Kategori: Kristdemokraterna

Makten kommer underifrån

Av Veronica Kerr, 2 augusti 2018 kl 09:40, Bli först att kommentera

Det är lätt hänt att i ett politiskt parti är det endast en person som får uppmärksamhet eller fokus, partiledaren eller mer lokalt gruppledare. Ett parti byggs upp av dess medlemmar och utan medlemmar finns det inte heller något parti. Jag är inte ensam när jag arbetar politiskt utan varje månad träffas kristdemokrater i Umeå för att diskutera aktuella frågor och beslut förankras. Makten kommer underifrån och det är inte jag som står med partipiskan för slå in rätta beslutet.

Jag har träffat ledande politiker från andra partier som säger att, äsch jag säger till medlemmar vad de ska tycka och vilken väg partiet ska ta för de är inte lika insatta i frågan som jag. För de partierna kanske det fungerar, men så är det inte i KD. Här betyder medlemmarna verkligen ALLT. Det var just detta till exempel som ledde till att Decemberöverenskommelsen föll. Det var på Kristdemokraternas riksting 2015 som en majoritet av ledamöterna röstade emot partiledningen. Rikstinget är Kristdemokraternas högsta beslutande organ, jag var där, jag röstade mot DÖ och den föll. Partistyrelsen med Ebba som partiledare var tvungen att följa beslutet.

I gårdagens VK fanns det en insändare från en annan kristdemokrat, Monica Hultman och jag vill verkligen lyfta upp hennes insändare i min blogg. Hennes ord anknyter en del till det jag skrev om att ringa till människor för att höra hur de mår, något som fler måste bli påminda om. Den ofrivilliga ensamheten bryter ner och en semester är inte alltid till glädje för alla. Nedan kan du läsa Monicas insändare i sin helhet.

******************************************************************************************

Vi måste öppna ögonen för varandra

Nu i semestertider talas det så mycket om att man äntligen ska få tid till att umgås med familjen. Kanske ägna sig åt trädgården eller renoveringsprojekt som blivit liggande. Det låter säkert trevligt, men det är inte alla förunnat. Sverige är fyllt av ensamma människor, människor som inte åker någonstans under sommaren eller har någon att umgås med.

Det är bevisat att ensamhet ger högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, men även depression är vanligt. Den ofrivilliga ensamheten är psykiskt påfrestande. Vi måste våga vara mer öppna för andra och samtidigt vågar ställa frågan ”hur är det”, när vi märker att något inte är som det ska. Eller var det inte väldigt länge sedan du hörde av dig till den där vännen som nyligen förlorade sin make eller maka?

Idag finns det flera frivilligorganisationer som gör ett jättearbete som samtalsstöd eller besöker institutioner, men några få kan inte göra allt och det kan inte heller vara meningen. Varje människa är unik, men vi är alla del av olika sammanhang och vi behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Gemenskap betyder just tillsammans med andra, det är inte bara en som vinner på det – det gör båda!

Monica Hultman
Kristdemokraterna, Umeå

Valrörelse inom kort – äntligen!

Av Veronica Kerr, 1 augusti 2018 kl 16:37, 3 kommentarer

Varför har inte valrörelsen kommit igång ännu? Semestersverige lägger locket på, insändarsidorna är halverade, varken debatter eller Agenda sänds på TV under sommaren och TV nyheterna är förkortade. Efter att ha varit i USA två veckor i sommar där debatterna flödade inför kommande mellanårsval i november så är skillnaden stor. Tonen är inte speciellt trevlig och det behöver inte ens vara sant det som diskuteras.

Självklart vill jag inte att det ska vara så, men jag har sagt det förr att det är olyckligt att det sista fullmäktige vi har inför sommaren är det fullmäktige som tydligast visar de ideologiska skillnaderna mellan partierna. Det är glöd och passion om du har tur och debatten kan vara både rolig och intressant att lyssna till. Ett par veckor efter budgetfullmäktige är det Almedalen som gäller och det är politik i alla kanaler. Det är en ren fröjd för oss politiskt intresserade. Sen efter Almedalen, semesterstängt. Det som sades eller beslutades i juni faller i glömska. Det vi upprördes över som hände i Almedalen tappar betydelse.

Frågan om varför har inte valrörelsen kommit igång är inte en fråga som jag har ställt mig utan den var ställd av en person som inte alls har kopplingar till politiken, men som arbetat inom kommunen länge. Jag ser frågan som positiv för det betyder att det måste finnas en längtan efter en samhällsdebatt och ett större folkliv på torget och kanske t om se valaffischer. Dessa affischer som står överallt, men som aldrig får stå ifred. Jag som är i politiken har levt hela året med tankarna på valrörelsen för det är nu det är upp till bevis. Nu får varje person över 18 år utöva sin demokratiska rättighet att lägga en röst på det parti som de ser som bästa företrädare. Jag känner energi även om tanken, har jag glömt nåt hela tiden finns med i bakhuvudet. Den 13 augusti öppnar valstugorna på torget – äntligen!

Hoppas också på kyligare väder så jag kan äntligen ha på mig min nya fina jacka.

Förlåt mig, jag är en buffel!

Av Veronica Kerr, 31 juli 2018 kl 11:21, 2 kommentarer

Jag finns på Facebook sedan mer än tio år tillbaka, men anledningen till varför jag finns där har varierat. I början var det spännande att testa och det var roligt att återknyta kontakter med vänner från förr både från barndomen och med vänner från studenttiden. Det var spel och roliga skämt och visst ägnade jag mycket tid till att både uppdatera min status och att läsa om vad andra gjorde.

Idag har Facebook blivit en del av så många fler sociala medier att finnas på. Jag uppdaterar inte lika ofta vad jag gör eller vad jag äter och jag vägrar att dras med i någon ”jämföra mig med andra spiral”. Dvs må dåligt över att jag varken tränat, städat, bakat eller har perfekta naglar vilket så många andra visar upp. Facebook har istället blivit ett arbetsverktyg som underlättar att komma ut med information till andra. Sedan är det förstås överväldigande mycket att läsa för den som vill och vi har även fått lära oss att inte allt är sant.

Häromdagen under semestern läste jag en krönika på Facebook och det är sällan som en artikel fastnar lika mycket som just denna gjorde. Jag har både funderat över den och diskuterat texten och kanske även i viss mån mitt eget beteende. Är det en generationsfråga eller är det attityder i samhället som är fel?

Krönikören menar att människor över 40 saknar telefonvett eftersom de väljer att ringa upp istället för att skicka ett sms. Att vi över 40 som använder telefonen till vad den en gång var menad till beter oss som bufflar för att vi vill ha uppmärksamhet – NU. Jag är själv betydligt närmare 50 än 40 och jag kände mig oerhört skyldig efter att ha läst texten. Är det så människor uppfattar mig när jag ringer för att ställa en fråga eller för att höra hur läget är? Är jag krävande?

När jag var i tonåren kunde jag tala i telefonen i timmar. När mina barn fick mobiltelefoner var det sms i tusental varje månad. Jag vet att saker och ting förändras, men vad är egentligen fel med att ringa och prata istället för att skicka ett sms? Jag har många vänner på Facebook, men det är endast ett fåtal som jag ser som nära. Facebook förändrade kontakten med flera, jag vet ju vad de gör eller hur de har det eftersom de har skrivit det på nätet. Det finns inte längre ett behov av att ringa, eller gör det?

Ensamhet är svårt oavsett ålder och jag menar att vi måste bli bättre på att se våra medmänniskor. Ett sms är säkert bättre än ingenting alls, men du missar så mycket när du inte hör den andres röst. Ett samtal behöver inte vara långt, men det kan visa att du tycker att den du ringer till är viktig och betydelsefull. Det är inte kallprat om du vill veta hur den andre mår. Vi mår bättre av lite medmänsklighet. Till er som tycker att jag beter mig som en buffel (jag brukar i och för sig ALLTID fråga om jag ringer vid en olämplig tidpunkt), förlåt mig det är inte meningen.

Vad händer i semestersverige?

Av Veronica Kerr, 30 juli 2018 kl 10:38, 2 kommentarer

Tillbaka till verkligheten och det känns mycket bra! Semester i all ära, men om den blir för lång blir den i det närmaste passiviserande. Är uppe sent, sover för länge och matvanorna förändras drastiskt för på sommaren är det inte lika roligt att laga mat, i synnerhet inte när det är varmt ute. Och varmt har det definitivt varit!

Jag tänker inte blogga om vad jag gjort under semestern (den som följer mig i andra sociala medier har kunnat få viss insyn), men det är några andra erfarenheter och tankar som jag vill dela med mig av. Vad händer i äldreomsorgen och i sjukvården när semestersverige tar över? Är det rätt att arbetsbefria någon som säger upp sig och samtidigt fortsätta att betala ut lön? Ger fler utbildningsplatser inom ett yrke med automatik fler utbildade?

Äldreomsorgen – I våras fick vi i Äldrenämnden information om att det tar allt längre tid att tillsätta vakanser i omsorgen, därför att unga människor bestämmer sig sent för att söka sommarjobb. Varför det är så har vi inte fått en direkt förklaring till utan så är det bara. Den yngre generationen vill inte binda upp sig lång tid i förväg utifall att något bättre dyker upp. Det är definitivt inte optimalt för vilken arbetsgivare vill ha en anställd som hela tiden ser sig om efter någonting ”bättre”? I gårdagens Aktuellt fick vi se ett reportage från Vallentuna där en kvinna berättade att personalen vill att hon lägger sig redan vid 18-19 tiden på kvällen för att personalen ska hinna lägga alla innan de själva slutar kl.21. Sedan händer det att hon inte blir hjälpt upp ur sängen förrän vid lunch nästa dag! Själv är jag inte förvånad för bemanningen är begränsad och jag tycker att schemaläggningen måste ses över. Exemplet är från Vallentuna, men jag blir mer förvånad om det inte finns liknande exempel i vår kommun. Varför ska schemat vara 7-16 eller 12-21? Det borde vara möjligt att börja kl.06 eller arbeta till 22 för våra boende. Det ska inte vara de äldre som ska anpassa sovtiderna till personalens arbetstider utan tvärtom. En självklarhet enligt värdegrunden att äldre har rätt till att leva ett värdigt liv.

Sjukvården – ”Vi vet inte vad som är fel, vi vet inte vad som gör dig sjuk, men du kan inte vara kvar för det finns inga vårdplatser. Du får åka hem, blir du sämre så kom till akuten omedelbart.” Det är känt sedan länge att ska du bli sjuk så bli det inte i juli månad. Sommarsverige kan inte ta emot dig som patient för det finns ingen personal när det är semester. Beskedet ovan fick jag höra i förra veckan (men det är inte jag som är sjuk) och jag blev inte förvånad. Det var orden – det finns inga vårdplatser – som bekymrade mig. Varför fick vi höra dem, hade det funnits plats hade då personen fått stanna kvar på sjukhuset istället för att vara tvungen att åka hem? Alla dessa bedömningar, jag erkänner att jag är rädd för att bedömningarna kan bli för snäva just för att vårdplatser saknas. Jag vill lita på sjukvården, men i juli månad är det lite svårare.

Lön utan att arbeta – Kanske är det drömmen för många, men för mig är det obegripligt. Jo, jag förstår om kommunen vill häva ett avtal och bli av med en anställd så kan (ska) den anställde bli kompenserad, men om jag säger upp mig för att jag inte vill vara kvar så kan jag inte räkna med att fortsätta få lön utan arbetsinsats. Att arbetsbefria och fortsätta få lön för att man ska vara tillgänglig på telefon, det var inte ett beslut som jag kände till sedan tidigare. Tillgängligheten kanske var endast menat för vissa utvalda. Den nya organisationen som nämns i artikeln är för övrigt ännu inte antagen.

Fler utbildningsplatser – Regeringen med Morgan Johansson i spetsen (s) har meddelat att det ska skapas fler utbildningsplatser för brandmän för i Sverige har vi för få. Inga konstigheter eftersom det varit uppenbart efter sommarens alla skogsbränder. Det är inte enda lösningen. Det är kommunerna som anställer brandmän och det är i synnerhet anställningsvillkoren som måste ses över. Det är idag fullständigt omöjligt att arbeta som deltidsbrandman om inte arbetsgivaren ger förutsättningarna. Jag har bloggat om det tidigare. Enda lösningen är inte fler utbildningsplatser för om så vore fallet skulle vi inte ha brist på varken lärare eller vårdpersonal.

Ogenomtänkt beslut i Kommunstyrelsen

Av Veronica Kerr, 8 juni 2018 kl 09:43, 4 kommentarer

Välgrundade beslut i politiken fattas inte med hjärtat utan de tas efter att beslutsunderlag tagits fram. Det ska finnas argument till varför en förändring ska göras och helst av allt ska det också finnas en konsekvensbeskrivning av vad en förändring kan innebära. Det är inte hjärtat som ska styra för att det känns bra och politiken ska definitivt inte fatta beslut som görs för egen personlig vinning.

Det borde inte låta konstigt, men när kommunstyrelsen tog beslut om förändrade arvoden till politiken var det varken någon större diskussion, inga direkta beslutsunderlag förutom en excelfil med listade uppdrag där förändring till höjningar fanns med. Det var ingen som sa något om att en höjning var ofrånkomlig eller att förändringen görs med tanke på att Umeå kommun har mycket låga arvoden jämfört med andra kommuner. Det vet vi nämligen inte. Jag har tillsammans med en ledamot i Vänsterpartiet efterfrågat underlag till hur Umeå förhåller sig till andra kommuner när det kommer till arvoden, men några underlag har jag inte sett.

Omvärldsbevakning är dock något som används frekvent i kommunen, i synnerhet när det kan tänkas gynna kommunen självt. När resursprioriteringar gjordes i Äldrenämnden under 2017 var det flera avgifter som höjdes inom verksamheten eftersom Umeå antingen hade för låga avgifter eller inga alls jämfört med andra kommuner. Hemtjänstersättningen för omsorgsinsatser är näst lägst i hela Sverige, men trots det ser kommunen ingen anledning att höja ersättningen. Faktum är att Äldrenämnden inte äskade medel av budgetberedningen till att höja hemtjänstersättningen för 2019, inte för att behovet inte längre finns utan för att man vet att det kommer inte att prioriteras. Istället har det gjorts en jämförelse mellan Umeå och andra kommuner när det gäller hemtjänst och då visade det sig att kommunen ”gör för mycket” jämfört andra. Servicenivåerna har därför skruvats åt och de som är beviljade hemtjänst får t ex inte duscha oftare än 2 gånger/vecka (om inte särskilda skäl finns) och sängen renbäddas inte oftare än var tredje vecka (tidigare varannan). Samtidigt som dessa försämringar har införts har inte informationen varit tydlig mot hemtjänsttagarna vilket är verkligen att smyga med försämringarna. Detta görs för att spara pengar.

Det är tydligt att det finns en selektiv hållning till när omvärldsbevakning ska göras, dvs när det finns pengar att spara. För tydlighetens skull jag är varken emot höjningar eller besparingar när det finns skäl till det, men när det gäller kraftiga generella arvodeshöjningar som inte tar ställning till om arbetsbelastning har ökat eller inte då säger jag nej. Argumentet att anställda tjänstemän har klättrat förbi politiken i lön faller jag inte för. Vi är förtroendevalda och ersättningarna är redan idag generösa, men det kan inte bli så att ersättningarna blir så generösa att det blir en fullständig distansering från övriga samhället. Det om något leder till politiker förakt och det förlorar alla på.

(S)vek mot de äldre!

Av Veronica Kerr, 5 juni 2018 kl 12:21, 9 kommentarer

Hans Lindberg skriver om äldres hälsa och välbefinnande illustrerat av en bild på fem kvinnliga pensionärer som verkar sympatisera med Socialdemokraterna på sin blogg idag. Det råder ingen tvekan om att inte socialdemokrater verkligen tror att de skulle vara de enda som värnar de äldre, men ibland väljer de att glömma. Lindberg skriver att en fjärdedel av alla över 65 år ensamma och var tionde visar tecken på depression. Ofrivillig ensamhet medför risk för isolering, nedsatt hälsa och sämre livskvalitet. Att bryta ensamheten bland äldre är angeläget för oss socialdemokrater.

Här delar jag oron om vad ensamhet kan göra med en människa och jag har tidigare lyft frågan i fullmäktige om att kartlägga riskerna för självmord bland äldre som vi inte talar om. Det är i synnerhet äldre män som kan vara en riskgrupp och det finns ett stort mörkertal. Faktum är att 70% av alla självmord begås a v män och en fjärdedel av alla självmord sker av personer som är 65 år eller äldre. Nollvision mot självmord finns för våra yngre medborgare, men socialdemokraterna sa nej till att inkludera de äldre i den visionen (Rätt ska vara rätt: Socialdemokraterna i äldrenämnden var inte enig och det var en socialdemokrat stöttade den delen av motionen. En eloge till den som följde hjärtats röst och gick emot partilinjen.). Det är bra att åtgärder tas för att minska risken för ensamhet, men det blir fel att bara tala om ett vård och omsorgsboende som är integrerat med en förskola. Det är idag alldeles för svårt att få plats på ett boende och kön har vuxit. Risken för ensamhet är betydligt större bland de som bor hemma och är beroende av hemtjänst och som nekats en plats på boende.

Lindberg säger att regeringen har stärkt pensionärernas ekonomi, men alliansen sänkte skatten för pensionärer fem gånger! Vi kristdemokrater vill inte sluta där utan vill att skillnaden i skatt på lön och pension ska försvinna snarast. Socialdemokraterna sa en sak månaderna innan valet 2014 och säger faktiskt nästan samma sak inför detta val eftersom löften inte infriades eller prioriterades. Hoppet står till att människor har glömt.

I gårdagens Folkbladet publicerades denna debattartikel. Texten i sin helhet följer:

Äldres villkor måste komma i första rummet

Redan tycks regeringspartiet Socialdemokraterna vilja glömma den här mandatperioden och istället ställa ut löften om nästa. Det är lätt att förstå dem – för på område efter område har regeringen misslyckats.

Första maj kom beskedet att Socialdemokraterna vill diskutera höjda pensioner i pensionsgruppen. En diskussion om hur vi kan stärka ekonomin för grupper som arbetat ett helt liv och ändå får för lite i pensionskuvertet välkomnar vi kristdemokrater. Vi har nämligen i budget efter budget föreslagit kraftiga förbättringar för pensionärer: vi har drivit och finansierat ett fullständigt borttagande av skillnaden i beskattning mellan pension och lön (den så kallade pensionärsskatten). Vi har föreslagit en flerdubbelt större satsning än regeringen på höjt bostadstillägg – höjt tak till 7500 kr och en höjning av den del som alla med BTP får oavsett hyra med 500 kronor för ensamstående och 300 kronor för sammanboende. Vi vet att detta spelar stor roll för enskildas, inte minst äldre kvinnors, ekonomi och för möjligheten att flytta till ett anpassat boende. Kristdemokraterna har i pensionsgruppen också drivit krav om förbättringar för de sämst ställda pensionärerna.

Att Socialdemokraterna nu dinglar med nya löften framför väljarnas ögon måste ses i ljuset av att man denna mandatperiod inte gjort tillräckligt för äldre. Skillnaden i beskattning mellan pension och lön är inte borttagen. BTP har inte höjts tillräckligt. Regeringen har därtill infört en särskild löneskatt på alla äldre som vill fortsätta jobba efter 65 år. Så när vi kanske mer än någonsin behövt dessa erfarna socialsekreterare, lärare, barnskötare, hantverkare och sjuksköterskor har det lags en extraskatt på att ha dem anställda!

Det går alltid att ställa ut nya löften – men för att långsiktigt kunna säkra pensionerna krävs också en stark jobbpolitik. En särskild löneskatt på äldre motverkar jobb. Och regeringen är ljusår ifrån att nå sitt viktigaste vallöfte: EU:s lägsta arbetslöshet.

När äldreminister Åsa Regnér nyligen lämnade regeringen så uttryckte hon sin besvikelse över att hon och regeringen inte prioriterat äldrefrågorna. Det är lätt att förstå vad hon menar. Reformer inom äldreomsorg och sjukvård för äldre har varit blygsamma. Flera tidigare reformer har lagts ned eller löpt ut, som utbildning för omsorgspersonal och satsningar mot demens.

Samtidigt har regeringen stått passiv när vårdköerna fördubblats och äldre ofta drabbats värst. På akutmottagningarna är situationen särskilt besvärlig för äldre över 80 år. Där får nu var tionde äldre vänta över åtta timmar – en kraftig ökning.

Samtidigt är behoven av äldreboenden mycket stora. Stefan Löfven sade sig för två år sedan vara beredd att överväga Kristdemokraternas förslag om att alla över 85 själva ska få avgöra när det är dags att flytta till ett anpassat boende. Sedan dess har inget hänt. Frågan om äldreboenden har prioriterats ned.

Över 4500 personer får nu vänta längre än tre månader efter att man fått beslut om särskilt boende, och bristen riskerar att öka kraftigt vid nuvarande prognoser. Skillnaderna i beviljade insatser är samtidigt stora över landet: i vissa kommuner har 67% av de äldre över 85 antingen särskilt boende eller hemtjänst mer än 50 timmar per vecka. I andra kommuner är den siffran så låg som 17%.

Nu krävs förändring och att de äldres behov prioriteras under hela mandatperioden, inte bara när det närmar sig val. Det kräver en regering med starkt kristdemokratiskt inslag.

Jakob Forssmed, äldrepolitisk talesperson Kristdemokraterna
Veronica Kerr, gruppledare och vice ordförande i Äldrenämnden, Kristdemokraterna

Företag ska veta vad de kan förvänta sig av Umeå kommun.

Av Veronica Kerr, 1 juni 2018 kl 13:29, 2 kommentarer

Ordförande från Miljö och hälsoskyddsnämnden dök aldrig upp på kommunfullmäktige så därför fick jag aldrig svar på min fråga. Frågan går vidare till nästa kommunfullmäktige, men det finns inga garantier att svar ges då heller eftersom vi vet redan nu att dagordningen blir intensiv med förvaltningsorganisation, budget och arvoden på dagordningen. Alla är inte överens om allt om det är någon som fått den uppfattningen.

I tisdags fick jag förmånen att vara med på Företagarnas valturné som gjorde ett stopp i Umeå. Jag var med på företagsbesök på Norrskydd och Civil care, ett av Umeås största hemtjänstföretag och på kvällen var det valdebatt om företagarfrågor. Socialdemokraterna talar gärna om företag, men det sker på deras villkor och helst så länge som företagen inte gör vinst det är min uppfattning. Vinst är OK för byggföretaget som bygger skolor till kommunen, men driver företaget vård, skola eller hemtjänst blir det svårare. Vi talade också om vilka förväntningar ett företag kan ha på kommunen och Brännbollsyran lyftes än en gång upp som ett skrämmande exempel. Det får inte ta ett halvår för en ansökan att bli behandlad, något måste ha gått fullkomligt snett från kommunens sida eller så var det en medveten handling och det vore förstås ännu värre!

I dagens Vk skriver jag om frågan som inte fått ett svar och beskriver vad vi kristdemokrater vill ha, tydliga servicegarantier för företagare där också kompensation utgår när det blir fel. Insändaren i sin helhet:

Orimliga handläggningstider för Yran

Av Veronica Kerr, 28 maj 2018 kl 14:43, 1 kommentar

Kommunfullmäktige domineras idag av interpellationer och behandlar stort och smått. Med en lång dagordning blir det tyvärr så att engagemanget brister ju mer klockan visar. Jag har inte lämnat in en interpellation, men en enkel fråga till Miljö och hälsas ordförande Andreas Sjögren (s) blev det. Det är en fråga som kunde blivit en interpellation eftersom det är frågor som fler partier antagligen gärna också debatterat.

Brännbollsyran startar upp nästa helg och som tidigare student vid Umeå universitet kan jag fortfarande minnas den där härliga känslan när det var dags för brännboll och fest just i slutet av terminen. Hade du tur hade du redan haft den sista tentan, i värsta fall var det på lördagen samman helg. Staden ”bubblade” och det var folk överallt. Brännbollsyran är stor det går inte att förneka och den drar folk. Den återkommer varje år och det är jag glad för, men det kan ju inte komma som en överraskning för kommunen att ansökningar kommer in varje år. Det bör finnas väl upparbetade rutiner sedan länge och det måste vara i kommunens intresse att skapa goda relationer mot företagare. Här finns det brister som vi kan läsa om i dagens VK.

I den enkla frågan tar jag inte ställning till om ansökan borde ha bifallits eller avslagits utan fokus är på hur en ansökan hanterats. Det är för mig fullständigt orimligt att det ska ta ett halvår innan en företagare får besked om beslut. Jag hoppas på att ordförande i miljö och hälsa håller med mig

Min fråga lyder:

Fråga
Umeå 2018-05-21

Till Miljö och Hälsoskyddsnämndens
ordförande Andreas Sjögren (s)

Rimliga handläggningstider

Första helgen i juni är det dags för den årligt återkommande festivalen Brännbollsyran, en folkfest för många oavsett för de som spelar brännboll, ser på eller upplever live konserter. Det råder ingen tvekan om att Brännbollsfestivalen har bidragit till Umeås attraktivitet och gjort staden mer känd genom åren.

De senaste åren har det blivit en del rubriker kring kommunens bemötande mot det bolag som arbetar med Brännbollsfestivalen och Yran och det finns de som menar att kommunen (i det här fallet Miljö och Hälsa) väljer att motarbeta enskilda i frågan om serveringstillstånd genom att sinka handläggningen av ärenden. Det kan betyda att tid inte ges till ev överklagande av beslut och försvårar därmed för företagen att genomföra planerade event.

Brännbollsyran lämnade in ansökan om serveringstillstånd i november 2017 för att vara ute i god tid, men beslut togs inte förrän i maj i nämnden. Enligt uppgift ansåg kommunen inte att ansökan var komplett för att avtalet om markupplåtelse inte var med, något som kommunen också ansvarar för att ge. Därefter ställdes sammanträdet i april in pga för få ärenden vilket också innebar en ytterligare försening av beslut.

På hemsidan står det att för en ansökan om tillfälligt serveringstillstånd till allmänheten är ansökningstiden cirka sex veckor, vilket det tydligt inte var i detta fall.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga:

· Har Brännbollsyrans förfrågan om utskänkningstillstånd tidsmässigt hanterats så snabbt som möjligt enligt dig?

Veronica Kerr
KD

Solidaritet utan socialism!

Av Veronica Kerr, 17 maj 2018 kl 16:09, 2 kommentarer

När är det viktigt att uppge partisympati eller ev partitillhörighet? Kan en person som röstar på socialdemokraterna och har förtroendeuppdrag för samma parti vara neutral och opartisk i en politiskt styrd organisation? Socialdemokraterna anser det och har tidigare kritiserat andra som ifrågasatt. Det har varit en het fråga tidigare och jag har också bloggat om det eftersom det verkade som om Socialdemokraterna anser sig ha tolkningsrätt.

Idag nåddes jag av nyheten att Åsa Åsberg i Vindeln petats från sina fackliga uppdrag eftersom hon står på kommunlistan för Kristdemokraterna. Att arbeta fackligt innebär tydligen att du måste vara socialdemokrat och är du inte socialdemokrat så ska du åtminstone inte ha några andra partisympatier.

Det är inte första gången som LO petar, men när LO pampen Karl-Petter kommer med uppenbara lögner om KD kan jag inte vara tyst: Nej, KD är inte det parti som allra mest av alla borgerliga partier vill samarbeta med SD. Vi har sagt att alliansen skulle lagt fram en gemensam budget och våga ta makten om budgeten fått majoritet. LO har visat färg och drar sig inte för att ljuga. De gjorde det i sin valfilm med lögner om Moderaterna och de gör det nu om Kristdemokraterna.

I vårt principprogram har vi solidaritet som grund och det är många kristdemokrater som arbetar fackligt. Ja, jag är själv med i facket och har arbetat fackligt tidigare, men för mig är det inte det samma som att vara socialdemokrat. Tack och lov finns det fortfarande förbund som inte är partipolitiskt bundna. Det är solidaritet med alla medlemmar- solidaritet utan socialism!

Otrygghet eller svartmålning

Av Veronica Kerr, 2 maj 2018 kl 12:04, 3 kommentarer

Har Umeå blivit mer otryggt eller är det en svartmålning av verkligheten? Det var en fråga som ställdes på kommunfullmäktige för drygt en vecka sedan. Hur kan en bild av verkligheten tolkas på så många sätt det är en fråga som jag ständigt ställer mig. I politiken blir frågan än vanligare eftersom viljan att få fler att dela samma uppfattning är otroligt stark. Men att dela uppfattning som sina politiska motståndare blir omöjligt eftersom det skulle kunna uppfattas som enighet och en enad front.

Det är mörka och otäcka nyheter som dominerat mediaflödet under helgen. Mina tankar har inkluderat både Ålidhem och Ersboda, två helt skilda incidenter där två personer mist sina liv. Jag känner sorg, men jag vet ingenting om vad som har hänt eller varför. På radion i morse (ej lokalradio) ställdes frågan till Tomas Bodström advokat om det blivit mer kriminalitet och fler mord i Sverige för att nyheterna dominerades av dem. Just då ringde min mobil och med handsfree i bilen stängdes radion av så jag hörde inte alla svaren eller diskussionen. Det lilla jag hörde var att om mord tillhörde vanligheterna så skulle inte media ha ett intresse av att rapportera om dem, vilket jag uppfattade som ett ganska kallt svar.

I Umeå har vi talat om sociala oroligheter och jag delar den uppfattningen att det har ökat. Det betyder inte att jag känner mig otrygg eller rädd för att vara i stan på kvällarna. (Nu var det länge sedan det var aktuellt eftersom jag bor på landet numera..) Men jag kan ändå känna en stark oro inte bara för mina barns säkerhet utan även för andras. Att förneka att kriminalitet och droger finns och är ett problem skadar betydligt mer än att ”ropa på vargen” en gång för mycket. Vi kristdemokrater menar att det behövs fler poliser och vill se 10 000 fler poliser till 2025 och med 500 fler civilanställda kan fler poliser arbeta i yttre tjänst.

Som tidigare vice ordförande i socialnämnden kan jag inte nog betona det viktiga utåtriktade brottförebyggande arbetet och samarbetet mellan socialtjänst och polis. Trygghet är viktigt och ett av Kristdemokraternas absolut viktigaste områden, men det betyder så mycket mer än bara frihet från brott. I februari i år lämnade jag in en motion (5/18) om att inrätta ett Trygghetens Hus med placering på Östra Ersboda. Om detta kan du läsa här (länk till motioner som lämnats in till fullmäktige under 2018).