Personligt ”rekord”

Av , , 1 kommentar 5

I dag slog jag ett slags personligt rekord. Inte rekord i vanligt mening men ändå var det ett slags rekord.

Vi väljer inte att som de flesta turister ligga på stranden och göra ingenting mer än att möjligen öka chansen att få hudcancer. I stället tar vi alla chanser att röra på oss, se oss omkring och ändå ta del av solen och värmen. I dag valde vi att cykla till Cyperns sydöstra udde, Cape Greco.

Det var en tämligen svettig cykeltur. Väl framme valde vi att gå längs en naturstig, som till en del medförde klättring tämligen brant uppför en bergssida. I ryggesäcken hade jag en digital termometer med givaren hängande utanför. Vi tog upp den för att kolla temperaturen, som visade sig vara hela 38,4 grader Celcius. Jag undrar just, vad min egen kroppstemperatur var vid tillfället. Jag avstod dock att ta reda på det…

Rekordet som slogs var alltså att uppleva +38,4 grader nutan att vara i en bastu.

Bilden visar oss med en del av Medelhavet som bakgrund, som man just där för turisterna gett namnet ”The blue Lagoon” Det finns som bekant många ställen runt om i världen som getts namnet Blå lagun.

 

 

 

Bara två korsord…

Av , , 2 kommentarer 2

Nu är det bara några timmars musikövning och två olösta korsord kvar att avverka, innan resan till Cypern börjar.

O’Grejdi Nua skall öva några timmar i dag inför en spelning på Grisbacka bibliotek den 31 oktober. Jag tänker vara med på övningen och fördriva tiden med korsordlösning.

Efter övningen åker vi hem till Brån igen för att slutföra packningen. 17:30 skall vi vara hos min syster i Umeå, som vänligt nog skall skjutsa oss till flyget och sedan ta hand om vår bil.

I kväll hämtas vi på Arlanda av min yngste son, där vi skall övernatta. Hygglig som han är har han lovat skjutsa oss tillbaks till Arlanda tidigt i morgon bitti. Det blir några mil att köra för honom. Han bor i Åkersberga.

”Det onämnbara”

Av , , 1 kommentar 1

 

 

Signaturen Lillasyster tycker inte att jag skall skriva "kallingar", när jag ju snart är 70 år. Nu har jag sökt efter ett ord som bättre passar min höga ålder. "Det onämnbara" trodde jag tidigare bara avsåg kvinnors underkläder, men så är det tydligen inte.

Det här fann jag:

"Det onämnbara är ett bra namn på det man hade under sina kläder på 1700-talet. Och ändå blev plagg som ansågs vara underkläder, mode i senare skeden. Vad bar man då närmast kroppen?

Hos mannen blev det skjorta. Oftast fick skjortan också tjäna som kalsong och stoppades mellan benen. Naturligtvis fanns det också underbyxor/kalsonger, lika långa som knäbyxorna och som man fäste med band under knäet. Dessa hade precis som knäbyxorna lucka eller snörning fram. Alla hade inte råd att använda kalsonger. Kalsongen användes mest på hösten och vintern. De var gjorda av linne men förekom även i tunn ull."

Nu skall jag packa några tillräckligt långa skjortor i stället för mina onämnbara. Det fungerade ju på 1700-talet och bör väl göra det även nu.

Lagomt ”packad”

Av , , 7 kommentarer 4

På senare tid har jag rest en hel del, mycket rent av om jag jämför resandet de senaste tio åren med resandet tidigare under mina nära sjuttio levnadsår.

Trots denna nya erfarenhet klarar jag inte av att packa lagom mycket. Jag känner mig lika osäker varje gång. Inför varje resa har jag också svårt att inse, att det faktiskt går att köpa till några kallingar, strumpor eller annat klädesplagg dit vi kommer. Hygienartiklar fins det också, i regel på själva hotellet.

Men ändå, trots denna insikt, känner jag miga alltid mer eller mindre osäker inför packandet.

Nu är det dock i det närmaste klart. Åtminstone vet jag att det vid resmålet inte kommer att behövas annat än T-hirt och shorts. Sandaler måste jag köpa där, eftersom min nästa nya glömdes kvar i Michigan i våras.

Härmed har jag levererat ytterligare ett inlägg av största allmänna intresse för läsarna. Dock har jag märkt att jag av någon anledning har fler läsare, när jag skriver liknande detta än när jag försöker vara litet djupare i mina inlägg. Märkligt, men så är det.

Telefonräkningen

Av , , 1 kommentar 3

Vi ringer sedan några år via Universal Telecom. Anledningen till det är att vi då kan ringa till USA för endast 14 öre per minut och med en startavgift på 30 öre.

Räkningarna kommer elektroniskt och är väldigt utförligt specificerade. Mitt senaste förvaltaruppdrag har föranlett mängder av telefonsamtal till såväl privatpersoner som myndigheter. För en gångs skull har nu tittare närmare på de samtal som vi debiterats för.

Till min stora förvåning hittar jag då samtal till telefonnummer som jag inte känner igen och som jag inte heller kan hitta på Eniro. Två av dessa är vardera nära en timme långa. Så länge talar jag aldrig i telefon och inte heller min fru. Vi är de enda som haft möjlighet att ringa från vår stationära telefon.

Det ena numret är ett 090-nummer och det andra har 11 siffror och ser ut att sakna riktnummer.

Säkert finns det någon bland mina trogna läsare som kan tipsa mig om vad jag skall göra för att utreda saken närmare. Givetvis skall jag ringa Universal i första hand.

Längtar till värmen

Av , , 2 kommentarer 1

Jag måste få berätta något trevligt. På söndag åker vi från vårt dystra höstväder till ett varmare ställe.

Cypern är målet för oss och där stannar vi i  två veckor. Vi är båda ganska trötta efter några jobbiga veckor, så en semester ligger helt rätt i tiden.

Laptopen åker med, så helt utan inblick i vad som händer här hemma kommer vi inte att vara.

Röstschabblet

Av , , 7 kommentarer 9

Tillsammans har vi, min amerikanska fru och jag, ondgjort oss över alla rösträknarproblem som man tycks ha i USA och andra länder.

Och nu får vi göra det samma om våra egna. Alla de felaktigheter som rapporteras är fullkomligt obegripliga. T.o.m. Peggy, som bara suttit som röstmottagare den här valet, kan inte begripa hur man har kunnat göra så allvarliga fel runt om i landet.

Det kan ju knappast bara gå att skylla på bristfällig utbildning av röstmottagarna. Nog finns det anledning också att skärpa uttagningen av röstmottagarna. Det går inte att hämta folk "direkt från gatan" och sedan tro att allt skall fungera med ett ett par timmars utbildning.

 

Hur kommer det sig?

Av , , 1 kommentar 2

Två olika mobiltelefonoperatörer har ringt och vill sälja abonnemang till mig. Nog inte så märkligt med det, men ändå finns anledning att undra hur det kommer sig.

Jag har sagt upp ett mobiltelefonabonnemang för en av mina huvudmän. Det bonnemanget låg hos Telia.

De som har ringt mumlar litet oklart att de ringer för att "kolla upp något åt Telia", men avslöjar sedan att de faktiskt vill ta över det uppsagda abonnemanget. Den stackars kvinnliga försäljare, som ringde som nr 2, tvingades jag direkt avspisa och samtidigt "avslöja". Hon bad i alla fall aningen generad om ursäkt för att hon störde och la sedan på .

Hur i alla sin dar kommer detta sig? Det verkar som om Telia infomerar konkurrenter, när något av deras abonnemang sägs upp. Det förefaller förstås inte särskilt sannolikt.

Att ”märk ola”

Av , , 4 kommentarer 3

Mamma lärde mig för länge sedan att det inte var särskilt "fint" att "märk ola", d.v.s. att påpeka när någon uttalar ett ord fel eller använder ett ord i felaktigt sammanhang.

Inte så illa kanske att åtminstone komma ihåg vad mamma försökte lära mig. Hon lyckades dock inte särskilt väl just i det här avseendet. Jag har en klar tendens att just göra det som hon så starkt avrådde mig från att göra.

Nyss hörde jag på TV en författarinna på bokmässan, som väl borde ha ordet i sin makt, säga:

– Det är så fruktansvärt roligt att vara här på bokmässan…

Möjligen tycker kanske dödsstraffsanhängarna i Virginia, USA att det var fruktansvärt roligt att samhället trots alla protester dödat ännu en av sina medborgare. Extra roligt var det kanske t.o.m. eftersom den vars liv man tog också var lätt utvecklingsstörd.

Men hur det kan vara fruktansvärt roligt på en bokmnässa förstår jag inte.