Läsintresset

Jag fortsätter att undra över vad det är i mina blogginlägg, som får folk att läsa dem. Ovanstående bild visar en dag, då många har läst mitt inlägg, eller åtminstone öppnat sidan där det fanns.

Inlägget handlade om den ovanliga och helt oförsvarbara händelsen, när jag lämnade min bil så att den kunde rulla av vägen. Det var förvisso en dråpligt och synnerligen ovanlig händelse men ändå är jag förvånad över att den intresserade så många.

Självklart gillar jag när många läser det jag skriver. Jag tror att detta gäller alla som skriver något. Man vill att det skall läsas av många. Undantaget är förstår när man skriver ett kärleksbrev till sitt hjärtas utvalda…

Några dagar tidigare skrev jag ett inlägg om den styggelse som råder i USA vad gäller privata fängelser. Det inlägget krävde en viss research för att kunna skrivas. Ur många aspekter borde innehållet i det inlägget ha uppfattats som långt mera viktigt och intressant än inlägget om brånspensionärens dråpliga kamp för att komma loss från sin bil, som uppenbarligen hade missförstått innebörden av ”en framsträckt hand”.

Min fru Peggys säkerligen korrekta förklaring är ”that people prefer to read about things they can relate to”. Helt säkert är det lättare att relatera till händelsen, där en bil smiter som inte fått handbromsen indragen, än att göra det till de konsekvenser som privata fängelser för med sig.