Men på något sätt accepterar alla det, eller vill inte beröra det. Vad gynnar tystnaden alla partier? För alla partier är tysta, utom nu folkpartiets smygförsök som fick ursäktas och finformuleras. Är det att man är rädd för att själv bli granskad? Är man rädd för att få minskade samarbetsmöjligheter med alliansen? Någonting är konstigt, och man blir lite rädd faktiskt. Finns det anledning att vara rädd och varför? I ett demokratiskt land som vi påstår oss att detta är… Varför är politikerna så tysta? Hur oroliga ska vi medborgare vara?”

 
 
0

Språkproblem

Av , , Bli först att kommentera 4

Handdukshängare

Ett problem vi hade i Paris var förstås språket. Bilden visar en rad ”krokar”, där olika sorters handdukar skulle hängas upp. Den satt på väggen intill diskbänken i vår lilla lägenhet.

Våra gemensamma språkkunskaper i franska var inte tillräckliga för att kunna välja rätt krok för rätt sorts handduk. Inte ens den lilla franska ordbok som vi hade med oss räckte till. Därför fick fritt välja var köks- respektive handhandduken skulle hänga. Det det gick alldeles utmärkt det också.

Naturligtvis har jag nu försökt översätta de olika orden och inser då att vi faktiskt inte behövde alla dess krokar 🙂

Mains – för händer

Verres – för glas

Couteaux – för knivar

Vaisselle – för bordskärl, service (”kökshandduken” enligt mitt språkbruk.

En oklar, pressad och virrig Holmlund

Av , , 1 kommentar 27

Igår ”genomled” jag stora delar av Umeå kommunfullmäktiges sammanträde via deras webbsändning. Den viktiga budgetdebatten kändes förstås inte så intressant att följa för en pensionär från landet som ju jag är.

Som många redan räknat ut var det förstås Socialdemokraternas svar på den enkla frågan från Ulrica Westerlunfd (F) angående tillsättandet av en tredje omvärldsstrateg som jag såg fram emot.

Frågan var ställd till personalutskottes ordförande, Christer Lindvall, men ”besvarades” av kommunalrådet själv. Om jag inte missförstod honom, så berodde det på att han äntligen hade insett att han som kommunstyrelsen ordförande hade det yttersta ansvaret även för beslut som fattats i personalutskottet. Om det var en påtvingad uppgift för honom att besvara den enkla frågan eller om han helt enkelt inte tillät Lindvall att göra det, kan man ju förstås undra.

Då och då läser jag Holmlunds blogginlägg. Tydlighet och skärpa känneteckar inte alltid hans inlägg. Ändå trodde jag att hans svar på den enkla frågan skulle vara klart och tydligt formulerad. Det var den dock inte. I stället presterade han ett svamlande försök att motivera behovet av omvärldsstrateger för kommunens fortsatta utveckling. Den bakomliggande kritiken av tillsättandet av tjänsten ur en annan aspekt berördes inte i den enkla frågan, men uppenbart  var att den trots allt gjorde det svårare för Holmlund att ge en trovärdig motivering till behovet av tjänstens ifråga.

Att inte Holmlund brytt sig särskilt mycket om den så kritiserade tjänstetillsättningen, blev helt uppenbar genom hans svar. Att han inte heller tidigare brytt sig så mycket om värdet av omvärldsstrager blev också klart genom hans svar på den enkla frågan.

Han förklarade nämligen att han tidigare faktiskt trott att kommunens redan hade fyra (4) omvärldsstrateger och att Åsa Ågren Wikström nu blev den femte! Han måste uppenbarligen lida av en övertro på värdet av omvärldsstrateger. Det är nog inte helt fel att tro, att han gärna ser ytterligare en omvärldsstrateg, men kanske inte en handplockad den gången.

 

Näring till politikerföraktet

Av , , 5 kommentarer 68

Politikerna i Umeå ger genom sin tystnad näring till det politikerförakt som ytterst är till så stor skada för demokratin. Jag tänker förstås på deras totala ignorerande av alla dem som på olika sätt ställt frågor kring tillsättandet av omvärldsstrateg.

Det viktiga är nu inte längre enligt min mening alla tveksamheter kring ärendet och alla misstankar om mygel i sammanhanget. Betydligt viktigare är nu faktiskt det sätt som de ansvariga politikerna agerar. Snarare förstås att de inte agerar alls, i vart fall inte offentligt. Det enda parti som tagit upp frågan offentligt är som bekant för många Folkpartiet.

Märkligt är det för övrigt att man i den innersta kretsen av maktfullkomlighet tydligen bestämt sig för att vara tysta och hoppas att det hela skall glömmas. I stället ägnar man energi åt att prisa sig själva över den poltiska mognad och ekonomiska ”förstånd” som ligger bakom deras budgetförslag. Man t.o.m. pratar om att dra ner på administrationen och därmed spara pengar. Att låta den inrättade och sedan länge vakanta tjänsten som omvärldsstrateg vara fortsatt vakant är dock en besparing man inte vill göra.

Om det nu är så, att valet av omvärldsstrateg gjordes under påverkan från moderat håll, något som de flesta är så övertygade om, blir tystnaden inte bara oacceptabel utan också helt obegriplig. Borde då inte mot bakgrunden av detta Moderaternas motståndare ha något att säga?

Vad har Västerpartiet och Socialdemokraterna egentligen förhandlat sig till i utbyte mot att stillatigande se på när moderaten Ågrens fru på ett så tvivelaktigt sätt fått en fin tjänst i kommunen utan att behöva konkurera om den med meriterade sökanden?

Om jag hade rösträtt i Umeå, skulle detta enskilda ärende få mig att avstå från att rösta på Moderaterna (otänkbart av andra skäl också f.ö.). Men Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet då? Tyvärr är denna ”affär” ett skäl till att det inte skulle vara så självklart att rösta på dem heller.

Kanske skulle jag bidra till ett lägre röstdeltagande och fler med mig.

 

 

 

 

Politikertystnadens beror kanske på…

Av , , 5 kommentarer 35

Eftersom politikerna i Umeå har valt – med ett enda undantag – att inte yttra sig i Ågrenaffären är det fritt fram för alla att spekulera fritt. Jag har nu kommit att tänka på en möjlig orsak till tystnaden.

Anställningsbeslutet är ett s.k. delegationsbeslut, som fattats av Charlotte Lundkvist, Chef strategisk utveckling. Hon har av politiker (i kommunstyrelsen, fullmäktige?) delegerats rätten att fatta anställningsbeslut i deras ställe. Hennes beslut gäller precis som om det var fattat i personalutskottet eller kommunstyrelsen. Det går t.ex. att överklaga, vilket också gjorts som bekant.

Viktigt att veta i sammanhanget är att ingen nämnd eller styrelse kan upphäva hennes beslut. Man har alltså gett henne den formella rätten att fatta anställningsbeslut. I det ligger ett förtroende och en bedömning att hon också kan göra det enligt de formella regler som gäller samt att hon också har förmågan att rätt bedöma de meriter som den hon anställer har. Underförstått har man nog också utgått från att hon är stark nog att inte låta sig påverkas av ovidkommande inblandning till förmån för någon speciell kandidat.

Rimligen måste det nu finnas många bland Umeå kommuns politiker som inte gillar beslutet ifråga och bland dem även de som delegerat den aktuella beslutanderätten till Charlotte Lundkvist. Om folkpartiledamoten Ulrica Westerlund är den enda, borde det vara många som bör ta sig en funderare inför fortsatta politiska uppdrag.

Vad kan då poltikerna göra åt saken i detta läge? Problemet för dem torde vara att om de tydligt desavuerar beslutet och dessutom gör det offentligt, förväntas de sedan vidta en åtgärd som de nog helst inte vill, d.v.s. dra in Carlotte Lundkvists delegationsrätt. Hennes beslut står dock därefter fast, men hon förhindras att fatta några framtida lika tvivelaktiga beslut.

Tacksam för tips på andra tänkbara förklaringar till totala tystnad från kommunens ansvariga politiker.

Folkpartiet i Umeå undrar också…

Av , , Bli först att kommentera 45

Det har nu blivit känt för mig att åtminstone ett parti offentligt ställt sig frågande till utökningen av antalet omvärldsstrateger. Åtminstone har en enskild fullmäktigeledamot från Folkpartiet, Ulrica Westerlund, ställt en s.k. enkel fråga i anledning av anställningen till personalutskottets ordförande Christer Lindvall. Den enkla frågan skall besvaras av honom på nästkommande fullmäktigesammanträde.

Ulrica Westerlund vill bl.a. få veta storleken på den totala budgeten för de tre omvärldsstrateger som nu snart finns i tjänst. Hon undrar också om inte personalutskottet har diskuterat möjligheten att hitta besparingar även på den typen av tjänster. 

Hon vill också veta hur omvärldsstrategernas uppdrag skiljer sig från det uppdrag som ledande högre tjänstemän och ledande politiker redan har när det gäller att knyta kontakter och hålla sig ajour med vad som händer utanför kommungränsen.

All heder åt Folkpartiet för detta initiativ.

HÄR FINNS DEN ENKLA FRÅGAN I SIN HELHET ATT LÄSA