Brutna vallöften

Många, främst personer från besviket alliansförlorarhåll, uppmärksammar med stor förtjusning de vallöften som Socialdemokraterna har brutit i förhandlingarna med V och MP. Men glömmer de inte en viktigt sak i sammanhanget?

Förvisso är det så att att S tvingats bryta ett och annat vallöfte, för att att kunna gå vidare som regeringsbildare. Med stor förvåning noterar jag att så många uppenbarligen inte inser och även motvilligt tvingas acceptera att i alla slag av förhandlingar måste parterna både ge och ta för att förhandlingarna skall leda till något överhuvudtaget. Finns det någon, som inte redan när valresultatet var klart, insåg detta? Uppenbarligen gör det det.

Men åter till detta med svikna vallöften… Varför glömmer man alla de löften som kaxiga småpartier i Alliansen gav under valrörelsen? Jag skriver småpartier, eftersom ju Moderaterna inte lovade något speciellt utan bara pekade på allt det bra det gjort under åren i regeringsställning. Indirekt lovade man möjligen att ”öppna sina hjärtan” inför alla som vill flytta till och bo i vårt land. Det löftet har vi förstås ännu inte sett hur allvarligt menat det var. M har tid att visa det i riksdagen framöver.

Låt mig ta ett enda exempel på ett brutet löfte från ett av dessa kaxiga småpartier. Jag tar just det eftersom jag ägnat intresse åt det tidigare i olika blogginlägg.

KD lovade med stor emfas att alla över 85 år skulle få en plats i särskilt boende utan att en gängse behovsbedömning först skulle göras. Av det löftet blev det inte mycket kvar, sedan de filtrerats i förhandlingar med de övriga allianspartierna. Och efter alliansens valförlust återstår inget alls av löftet ifråga. Är inte det ett praktfullt exempel på ett brutet vallöfte?

Vallöften måste förstås ses som reella löften, oberoende av vem som ger dem, bara om det parti eller det block som ger dem får egen majoritet på valdagen. Annars är de litet eller inget värda. Att det parti eller det politiska block sedan efter valet inte kan uppfylla sina löften utan egen majoritet, borde dörför inte vara någon överraskning alls för någon. Inte heller något av större värde att basunera ut i sociala medier och annorstädes.

Det parti eller det block (Alliansen i fallet med det bruta KD-löftet), har heller ingen anledning att skämmas för att de tvingas bryta eller korrigera sina löften i de oundvikliga och helt nödvändiga förhandlingar med andra partier som följer av att egen majoritet inte har uppnåtts.