I dagarna har jag upplevt stöd från Moderaterna i en viktig fråga och det hör verlkligen inte till det normala för mig. Det gäller synen på Decemberöverenskommelsen, eller ”DÖ” som en Moderat från Västerbotten visst föredrar att kalla överenskommelsen.

Så här är det. Ju fler moderater som kritiserar överenskommelsen, desto starkare blir min övertygelse att den är bra och att Löfven verkligen har anledning att vara nöjd med den. Som bekant har ju överenskommelsen fått kraftig kritik från ett antal namnkunniga moderater. Och igår fick den också kritik från moderaten Paul Redstig i Vindeln – om han nu fortfarande är moderat förstås.

Gott Nytt År, föresten. Ett sådant ligger nu bara några timmar bort, om jag nu inte misstar mig helt.

Flygpriser kommer jag aldrig någonsin att förstå mig på och frågan om någon annan gör det.

Den 20 december kostade en flygbiljett för oss båda tillsammantaget Umeå – Chicago tur och retur 15 228 kronor. På julaftonen var priset 12 152 kronor.

Jag tar det som en hyfsad julklapp på 3 076 kronor. Vi väljer ändå att avvakta med biljettköpet tills i februari. Vem vet, det kanske blivit ännu billigare tills dess – eller dyrare.

I ett par tidigare inlägg har jag indirekt velat hävda att USA inte är en demokrati. Det låga valdeltagande tycker jag är ett bevis på det. Presidentens vetorätt är ett annat.

Nu har forskare på det amerikanska universitetet Princeton kunnat konstatera att det faktiskt ÄR så. USA är i stället en oligarki, ett fåmansvälde. Det är alltså inte ”folket” som styr landet utan ekonomiska intressen som mäktiga grupper och enskilda rika människor har. Det är i huvudsak på dem de politiskt valda beslutfattarna lyssnar när de fattar sina beslut. Dessutom tror jag att de få som deltar i de allmänna valen definitivt inte kommer från de mindre besuttna individerna bland landets befolkning. Detta bidrar därmed också till att de fattiga, som också hör till folket, inte får sina intressen bevakade på samma sätt som de rika.

I en demokrati skall det, som alla vet, vara folket som styr via de representanter det valt. Alla hinder och svårigheter för gemene man att lämna sin röst i allmänna val skall undanröjas så långt det är möjligt. I USA är det precis tvärtom. Till de hinder som redan finns hittar man på nya som gör det än svårare att rösta för de ekonomiskt och på annat sätt svaga i landet.

I en oligarki eller fåmansvälde styrs ett land av ett fåtal människor och intresseorganisationer. I ett land som USA med över 320 miljoner invånare betyder förstås ”fåtal” flera tusen, som dock bara är ett ”fåtal” i relation till de trehundratjugu miljonerna som bor där.

I ett av mina tidigare blogginlägg tog jag upp det märkliga i att presidenten med sitt veto kan stoppa beslut som en majoritet i kongressen har fattat. En sådan möjlighet för en ensam individ liknar mer vad som gäller i en diktatur, men kanske är även det bara en del i en oligarki som forskarna kommit fram till råder i USA.

(Att de aktuella forskarna på Princeton läst mina blogginägg och tack vare dem gjort sin forskning tar jag för givet. Dock förstår jag inte hur de kunnat få fram sitt förskningsresultat så snabbt.)

HÄR FINNS en kort rapport om forskningsresultatet på engelska – utan mina egna funderingar.

På Twitter såg jag någon som försiktigt antydde att det var KD-ledaren, som låg bakom Decemberöverenskommelsen, eller vad det nu är som man kallar den.

Det skulle alltså vara samme man som i valrörelsen valtaligt gick ut och lovade att alla som är 80 år och äldre skulle på en plats i särskilt boende. Det kommer det inte att få. Det skulle de inte heller ha fått om Alliansen med egen majoritet skulle ha utgjort regering.

Som sagt, vältalig är han och roligt är han också, men man skall nog ändå inte ta honom riktigt på allvar. Att han skulle ha varit den drivande kraften bakom överenskommelsen är svårt att tro. Att han, ledaren för det lilla parti som är så nära att åka ur riksdagen, skulle ha kraft nog för detta säger i så fall mer om de övriga partierna än om hans eget.

Han är nog inte så dålig förhandlare ändå, statsministern, som så många alliansföreträdare velat påstå den senaste tiden.

Inte var han fel ute heller när han under lång tid ”sträckt ut sina händer” och efterfrågat samarbete över blockgränsen. Resultatet av förhandlingen med allianspartierna blev bra och hans framsträckta händer togs emot.

Men stackars Sveridemokraterna som som nu sett sin vågmästarroll starkt försvagas. De kommer nu inte längre att kunna fälla budgetar som är inte enligt deras mening är tillräckligt invandrar- och flyktingfientliga!

I antidemokratiska kretsar, förmodligen med näring från Tea Party-håll, bedrivs som vanligt olika kampanjer för att skrämma folk från att i framtiden rösta på demokraterna.

Före jul försökte man t.ex. få människor att tro, att man i ett Amerika styrt av demokrater inte längre skulle få fortsätta att hälsa folk med det vanliga ”Merry Christmas”, eftersom kristna yttringar inte längre skulle vara politiskt korrekta. Som bevis för detta angavs det sätt på vilket Obama hälsade God Jul, nämligen med det religöst neutrala ”Happy Holiday”. Han vill med det naturligtvis hälsa ALLA sin landsmän God Jul och låter därför bli att använda ordet ”christmas”.

Mot bakgrund av detta republikanska högerreligiösa påhitt undrar jag nu om de inte också skall ta med det i USA så vanliga utrycket ”Oh my God” i sin skrämselpropaganda. I ett av demokrater styrt USA kommer man naturligtvis inte heller att få använda det utrycket.

Inlägget skall ses som ett tips till propagandamakarna i USA, som naturligtvis läser mina blogginlägg.

I går följde jag min syster till bl.a. Elgiganten för att titta på en lämplig TV. Någon TV blev det inte, men vi båda blev en erfarenhet rikare.

Ofta läser man om hur vissa affärer, oftast elektronikaffärer, höjer sina priser först för att sedan kunna erbjuda lockande reapriser och därmed lura sina kunder.

Den försäljare som vi mötte spelade upp ett annat trick men gjorde det så dåligt att vi fann bäst att lämna butiken.

När vi frågade om priset på TV, som inte hade något reapris angivet, erbjöd han sig att pruta på den utan att vi ens hade frågat om det. ”Ett ögonblick så skall jag se vad jag kan göra på priset”, sa han. Och ett ögonblick blev det också. Han lämnade oss och på mindre än än ett par minuter, kom han tillbaks och gav oss ett bud på 20 % rabatt! På den tiden hade han knappast vare hunnit räkna ut hur långt han kunde gå eller fråga sin chef.

Syftet var förstås att få oss att tro att vi fått ett pangpris, som naturligtvis inte skulle kunna motstå, men det var precis vad vi gjorde.

Väl hemma kollade på olika ställen i nätet och det pris han gav oss visade sig vara normalpriset alla dessa ställen!

Olika media informerar nu om att våra distriktsläkare ”gå på knäna”. De jag har mött på hälsocentralen i Vännäs har dock gått på fötterna.

Nyligen upplevde jag något som torde vare en del av orsaken till deras ökade arbetsbelastning. Alla lokala sjukdomsfall skall tydligen gå genom vårdcentralerna och sedan därifrån i vissa fall bli remitterade till NUS. Den gången förefaller fullt acceptabel, men i följande exmepel dock helt oförklarlig.

En läkare på NUS remitterade mig till medicinkliniken för utredning av misstänkt hyperthyreoidism. Symtom fanns som tydde på en för hög produktion av sköldkörtelhormonet. Det som hände med den remissen var märklig och ledde till extrajobb på vårdcentralen i Vännäs.

Remissen skickas nämligen från medicinkliniken till Vännäs och efter mitt besök där, skickades en ny remiss tillbaks till medicinkliniken. Märkligt var det också att inte NUS-läkaren visste att remisser från honom till medicinkliniken inte kunde godtas.

För mig var det förstås närmare att åka till Vännäs även om de senare blir en ny resa till NUS för fortsatt utredning. Men nog måste väl ändå ärendets gång ha orsakat onödig jobb på vår hälsocentral. Viktigt att notera att den märkliga dubbelremissen INTE kan orsaka mer jobb på medicinkliniken i alla fall.

Som pensionär har man vissa dagar – inte alla – litet att göra och då kan studera saker som aldrig tidigare brytt sig om att studera som t.ex. vilken vikt den julskinka man köper sägs ha enligt etiketten.

Skinkan köpte jag på Konsum i Vännäs. Den var ”COOP-märkt”. Enligt etiketten skulle dess nettovikt vara 2 900 gram. Mer läste jag inte i affären. Men när jag i dag upptäckte hur pass mycket skinkspad det var som omgav skinkan, blev förstås min första undran om skinkans nettoviklt verkligen var 2 900 gram.

Jag tror att jag liksom de flesta i det här faller uppfattar ordet ”nettovikt” som vikten på själva skinkan exclusive vikten på skinkspadet och emballaget. Fram med hushållsvågen, en fin digital en, en julklapp från en av sönerna för några år sedan f.ö. Med nettovikt menas inte alls det man borde förvänta sig..

Litet mera finstilt på etiketten sägs att skinka av gris i förpackningen skulle utgöra 90 %, förmodligen av den angivna nettovikten (framgår ej av etiketten), på 2 900 gram, d.s.v. 2 610 gram. Min våg visade på 2 450 gram.

Sedan kommer det märkligaste, nämligen att 20 % av nettovikten skulle vara skinkspad! Jag hade alltså fått 110 % av den vara jag köpt! Skinkspadet skulle därmed alltså utgöra 20 % av 2 900 gram, d.v.s. 580 gram, som faktiskt stämde bra med min våg som sa 540 gram.

Möjligen har jag betalat för 160 gram skinka som jag inte fick, men det är inte det som retar mig. Det är i stället de märkliga beräkningar som etiketten visar och att man blandat ihop nettovikt med bruttovikt. I stället för 2,9 kg skinka har vi nu 2,45 kg (plus några gram ”gegga” och ströbröd som jag försåg den med före griljeringen) skinka som mycket väl kommer att räcka.

Inte förhandla med Sverigedemokraterna har det övertygande (?) hörts från allianshåll och förhandlar gör de heller inte – än så länge i vart fall.

I stället tar man, helt utan förhandlingar med det förhatliga SD, bit för bit över Sverigedemokraternas politik genom att ändra på sin egen.

Jag tänker nu förstås i första hand på Kristdemokraterna och det som nu deras partiledare deklarerat angående flyktingpolitiken. Aldrig har jag f.ö. hört denne vältalige man så totalt misslyckas med att motivera partiets gir åt sverigedemokrathållet.

Dessutom sa han något mycket illavarslande, nämligen att en sänkt ersättning till flyktingarna skulle få ut dem snabbare i arbete. Indirekt avslöjade han därmed att han tror att de själva väljer att stanna hemma och inte gå ut i arbete. Är KD-ledaren möjligen ovetande om hur lätt det är att få arbete? Inte ens alla svenskar med rätt hudfärg får ju jobb.

Nu har också Folkpartiets ledare ställt sig bakom KD-ledarens förslag. Moderatledaren varnade för de framtida kostnaderna och närmade sig därmed också han till Sverigedemokraternas syn på flykting- och invandrarfrågan.

Som sagt, förhandla behöver man ju inte och därmed bryta sina löften om att inte göra det. Anpassa sig till Sverigemoktarerna syn på frågorna går ju bra att göra ändå och t.o.m. helt utan att förhandla.

Nog är det väl helt uppenbart att den anpassning till SD som vi nu får bevittna inte är någonting annat än ett sätt att visa, att det går lika bra att rösta deras partier som på SD. Men Centerpartiet då, vad skall de hitta på?