Familjeband á la Michigan

I dag får jag erfara något som tyder på att familjebanden, åtminstone här i Michigan, är av ett annat slag än vad jag är van vid i Sverige.

Peggys son, Michael, skall i dag operera en gammal "krigsskada" – i vart fall en skada han åsamkade sig under Irakkriket om än inte i strid utan på fritid. Det är en komplicerad operation men dock inte mer livshotande än vilken enkel operation som helst. Hans vänstra axelled skall stabiliseras på ett sätt som förstås för en amatör som jag låter väldigt knepigt.

Men som sagt – operationen anses inte som farlig på något sätt. Men enligt vad som är gängse bruk här i Michigan kommer de närmaste att finnas i ett särskilt anhörigväntrum under operationen. I dag finns där hans pappa och mamma, hans farfar, hans syster och en av hans farbröder och fastrar.

Eftersom jag sannolikt fortfarande inte anses helt "rumsren" av Michaels farfar, så lämnas jag ensam här. Peggy åker därför själv till Portage, där operationen skall ske. Än finns här massor att göra både inom- och utomhus och van är jag ju att "lämnas ensam" över dagen, så det skall nog gå bra.