Kärlek och stolthet

Av , , 3 kommentarer 0

K-G SjöströmSom ett uttryck för min barnsliga och kanske alltför för stora öppenhet, skriver jag detta "kärleksbrev" till min fru. Jag har nämligen kommit till insikt om något som jag nog inte tänkt så mycket på tidigare, nämligen lyckan och tillfredsställelsen som finns mitt ett äktenskap, eftersom jag både kan älska min fru och vara stolt över henne.


Jag avstår från att här för "hela världen" berätta vad det är som gör att jag älskar dig så mycket. Däremot vill jag peka på några saker, som jag ser hos dig och som fått min kärlek att via beundran också göra mig så stolt över dig.

När vi efter noggrant analyserande gemensamt fattade beslutet, att Du skulle flytta från USA till mig i stället före tvärtom, insåg jag genast vilken stark person du var. I det beslutet låg för dig vetskapen om att du fysiskt skulle lämna dina vuxna barn, dina släktingar och vänner, ditt välavlönade arbete, din musikutövning, ditt modersmål och inte minst de kunskaper som du i vidaste mening hade om ditt hemland.

Med stigande förnöjsamhet och stolthet har jag sedan allteftersom kunnat notera den energi du lägger ner för att på bästa sätt anpassa dig till ditt nya hemland, dess kultur och dess språk, som du nu både talar och skriver så bra. Med samma energi har du också anpassat dig till ditt nya jobb, tagit körkort och gjort dig omtyckt av mina barn och deras familjer och mina släktingar och vänner. Utöver allt detta har du sedan "stått ut" med mig och alla mina fel och brister.

Du har också på ett beundransvärt sätt genom eget mod, musikalisk talang och erfarenhet kunnat fortsätta med din största hobby från USA, nämligen musikutövandet, genom att nu spela i tre olika grupper/band; Umebygdens Folkmusikgille, New Mountain Music och nu senast det irländska bandet O`Greidi. Jag är inte minst stolt, de gånger jag ser dig spela något så ursvenskt som svensk folkmusik.

Kanske ändå den största anledningen till beundran är det sätt som du i alla år regelbundet hålligt telefon- och e-postkontakt med dina barn i USA. Den energi och den känslighet du då har visat, är för mig det bästa beviset för att du alltid har varit och fortfarande är en god och kärleksfull mor. Du har lämnat barnen fysiskt, men minsann inte mentalt. Din insikt om att du kanske för alltid måste ägna energi åt att få dina barn att förstå ditt val att flytta till Sverige är också något att beundra dig för.

Detsamma gäller den styrka du visade under din sons ettåriga deltagande i Irakkriget. Måtte du även orka med den oro, som nu allteftersom byggs upp inför hans nya och nära förestående "mission" i Afghanistan.

Jag älskar dig Peggy och är så enormt stolt över dig!

Vännäs – en generös kommun

Av , , 2 kommentarer 0

Enligt en alldeles färsk uppgift från VK på webben ersätts den "avgående socialchefen med 13 månadslöner". Vännäs kommun är därmed en mycket generös arbetsgivare.

Enligt tidigare uppgifter på webben "avslutar socialchefen sin anställning" och enligt uppgift från den politiska ledningen har hon inte fått sparken. Då återstår enligt enkelt logiskt tänkande bara ett alternativ. Socialchefen har uppmanats avgå mot en ersättning på i storleksordningen 500 000 kronor, och sedan själv "sagt upp sig".

Vännäs kommun som arbetsgivare framstår härmed för mig som en långt mera generös sådan än vad jag har erfarit under mina många år som anställd där.

Men vilka signaler, som det brukar heta, skickar den här händelsen ut till andra kommunalt anställda som inte uppfyller "politikens" förväntningar på dem? Kan även de förvänta sig en uppmaning att sluta mot en rundligt tilltaget ’avgångsvederlag’?

Tanklösa ryggsäcksbärare

Av , , 1 kommentar 0

Numera är det tämligen vanligt med buss- och flygresenärer som bär en del av sitt bagage i ryggsäckar. Dessvärre är det också tämligen vanligt, att de glömmer att de därigenom fått en betydligt större "svängradie".

En alldeles färsk händelse för min del var när en man med välfylld ryggsäck skulle installera sig på motsatt sida av mittgången i det plan, där jag redan satt närmast mittgången. Hade jag inte snabbt fått upp armen som gard, skulle sannolikt mina glasögon ha fått sig smäll, när snabbt vände sig med ryggen mot mig.

Jag begriper inte hur så många av dessa ryggsäcksbärare så totalt glömmer den artificiella puckel de har på sin rygg. De borde naturligtvis ta av sig ryggsäcken och bära den framför sig, när de rör i trånga utrymmen med folk bakom sig.

Äntligen jobb!

Av , , Bli först att kommentera 0

K-G SjöströmÄnda sedan pensioneringen den 1 juli har jag känt för "ung", frisk och stark för att bara gå hemma och göra "ingenting" (utöver allt hushållsarbete förstås). Nu har jag äntligen fått ett jobb.

Visserligen ligger jobbet långt från bostaden i Brån, men det är bara att acceptera det som så många arbetslösa nog kommer att behöva acceptera, nämligen att ta jobb som erbjuds på annan ort. Det håller inte att bara tacka nej, när erbjudet arbete finns på annan ort.

I mitt fall ligger jobbet i Åkersberga och trots den långa resvägen och trots att jobbet bara är av kortvarig karaktär, är jag mycket glad över det. Vem skulle förresten inte vara glad över att i två hela dagar få ta hand om sitt underbara barnbarn? Efter vädjan hos föräldrarna och en förfrågan hos barnet i fråga, behöver jag inte lämna barnet på dagis de båda dagarna utan får ha det helt i min "vård" i hemmet. Synd bara att den snön som fallit kommer att smälta bort under veckan. Jag måste troligen packa både stövlar och galonbyxor för att bättre matcha hans "outfit" och önskan om utevistelse.

Som en del förstått redan är barnet det gäller ett av mina två barnbarn.

Cyrene Degerlunds konterfej

Av , , Bli först att kommentera 0

Vännäs kommunfullmäktigeledamöter finns alla presenterade med foton på kommunens webbplats med ett undantag. Cyrenes ruta är tom!

Numera är Cyrene en av vännäsbloggarna och där presenterar hon sig med en fin bild. Jag vet, eftersom jag det var ett av mina arbetsområden tidigare, att hon inte ville visa sig i bild bland fullmäktigeledamöterna. Jag minns inte riktigt vad som var henne argument då. Det hjälpte inte då att jag försökte få henne att inse att hon mycket väl skulle platsa bland de övriga ’tjejerna’ i församlingen.

Nu försöker jag igen. Visst kan du väl, bästa Cyrene, göra fullmäktigesidan mer komplett genom att tillåta att din bild får sättas in i den tomma rutan? Du har ingenting att skämmas för! Tro mig. Jag är expert på området.

Visst skall man hålla på sin integritet, men nu när du har släppt bilden till din profil i VK-bloggen, bör du väl kunna göra det även till kommunens fullmäktigesida.

Bra Hans-Inge!

Av , , Bli först att kommentera 0

Förlåt min otålighet. Jag glömde ett ögonblick skillnaden mellan dig och mig i ett visst avseende; du en yrkesmässigt och politiskt aktiv person och jag en man med obegränsad tid i det "utanförskap" som jag ju som arbetslös pensionär befinner mig i. Bra ändå, att du tog dig tid att bemöta mitt inlägg.

Frågan är väl egentligen färdigdiskuterad oss emellan vid det här laget. Våra respektive ståndpunkter är nu kända och det känns som du nu förstått, vilka mina dubier inför LOV är. Dock kan jag inte låta bli att kommentera åtminstone några delar i ditt inlägg. Jag gör det medveten om risken att några bara tar det som ett tecken på "att den där Sjöström alltid vill ha sista ordet". Kom igen med vad som helst, Hans-Inge, och det skall få stå oemotsagt.
Du avfärdar min inställning med att påstå att jag, i motsats till dig, bara ser till systemet och inte till individen. Men nog är väl de enskilda vårdbiträdena individer? De föredrar en jämförelsevis trygg kommunal anställning och i den är de lovade heltidstjänster. Utan något som helst uppdrag eller mandat att värna om dem som individer, så gör jag ju faktiskt det.

Subsidaritetsprincipen (jag ser f.ö. att det inte bara är ungdomar som ägnar sig åt felaktiga särskrivningar) är en princip som jag alltid förespråkat, dock utan att använda ett onödigt krångligt ord för den.

Men bäste Hans-Inge, varför i alla sin dar blanda in förhållandena i det forna Ryssland i vårt lilla lokala meningsutbyte? Jag lovar att aldrig någonsin, hur svårt jag än skulle få att hitta argument i en debatt med dig, skulle peka på saker som hänt historiskt i kulturer som baserat sina göranden och låtanden på den livsåskådning som jag utgår från att du och flertalet andra i ditt parti har.

Så var det mitt kommande val av plats i något av kommunens särskilda boenden? Jag antar att när den dagen eventuellt kommer, är tillgången på platser ungefär som i dag. Det betyder att jag för min del kommer att vara glad för den plats som erbjuds tar den direkt – under förutsättning att den har en snabb uppkoppling mot Internet förstås!

Jag har faktiskt läst äldreministerns (kd) artikeln i Aftonbladet. Det finns anledning att påminna om EN punkt i den. Hon skriver så här:

Hela 181 av landets kommuner har ansökt om statliga medel för att förbereda och undersöka möjligheterna att införa valfrihetssystem.

Många kommuner är det, men vad har de gjort? Som jag förstår av artikeln har det INTE beslutat att införa LOV. De har bara ansökt om statliga medel för att förbereda och undersöka ett ev. införande av LOV. Vilken kommun tar inte tacksamt emot pengar från staten, pengar som ger arbete åt någon av sina tjänstemän och sin indirekt blir ett litet tillskott "lönebudgeten" för vederbörande. Låt oss vänta och se hur många kommuner det blir som slutligen inför LOV. Först därefter finns det läge för dig och ditt parti att slå sig för bröstet – eller motsatsen, vad det nu är.

Dina rodnande kinder som ett ungdomligt tecken på debattvilja och lust låter bra för framtiden. Och som jag säger inledningsvis, kommentera detta så får det bli slutorden i denna vår lilla lokala med tämligen offentliga debatt.

Att få sparken

Av , , Bli först att kommentera 0

I går hade jag förmånen att ta en del av vårt kommunalråds tid i anspråk. Vi möttes i trapphuset i Medborgarhuset, uppenbarligen i skarven mellan två av hans möten, och han gav sig tid att stanna till och prata en stund med mig. Samtalet gav mig idén till följande inlägg.

Vi kom bl.a. in på en mina tidigare blogginlägg i ett ämne som för mig fortfarande känns viktigt och som fortfarande har viktiga frågor obesvarade. En av kommunens topptjänstemän "avslutar sin anställning". Denna som jag tycker otydliga formuleringen betyder inte, att hon har blivit uppsagd enligt kommunalrådet. Jag litar helt på hans ord i det avseendet – och i andra med för den delen.

På min promenad hem till Brån fann jag anledning att fundera över vad det egentligen betyder att få sparken, d.v.s. att direkt bli uppsagd från sin anställning. Tankarna gick då osökt till vad som hände mig för ca 15 år sedan. Jag upplevde situationen som om jag hade blivit uppsagd, trots att jag egentligen bara blev uppmanad att acceptera en omplacering. Den egentliga orsaken väntar jag fortfarande på. Alternativet var förstås uppsägning.

Tjänstemannen ifråga är alltså inte uppsagd. Eftersom hon inte fullgjorde sin uppgift så att "politiken" blev nöjd, så torde hon i något slags samråd med arbetsgivaren valt att gå för att undvika en direkt uppsägning. Skäl till en sådan hade sannolikt varit omöjlig att hitta. Det är som bekant inte lätt att säga upp en anställd i vårt "anställningstrygga" samhälle. Därför var troligen det gamla beprövade "silkessnöret" det enda tillgänglige medlet för arbetsgivaren.

Min förhoppning är nu bara att den aktuella tjänstemannen, i motsats till vad som gällde för mig, verkligen har fått ett klart besked om anledningen till hon inte längre är önskvärd som chef på förvaltningen.

LOV-värda nilssontankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Jan Nilsson ber väluppfostrat att få vara med Hans-Inge och mig. Visst får du lov att blanda dig i det som skulle kunna vara ett meningsutbyte mellan mig och Hans-Inge. Kanske blir det "Inge" av det. Därför är dina tankar välkomna.

Först tyckte jag att din ide kombinerad med en fråga var tämligen smart. Jag kände mig direkt beredd att stödja din tanke. Det är jag på ett sätt fortfarande, eftersom den ju liknar idén bakom gruppboendet vid servicehuset i Vännäsby. Så vitt jag vet har det fallit väl ut där, även om man ju där inte utgör ett fristående företag, men ganska nära. En liknande grupp med mera "fristående" vårdbiträden skullle säkert vara bra för verksamheten.

Men? om detta "företag" med ett visst anställda vårdbiträden t.ex. i Brån med omnejd visar sig vara så bra att äldre som flyttat in till tätorterna sedan med stöd av LOV väljer att få sin hemtjänst från just det företaget med vårdbiträdena boende central i brånsområdet. Det är inte alls otänkbart, eftersom den som under några år haft sin hemtjänst från någon som bor i Brån, nog gärna skulle vilja ha det från samma person, även efter inflyttning till t.ex. servicehuset i Vännäsby.

Därmed kvarstår samma grunder för min tveksamhet inför LOV, som jag redovisat tidigare. Och dessutom påminner du om något som jag inte tänkt på, nämligen miljöaspekten (och kostnaderna) för vårdbiträden som måste köra "kors och tvärs" i kommunen till sina servicemottagare. Den negativa effekten av det kvarstår även enligt din idé.

Hallå Hans-Inge!

Av , , 1 kommentar 0

Vart tog du vägen, Hans-Inge? Jag som blev så glad, när jag äntligen mött någon som ville debattera med mig. Men efter att ha missförstått mitt första inlägg och fått det förtydligat, hörs ingenting mer av från Hans-Inge.

Hans-Inge är alltså den KD-politiker i Vännäs, bl.a. vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden, som i sitt inlägg anförde att han inte kunde begripa varför någon kunde vara emot lagen om valfrihet (LOV).

Hur skall jag nu tolka hans tystnad? Det finns många tänkbara tolkningar. Hans-Inge funderar fortfarande på vad jag egentligen menade med min motargumentering. Hans-Inge känner sig pressad, eftersom han inte så lätt kan resa sig efter den tankevurpa han gjorde i sitt inlägg och som jag som jag så respektlöst påpekade. Hans-Inge har äntligen förstått vad jag menade och vill inte yttra sig igen förrän den generande rodnaden på hans kinder har avtagit. Kanske inte ens då, eftersom han nu insett svagheten och bristen på logiken i att jämföra valet mellan konsum/ICA och valet mellan kommunalhemtjänst/privat hemtjänst. Han finner det kanske bäst att genom "tystnad" få folk att glömma fadäsen.

Eller är det rent av så att Hans-Inge tiger och samtycker, d.v.s. äntligen ser riskerna för den kommunala hemtjänstens personal? Den som han är så stolt över och som han vill skall få heltidstjänster, samtidigt som han vill minska behovet av hemtjänst i kommunal regi och därmed ta bort underlag för utökning av deltidstjänsterna till heltider.

Till dess vi inget annat hör från Hans-Inge, finns det anledning att tro att han fått upp ögonen för nya aspekter med att acceptera LOV.

Cyklat färdigt för säsongen

Av , , Bli först att kommentera 0

Bäste Hans-Inge, du tycks totalt ha missat det som jag själv framförde som poäng i mitt inlägg. Eftersom jag inte har minsta anledning att misstänka att något är fel med dina förståndsgåvor, måste felet i stället ligga hos mig och min förmåga att formulera mig i skrift. Som den hedersman du är, kan jag inte tro att du medvetet misstolkat mig så kapitalt. Nu gör jag ett nytt försök.

Konsum eller ICA

Om jag betalar något fullt ut själv, måste jag naturligtvis också helt själv få bestämma, var jag vill köpa det. Konsum eller ICA, precis som du också tycks mena.

Om någon annan betalar så mycket som 90 % av det jag köper (tack för den upplysningen), är det väl tämligen givet att den som betalar måste få ha ett avgörande inflytande över inte bara VAD (behovsbedömningen) utan också VAR jag skall ’handla’ varan eller tjänsten.

Den principen torde väl de flesta hålla med om. Jag kan ju ha fel. Det händer bland. Sist jag hade det var en gång i september 1993, om jag nu inte missminner mig.

Så illa är det inte med den kommunala hemtjänsten. Man får klaga och man får ha synpunkter på den rent allmänt. Men nog kan man ändå tänka litet på talesättet ’att inte skåda given häst i munnen’. Får man denna fina service i stort sett gratis, borde man väl åtminstone kunna hålla sig till den kommunalt organiserade hemtjänsten.

Följder för den kommunala personalen

Så var detta med följderna för den kommunala hemtjänstpersonalen. Om det skriver du att om ’Kommunen är duktig att utföra hemtjänsten då väljer ju många det’. OK, men så kan ju inte du och andra förespråkare för LOV tycka, för varför skulle man i så fall behöva erbjuda valfrihet? Tvärt om skriver du ju att du är stolt över vår hemtjänst.

Ganska säkert skulle nog ett antal välja annan vårdgivare. Av erfarenhet vet jag, att den största anledningen till missnöje med hemtjänsten är att man inte tycker sig få nog mycket hjälp. Några kommer säkert att vilja byta vårdgivare av den anledningen i den tron att de därigenom skulle få mer hjälp.

Effekten av bytet blir att mindre arbete blir kvar för de kommunalt anställda vårdbiträdena. Mindre arbetsvolym finns att erbjuda dem som i dag är deltidsanställda. Risk för uppsägningar på grund av arbetsbrist kan t.o.m. uppstå. Visserligen kan några av dem senare få anställning hos de privata vårdgivarna.

Precis om jag trodde mig veta är kd för heltider. Kd kan arbeta för principen inom den kommunala hemtjänsten men inte hos de privata hemtjänstföretagen. Om nu inte kd själv som parti tänkt starta företag i den branschen (jfr friskoleföreteelsen!).