Bortglömda?

Av , , 3 kommentarer 7

I region Västerbottens vaccinationsplan läser jag bl.a. detta:

”Prioriteringsordning enligt Folkhälsomyndigheten 20201204

  1. Äldre på SÄBO och äldre personer som har hemtjänst/hemsjukvård.
  2. Personal som arbetar på SÄBO eller inom hemtjänst/hemsjukvård.
  3. Hushållskontakter till personer som har hemtjänst/hemsjukvård.
  4. Hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar nära personer enligt ovan.
  5. Övriga i samhället enligt prioritering (ordning ännu ej klart).”

Men vi äldre som INTE bor i äldreboende eller har hemtjänst/hemsjukvård då? Har man glömt oss? Det tror jag förstås inte, men rubriken över inlägget, Bortglömda?, är förstås frestande att använda.

Region Västerbotten har kanske någon slags plan även för de personer i riskgruppen, som liksom jag kanske ändå inte hör till de ”sköraste”. Jag, t.ex. är 79 år gammal och har en diabetes 2 helt under kontroll. Överviktig är jag inte. Min kondition måste anses skapligt god. Mitt hjärta räcker både för mitt eget behov och för omtanke och kärlek till andra.

Men trots detta är jag en person som klassas tillhöra riskgruppen. Det skulle inte vara så dumt, om jag och andra i samma situation ändå kunde vara med på ett hörn i prioriteringsplanerna.

Samtidigt kan jag inte förneka, att jag förstås ser fram emot min vaccination, eftersom jag varken vill bli sjuk själv eller bli en av de många som kommer att bidraga till smittspridningen.

 

Vännäsfullmäktige i TV-soffan

Av , , Bli först att kommentera 5

I går följde jag i det närmaste hela Vännäs kommunfullmäktiges sammanträde hemma i TV-soffan via Youtube, där sammanträdet direktsändes/streamades. Att göra så är  en utomordentlig fin möjlighet för alla med minsta politiska intresse av vad som händer i kommunen. Fler borde göra det.

Av de aktivt deltagande i sammanträdet vill jag särskilt nämna Daniel, vikarierande kommunsekreterare, och Lena Carneland (S), ordförande. Inga fler än de och ytterligare två personer befanns sig i sammanträdeslokalen. Ledamöterna befanns sig i sina hem och deltog digitalt i sammanträdet.

Tekniska problem av olika slag uppstod under mötet, redan vid uppropet f.ö. Den stress som detta sannolikt måste ha inneburit för Daniel behärskade han på ett utomordentligt bra sätt. Detsamma gälla även för Lena, som trots upprepade smärre ”fel” förmådde dölja den stress som hon måste ha känt, när tekniken inte fungerade perfekt. På ett mycket imponerande sätt lyckades hon hålla ordning på repliker och inlägg samt ”mästra” dem som ville komma före i kön. Ödmjukt tackade hon sina bisittare för den hjälp hon fick av dem.

När det sedan gäller insatserna från ledamöterna, finns förstås en del att säga. Bland dem utmärkte sig Ulf Eriksson (C) genom att vara den som stod för de absolut flesta inläggen och replikerna av alla. Vältalig är han och duktig på att på ett ”lagomt” provokativt sätt peka ut svaga och mindre logiska slutsatser i sina motståndarens argumentering. Centerpartiet hade utan tvekan en dominerande roll i sammanträdet.

Kommunalrådet Anna Frej (S), som ju inte är ledamot i kommunfullmäktige, fick av naturliga skäl ändå många tillfällen att svara på frågor och även ha egna inlägg (?). Hon visade då att hon verkligen vet vad hon pratar om och dessutom har hon en mycket god förmåga att med skärpa bemöta angrepp från bl.a. Centerpartiet.

Den information som gavs av ansvariga tjänstepersoner var mycket bra, ingen nämnd och ingen glömd. Dock gavs ett par reprimander åt författarna till ett par tjänsteskrivelser, som innehöll helt inaktuella uppgifter.

För internetnörden, som jag i viss mån vill kalla mig själv, var förstås tekniken väldigt intressant. Ledamöterna satt i sina hem med högst olika kvalitet på sin tekniska utrustning och med en varierande grad av bandvidd. Allt detta märktes med all önskvärd tydlighet. Detta utgjorde förstås det mest negativa i hela tillställningen för oss som följde den via internet. En av ledamöternas ansikte var t.ex. nästan vitt och en annans såg ut som om hen satt i ett alltför mörkt rum. Alla borde till nästa gång fundera över hur deras ansikten är ljussatta.

Några såg ut att ha glömt att de var i ”sändning”, tillgängliga för hela världen. Att klia sig i öronen, först det ena och sedan det andra, att luta sig bort från kameran för att läsa i en handling vid sidan om, att slänga med huvudet hit och dit, att tala litet sluddrande m.m. tog utan tvekan bort litet av innehållet i det som de ville framföra.

Jag tror att Daniel uppmanade alla att ta del av den utbildning som gavs och väl kommer att ges även inför nästa sammanträde. Den uppmaningen borde nog hörsammas.

Besluten då? De får andra beskriva, kanske någon av ledamöterna eller rent av någon av våra tidningar.