Axlagården

I dag får Axlagårdens patienter ta del av en 40-minuters underhållning med sång och musik.

Min kära fru kommer att stå för den och utöver sång kommer hon att spela på sin hammered dulcimer, tvärflöjt, och gitarr.

Min uppgift är den traditionella roadiens, nämligen bära intrument in och ut, svara för transportfrågan och diverse andra springpojksuppgifter. Något "utanförskap" i sammanhanget behöäver jag alltså inte känna.

(Gitarrkompet i bakgrunden är Peggys eget, inspelat på cd just för detta tillfälle.)