Gode män och förtroendevalda

Uppdrag granskning i går kväll handlade om god män och förvaltare, eller kanske mer om vår svenska system för just detta.

Det finns naturligtvis mycket att säga om vad som kom fram i programmet. Jag väljer att här kommentera en sak, nämligen den påstådda och säkert helt riktiga ojämna kvaliteten på våra gode män och förvaltare. Någon jämförde det t.o.m. med ett lotteri, där många hjäpbehövande dragit nitlotten och fått en dålig företrädare.

I programmet framhölls att kraven på gode männen visserligen finns men är för lågt satta. Dessutom slarvas det när det gäller myndighetens godkännande av gode männen. Helt andra krav borde ställas på alla som får förtroendeuppdraget som god man och förvaltare. Huvudmannaskapet för verksamheten borde dessutom överföras från kommunerna till staten, menade många.

Förtroendeuppdrag är precis vad det är. Ledamöter i kommunernas nämnder och styrelser har också förtroendeuppdrag, som det visserligen i motsats till gode männen fått i demokratiska val. Det finns därför anledning att jämföra deras uppdrag med gode männens.

Gode män och förvaltare borde ha ekonomisk och/eller juridisk kompetens, framhölls av flera i programmet. Har man den uppfattningen borde man kanske också tycka att ledamöter i socialnämnden skall ha socionomutbildning eller liknande, ledamöter i skolstyrelser skall vara pedagoger, ledamöter i tekniska nämnder skall vara ingenjörer o.s.v. Många kanske att det borde vara så. Andra har förstås en helt motsatt uppfattning.

Jag vill hävda att det absolut vikitigaste för en gode man eller förvaltare är att hen är en till 100 % ärlig person. Vederbörande måste också ha en känsla för när hen måste konferera med överförmyndaren och inte brådstörtat ge sig ut på främmande vatten. Man behöver alltså inte vara vare sig jurist eller ekonom för att klara uppdragen till sin huvudmans bästa.

Vilka bevis finns det för övrigt som säger att jurister och ekonomer aldrig skulle riskera att fresats att för egen vinning lura sina huvudmän?

Under mina år som god man och förvaltare har jag stött på åtskilliga situationer som krävt just 100 % ärlighet från min sida. Allt annat överskuggande är detta den viktigaste egenskapen hos den som är god man eller förvaltare. Därnäst kommer viljan att i alla lägen ordna det på bästa sätt för huvudmannen. Det finns ingen formell kompetens som garanterar den egenskapen hos vederbörande.

Jag har också stött på åtskilliga frågor, som jag inte själv klarat av just därför att jag inte är vare sig ekonom eller jurist. Via överförmyndarkontoret eller på annat sätt har det dock alltid varit möjligt att klara upp även de frågorna.