Personuppgiftslagen

Mediauppgifterna om att poliser gör "slagningar" på sig själva i polisens dataregister, väckte intresset hos mig för just personuppgiftslagen.

Numera skrivs det inte så mycket om personuppgiftslagen (PUl). Den tycks inte vara lika intressant längre för någon.

I korthet reglerar lagen vad som gäller när myndigheter (och även andra) samlar in, registrerar och sedan använder sig av personuppgifter. Detta får inte ske hur som helst.

Var och en har rätt att årligen via en skriftlig begäran få veta vilka uppgifter som behandlas, varifrån uppgifterna hämtats, ändamålen med behandlingan och till vilka som uppgifterna lämnas ut. Begäran skickas till myndighetens personuppgiftsansvarige. Allt enligt PUl 26 §

Nu har jag bestämt mig för att ta reda på vad som finns om mig i polisens register. Men när jag ringer polisen för att få reda på adressen till den personuppgiftsansvarige, kan den mycket vänliga och hjälpsamma kvinnan i växeln inte direkt hjälpa mig. Begreppet är inte ens känt för henne. Så småningom får jag så adressen till polismyndigheten i Luleå.

Kanske tar jag nu en stor risk, när jag lovar att återkomma här och redovisa vad som finna i registret. Intressant blir det även att se, om lagens utfästelse om att jag skall få mitt svar inom en månad kommer att hållas. Skulle mitt "fall" vara särskilt knepigt och det alltså finns "särskilda skäl" skall svaret lämnas inom fyra månader.

Fortsättning följer…