I dag kom jag att fundera över min egen metod att städa. Den måste tillhöra en gången tidsålder inser jag mer och mer.

Jag tänker nu på den del av städprocessen som rengöringen av golven utgör. Jagn lärde mig att vaska golv för många år sedan, närmare bestämt för ca 50 år sedan. Då arbetade jag som vikarierande mentalskötare på Umedalens sjukhus. Ingen särskild städpersonal fanns på avdelningarna. Städa gjorde vi skötare och även ibland 1:e skötarna.

Då lärde jag mig till fulländning att torka golven med en vasktrasa i ena änden på en levang. Den kunskapen har jag haft nytta av hela livet till mångas glädje :-).

På senare tid känner jag att den inlärda metoden är hotad. Jag kan inte längre hitta den speciella typen av vasktrasor, som fanns förr. En av de sista jag fick tag på, tog jag för säkerhets skull med mig till huset i Michigan!

Har jag sökt dåligt? Finns dessa gammeldags vasktrasor forfarande att köpa och i så fall var?

Jag läste just något som jag oförskämt (?) nog kopplar till stödet för USA:s förmodade presidentkandidat, Mitt Romney.

Hela 20 % av USA:s befolkning tror att solen cirkulerar runt jorden. Nästan hälften (47 %) av befolkningen vet inte hur lång tid jordens omlopp kring solen tar (sedan de upplysts om att jorden går i ett omlopp runt solen).

Hur skall den delen av befolkningen då kunna förstå skillnaden mellan demokraternas politik och republikanernas? Och hur skall de kunna genomskåda Mitt Romneys fördömande av Obamas, nu av Högsta domstolen godkända, hälso- och sjukvårdsförsäkring?

Det lönar sig ibland att klaga. Därför fortsätter jag att göra det, när det känns befogat.

Jag skrev till FedEx och undrade hur det kom sig att de behövde 7 dagar att frakta ett paket från Arlanda till Umeå, när det bara behövdes ca ett dygn att frakta det från USA till Arlanda.

Föredömligt snabbt fick jag ett svar, i vilket man lovade att utreda vad det var som hade gått snett och som kunde förklara förseningen.

Jag hade väntat mig att ett litet paket skulle komma med mina kvarglömda glasögon, men litet är det minsann inte.

Kartongen på bilden är 45×32 cm stor och 8 cm tjock. Inne i den fanns glasögonen i en ask av mera lagom storlek.

Det sägs och skrivs ibland om Vännäs vårdcentral, som den fortfarande heter i var mans mun. Det görs inte så sällan i kritiska ordalag.

Just hemkommen därifrån och befriad från smärtan från ett njurstensanfall kan jag inte annat än tala väl om vårdcentralen. Man hade ringt från Sjukvårdsupplysningen, dit jag först vände mig.

Inom mindre än fem minuter fick jag träffa läkare och efter ytterligare fem-tio minuter fick jag en injektion som inom väldigt kort tid befriade mig från smärtan.

Jag blev väldigt vänligt och professionell bemött av såväl läkaren som de övriga i personalen som på olika sätt tog sig an mig och mitt problem.

Måtte nu bara inte smärtorna komma tillbaks och om de gör det hoppas jag förstås att de tabletter jag fick skall vara verkningsfulla.

Ett första sådant hade jag för ca 40 år sedan och ett andra för 30 minuter sedan.

Nu tar jag en långpromenad med förhoppningen att det inte skall komma fler.

På senare tid har jag mer och mer börjat fundera över begreppet "skryt". Kan verkligen detta vara något att fundera över, undrar nu säkert många?

Min slutsats av funderande är att det inte alls är så självklart, vad som menas med skryt.

När jag berättar något som jag varit med om, något som jag själv tycker är trevligt och spännande, skryter jag då? Om jag berättar om något som jag gjort och är stolt och glad över, skryter jag då. Jag har förstått att risken är väldigt stor att det uppfattas av många som skryt.

Samtidigt inbillar jag mig att det också uppfattas av andra som något trevligt och intressant att få ta del av. Kan det vara så, att mottagaren av min berättelse är den som själv avgör om det jag berättar är ett uttryck för skryt eller ej? Handlar det i dessa fall om vederbörandes allmänna inställning till mig som person spetsat med litet vanlig mänsklig avundsjuka?

Om nu mina små berättelser här bara uppfattas som skryt, hur kommer det sig då att så många trots detta läser inläggen?

Jag tänker i alla fall fortsätta på den inslagna vägen, nämligen att delge andra det jag upplevt och haft glädje av. För mig blir faktiskt delad glädje därmed dubblerad.

För första gången har jag använt mig av det amerikanska logistikföretget FedEx. Jag kan inte direkt påstå att jag är särkilt imponerad.

FedEx transporterar gods över hela världen med såväl flyg som lastbilar och andra bilar. Det är inget litet företag precis. Omsättningen ligger på mer än 39 miljarder dollar per år!

Den som läst ett tidigare blogginlägg vet att jag väntar på mina datorglasögon, som "någon" glömde i USA. Grannen har skickat dem med FedEx.

Från Michigan till Arlanda tog det två dagar. Paketet har legat på Arlanda sedan den 21 juni. Hit kommer det inte förrän den 27 juni! Det tar alltså längre tid att frakta det lilla paketet från Arlanda till obygden där jag bor än det tog att frakta det över Atlanten!

De "prominenta" – så presenterades de – musikerna från Umebygdens Spelmansgille underhöll vid midsommarfirandet i Sävar i år.

Gillet sas vara från Umeå och det kan kanske diskuteras. Deras duktiga spelledare, Ulrika Frölander, bor i alla fall i Vännäs och det gör också flera andra av medlemmarna. Men att många bor i Umeå kan förstås inte förnekas.

Här spelar man Vännäspolkett, eller Tåget går, som den också heter. Låten är komponerad av den i folkmusikkretsar mycket kände Sune Johansson från Vännäs.

Jag chansar igen och ställer en fråga här. Den här gången hoppas jag på svar från någon (-gra) av de tusenden som säkert vet svaret.

Min fråga: Varför kommer bilder som jag skickar via e-mail i vår i-Pad fram upp och ner, när de öppnas i en "vanlig" dator?

För att göra frågan ännu svårare att svara på kan jag tillägga att de ibland kommer upp rättvända.