Politikerna i Umeå ger genom sin tystnad näring till det politikerförakt som ytterst är till så stor skada för demokratin. Jag tänker förstås på deras totala ignorerande av alla dem som på olika sätt ställt frågor kring tillsättandet av omvärldsstrateg.
Det viktiga är nu inte längre enligt min mening alla tveksamheter kring ärendet och alla misstankar om mygel i sammanhanget. Betydligt viktigare är nu faktiskt det sätt som de ansvariga politikerna agerar. Snarare förstås att de inte agerar alls, i vart fall inte offentligt. Det enda parti som tagit upp frågan offentligt är som bekant för många Folkpartiet.
Märkligt är det för övrigt att man i den innersta kretsen av maktfullkomlighet tydligen bestämt sig för att vara tysta och hoppas att det hela skall glömmas. I stället ägnar man energi åt att prisa sig själva över den poltiska mognad och ekonomiska ”förstånd” som ligger bakom deras budgetförslag. Man t.o.m. pratar om att dra ner på administrationen och därmed spara pengar. Att låta den inrättade och sedan länge vakanta tjänsten som omvärldsstrateg vara fortsatt vakant är dock en besparing man inte vill göra.
Om det nu är så, att valet av omvärldsstrateg gjordes under påverkan från moderat håll, något som de flesta är så övertygade om, blir tystnaden inte bara oacceptabel utan också helt obegriplig. Borde då inte mot bakgrunden av detta Moderaternas motståndare ha något att säga?
Vad har Västerpartiet och Socialdemokraterna egentligen förhandlat sig till i utbyte mot att stillatigande se på när moderaten Ågrens fru på ett så tvivelaktigt sätt fått en fin tjänst i kommunen utan att behöva konkurera om den med meriterade sökanden?
Om jag hade rösträtt i Umeå, skulle detta enskilda ärende få mig att avstå från att rösta på Moderaterna (otänkbart av andra skäl också f.ö.). Men Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet då? Tyvärr är denna ”affär” ett skäl till att det inte skulle vara så självklart att rösta på dem heller.
Kanske skulle jag bidra till ett lägre röstdeltagande och fler med mig.
Senaste kommentarerna