Slumpmässiga möten 3

K-G SHär kommer ytterligare en liten historia som bekräftar påståendet att ’världen är liten’ – men små var inte träden vi såg.

Detta hände under vår vistelse i San Francisco i fjol. Vi gjorde en utflykt till Muir Woods, en bit norr om staden, för att uppleva en skog med de jättelika Redwoodträden. Det var en upplevelse i sig.

Men dessutom inträffande följande. Vi gick där bland alla besökande turister och andra och pratade som vanligt på vår specialblandning av svenska och engelska. En bit framför oss gick ett par som tydligehn hörde vårt prat. De stannade och frågade oss om vi var från Sverige och berättade samtidigt att de var det.

Kanske inte så märkligt bara det, men när vi efter en stunds samtal fick veta att de bodde i samma område i Nacka som min äldste son Lars och hans familj och inte heller så långt ifrån honom, kändes världen helt plötsligt väldigt liten.

4 kommentarer

  1. Isak

    Din fru i all ära , men trädet. Ja det
    var som att se ett gudaväsen. Jag
    kom då osökt ihåg hur jag som
    17-åring med min nyss inköpta
    Partner R12 motorsåg hade blivit
    tilldelad att såga ner en 350-årig
    tall med ett mått på 62 tum vid
    rot. 50 år senare så påminns jag
    fortfarande om detta brott av mig
    begånget. Men jag skulle få fem
    kronor i böter av skogsbolaget om
    jag lämnade detta träd. Tänk om
    detta stolta träd, som kanske var
    bland dom första träden vid foten
    av Blaikfjället fått stå kvar för framtida generationer att beskåda.
    Tack Granö för att ni bevarade er
    tall.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.