En vän från Michigan lade upp den här bilden på Facebook i dag.

Han förklarade att det inte var något som han tänkte köpa men gissade att det skulle bli en stor artikel på de många "One dollar" butikerna.

Till min stora förvåning upptäckte jag ett det ursprungligen är en svensk produkt med "amerikansk smak". Och jag som trodde att det var ännu av många andra "konstiga" amerikanska påhitt.

Men… om man LÄSER HÄR inser man att det handlar om ett aprilskämt. Se längst ner på sidan! Lurad blev jag och nog också min amerikanske vän.

Menade Han möjligen något så här när Han som kommentar till ÖB:s syn på vår försvarsförmåga menade att det var ett uttryck för ett särintresse?

Försvaret som sådan är ju inget särintresse utan absolut av allmänt intresse för oss i Sverige.

Men när en hög chef vill ha mer pengar till sitt fögderi, vilket ju inte alls är ovanligt, kan förstås just det ses som ett särintresse.

Ett sådant intresse att få så mycket som möjligt till sin budget, gäller också kommunala förvaltningschefer och liknande.

Säkert gäller det också rektorer i Bjurholms kommun. Vad jag menar är att det ena intresset av att ha en bra verksamhet och det andra att inte riskera neddragningar är litet grann olika slag av särintresse.

Valet mellan Konsum och ICA är inget problem för mig. Men när något inte finns på Konsum, är det ju förstås bra med ortens ICA-butik.

Häromdagen såg en ICA-anställd att jag hade Konsums gröna "plastfemma" isatt i kundvagnen. Han gav mig då ICA:s motsvarighet.

Eftersom den ju är stadigare och bättre passar på nyckelknippan, bytte jag ut Konsums gröna mot ICA:s vita. Det märkliga är att den inte fungerar i Konsums kundvagnar!

För några år sedan fick jag en liknande av kommunens moderata riksdagskandidat. Den passade heller inte på Konsum!

En av kommentarerna till mitt förra inlägg om den beväpnade allmänheten i USA fick mig googla vidare i ämnet.

Direkt stötte jag på en, som jag tycker intressant sida, nämligen en som redovisar antalet civila vapen i olika länder. Här kommer ett axplock från den sidan:

Till det kommer så alla illegala vapen!

Undrar vad de tänker och hur mycket de förstår av poserandet.

Nu har jag ägnat en stund åt att läsa mer online om USAs förkärlek till vapen. Jag slås av häpnad av vad jag hittills funnit.

Det egentliga anledningen var att försöka hitta något om vad som gäller i USA för hur alla privata vapen skall vara förvarade. Snabbt fann jag att det varierar från stat till stat. Genomgående tycks det ändå vara, att vapen i bostaden skall vara förvarade inlåsta på ett ställe och ammunitionen på ett annat.

Men detta tycks bara gälla om det finns minderåriga i hemmet! I Californien är man minderårig om man är under 18 år och i andra stater är åldergränsen 16 år. Barn är man alltså där i vapenavseende upp till 16 år, men trots det kan man få jaktlicens redan som 12-åring! Men bara om man gått en kurs om bl.a. vapnens farlighet!! Svårt att tro att det barnen samtidigt får en vuxens omdöme.

På en webbplats fann jag en berättelse om en mamma, som inte vågade ha sin pistol inlåst och oladdad. Hur skulle hon då göra sig snabbt skjutklar vid fara? Hon valde därför att dagligen bära sin laddade pistol i ett hölster på höften!

På samma ställe fanns en länk till en sida med rekommenderade vapen för barn och småväxta. De vapnen är storleksmässigt anpassade för dessa, sägs det. Kaliber .22 tror jag är den som passar i våra salongsgevär och duger gott att döda en människa med, om man träffar rätt förstås – och det gör man väl om man gått "kursen".

HÄR HITTAR du bra vapen till dina barn.

Jag får då och då frågan, hur vintern är i Michigan. Nu har jag lagt upp en toppbild, som åtminstone visar att det finns litet snö där så här års.

När det gäller temperaturen, så är -10 C det kallaste de har. Att notera är att Riverside, MI, ligger tämligen långt söderut i Michigan och i statens nordliga del har man förstås en annan vinter.

Bilden är tagen av frun i huset tvärs över gatan. Kay Ohst heter hon och hon skall förstås direkt få en länk till den här sidan. Hon och hennes man sköter tomten och tittar till huset när vi inte är där.

Som så många andra amerikaner härstammar familjen Ohst från Europa. "Ohst" är tyska för öst har de sagt oss, även om man valt att lägga till ett "h" i namnet av någon anledning.

Jag "älskar" mina uppdrag som god man och förvaltare, men…

Den här tiden på året måste vi alla med sådana uppdrag till överförmyndaren lämna in en reovisning av hur vi har hanterat våra huvudmäns inkomster och eventuella förmögenhet.

För varje inkomstlag och utgift skall det finnas handlingar, kvitton, årsbesked och liknande, som klart dokumenterar ens redovisning.

Jag "hatar" dessa årsredovisningar. De stör nattsömnen, tar fokus från annan i det dagliga livet och får mig att misstänka att de första presenila tecknen på mitt åldrande nu är ett faktum.

Jag lägger ner timmar åt uppgiften. Till sist blir jag klar på egen hand men någon gång behöver jag extern hjälp.

Men varför slutar jag då inte med uppdragen?, undrar säkert en och annan. Svaret är att det ger mig så mycket stimulans i min annars så sysslolösa pensionärstillvaro.

Nu lägger jag allt åt sidan för i dag. Jag har ju tiden fram till den 1 mars på mig.

32 sjuksköterskor har sagt upp sig på barnintensiven i Lund enligt uppgift i DN.

Sjukhuset hör till Region Skåne, där man ganska nyligen fått en ny regiondirektör. Direktören heter Jonas Rastad och är mycket känd i Västerbotten.

Sjuksköterskorna slutar därför att Region Skåne sagt upp ett avtal och det innebär en löneminskning för dem på ca 2 000 per månad.

Artikeln i DN påstår inte att Rastad skulle ha något med saken att göra, men eftersom vi i vårt län minns honom som en tjänsteman som satte besparingsmålet högt, är det kanske inte helt fel at se en koppling till honom.

Den senaste tiden har jag stött en problem som godman/förvaltare. Många affärer kan nämligen inte skriva räkning på det jag köper.

Som god man är det långt ifrån självklart att uppgiften att köpa kläder, sängutrustning, möbler m.m. också ingår i uppdraget.

Men om det inte finns några anhöriga eller andra närstående som kan göra det, blir det ändå en uppgift som jag måste ta på mig. När vederbörande har pengar men när jag saknar möjlighet att ta ut dem, uppstår problemet med betalningen. Banken har som bekant heller ingen möjlighet lämna ut kontanter längre.

ICA Kvantum i Vännäs kunde inte lämna ut en erforderlig sängutrustning mot faktura. I övrigt gör andra butiker det i Vännäs. Hos dem gör jag mina inköp i framtiden!

Allt som vederbörande behöver finns inte i Vännäs. Jag vet nu också att affärer i Umeå inte kan skicka faktura på det man köper.

De butiker som inte kunnat skicka räkning förklarar det med svårigheter rent administrativt. Att manuellt skriva en räkning tycks vara en konst som är glömd i vårt datoriserade samhälle.

Det handlar alltså inte om ett misstroende mot mig som huvudmannens företrädare. Den orsaken skulle faktiskt vara lättare att förstå och acceptera än problemet med att manuellt skriva en faktura.

Enklast för skulle i den här situationen vara att betala med mitt eget Visakort och sedan föra över beloppet från huvudmannens konto till mitt eget. Att göra så är dessvärre "förbjudet" enligt direkttiv från överförmyndaren! Jag undrar vad som skulle hända om jag gjorde det ändå. Får jag då sparken som god man?

Vi stod några vid bussen i morse och av någon anledning undrade vi (jag) över vad "väderstreck" heter på engelska.

Ingen visste, men nu vet jag efter att ha slagit upp ordet i min gamla svensk-engelska ordbok.

Märkligt hur ett så pass vanligt ord kunde vara obekant för de språkkunniga vid busshållplatsen.

De som inte vet, rekommenderas att ta reda på det.