Ett lönsamt städpass

Inte så lätt att se under normalt användande av trappan!

Ettusen kronor blev min belöning för dagens städning. Att tjäna så mycket för ca två timmars arbete och dessutom helt skattefritt och även utan bidrag via RUT, tycker jag är bra.

Under en dryg vecka har jag fått klara mig utan min hörapparat. Teckenspråk har gällt här hemma och otextade TV-program har jag tvingats avstå från.

Skämt åsido. Hörapparaten använder jag väldigt sällan, alltför sällan tycker en och annan närstående. Sist som jag verkligen saknade den var när vi såg filmen The Stig-Helmer Story. Några av replikerna missade jag med all säkerhet av just det skälet.

Nu har jag i alla fall beställt tid på Hörcentralen för att köpa mig en ny och den skulle överranskande nog bara kosta mig 1 000 kronor.

Den förbaskade apparaten har hela tiden legat gömd inomhus och alltså inte i någon av de stora snöhögarna utomhus. Säkert har både Peggy och jag passerat den ett 50-tal gånger eller mer utan att se den. Letat efter den har vi gjort på alla tänkbara och mindre tänkbara ställen dock utan framgång.

När jag så alldeles nyss torkade trappan ner till gillestugan i källarplanet, såg jag något som jag märkligt nog behövde några sekunder för att analysera. Där hängde den alltså och hade nog framgent fått göra det också, om inte jag den här gången hade varit litet extra noggrann med städningen.