Återförening

Genom ett smidigt arbetssätt och en professionell handläggning, kommer i dag två gamla människor att åtminstone som ett första steg att kunna få bo tillsamans under samma tak efter en kortare ofrivillig ”skillsmässa”, som var en följd av den enes behov av sjukhusvård.

Bådas handikapp gör det nu omöjligt för dem med ett fortsatt ordinärt boende, eftersom de tack var det nu behöver s.k. särskilt boende inom kommunen med allt vad det innebär. Då och då kan man läsa om fall, där makar i en liknande situation måste bo åtskilt från varandra. Då är kritiken mot kommunen i fråga oftast stark och oförstående. De är dessa fall som ges utrymme i media och inte fall av det här slaget.

Jag tvivlar på att det finns någon enda kommun i landet, som inte gör allt vad den kan för att möjliggöra gemensamt boende även för makar som behöver särskilt boende. Tillgången på lämpligt gemensamt boende i kombination med många andra omständigheter gör det dock ofta svårt eller t.o.m. omöjligt. Det skulle vara önskvärt att en ofta upprörd omgivning insåg det.

I det här fallet har förstås inte bara en professionell hantering av ärendet utan också slumpen spelat in. Ledigt korttidsboende råkade finnas tillgängligt just när det behövdes för dessa makar. Det återstår nu bara att hoppas på att möjligheter till ett permanent särskilt boende också kommer att kunna erbjudas inom kort.

Personligen gläds jag åt de möjligheter som öppnar sig i dag, när de båda makarna återförenas. Detsamma tror jag gäller även för de båda makarnas vänner och bekanta.