Idiotförklarad Löfven

Med stigande irritation har jag den senaste tiden tagit del av en mängd inlägg i sociala medier och annorstädes, där Löfven om inte direkt idiotförklaras så åtminstone dum- och inkompetensförklaras.

De värsta påhoppen kommer tvivelsutan från besvikna personer från allianshåll. Deras besvikelse tar helt över deras omdöme och ju ”roligare” och mest förnedrande de kan komma på och berätta om Löfvens inkompetens, desto lättare torde de bli för dem att acceptera valförlusten. Det hela är förmodligen en för dem nödvändig terapi.

Alla tycks de ha inbillat sig, att Löfven redan från första dagen skulle kunna bli den statsminister som så många av väljarna ville ha. Någon hänsyn till att även ett jobb av det här slagt kräver en viss inkörningstid vill man inte acceptera. Det gör dessbättre alla vi, som ville få honom till statsminister.

De totalt onyanserade kritikerna bryr sig heller inte om att ta någon hänsyn till det synnerligen svåra politiska läge som valet ledde till. Utan att göra det, är det förstås väldigt lätt och frestande att peka finger åt Löfven och hans förhandlarerfarenhet, som ändå ledde till påtvingade ändringar i vad som lovades under valrörelsen.

En viktig sak som alla de som på olika förnedrande och ”billiga” sätt mer eller mindre idiotförklarar vår statsminister tycks glömma är att de samtidigt också idiotförklarar mig och alla andra som röstat på Löfven. Eller är det kanske också vad man vill göra?

Jag nämner ingen speciell av alla dem som tydligen gett sig själv uppdraget att dum- och idiotförklara Löfven. Men just för ögonblicket går tankarna till en stackare i grannkommunen, som genom sin kritik av sitt eget parti till sist uteslöts från det.