Tankar om ”privatisering”

Synpunkter på den s.k. privatiseringen av  verksamheter inom vård. skola och omsorg tas ofta upp i olika sammanhang. I stort sett uteslutande handlar det om jämförelser mellan det ”goda” som stat, kommun och landsting tillhandahåller och det ”dåliga” som tillhandahålls av den vinstbringande privata sektorn.

Sällan eller kanske t.o.m. aldrig ser jag sett någon som i debatten ifrågasätter själva begreppet ”privat” tillhandahållen vård, skola och omsorg. Detta i sin tur kanske bara beror på att min invändning mot den benämningen helt saknar relevans.

För mig är det i alla fall mycket enkelt att skilja på offentligt drivna verksamheter och verksamheter som bedrivs i privat regi. Offentlig verksamhet finanisieras till sin avgjort största del av vår gemensamt betalda skatt. Privat verksamhet finansieras till nära 100 % av de inkomster som dess verksamhet genererar.

Nu finns det säkert många som för mig helt utan framgång påpekar att ett och annat byggföretag ju finansierar sin verksamhet med skattepengar, eftersom de bygger lokaler åt skattefinasierade verksamheter. I mina ögon är en sådan ”smart” jämförelse inte särskilt smart, utan bara ett billigt försök att blanda bort korten.

Möjligen tänker jag helt fel, när jag påstår att äldreboenden, förskolor, hälsocentraler m.fl. ”privat” drivna inrättningar inte alls borde kallas just privata, eftersom även de omöjligen skulle kunna klara sig – och den förväntade vinsten – utan pengar från vårt gemensamma skattekonto.

Personligen betalar jag villigt skatt, men kommer aldrig att kunna acceptera att den skall överföras som vinst till smarta företagare inom olika sektorer av den välfärd som samhället har ansvar för. Däremot har jag ingenting att invända mot att en del av den går till ett byggföretag som bygger de lokaler som välfärden behöver för sin verksamhet.