Flyktingfrågan i ett annat perspektiv

För en vecka sedan knackade Lennart Forsberg ner några personliga tankegångar med anknytning till tv-programmet ”Allt för Sverige”. Resultatet av tänkandet skickade han sedan till Västerbottens Kuriren, där kultursidan avböjde publicering och debattsidan inte svarade alls. Han säger sig nu undra över om det han knackat ner var uppenbarligen alldeles för knackigt. Det tycker inte jag och publicerar därför hans personliga tankegångar här, som ju också innebär att det hamnar i VK på ett sätt.
Så här skrev han:

”Flyktiga eftertankar i skuggan av ett tv-program

Jag brukar se på tv-programmet ”Allt för Sverige” med stor behållning. Det ger mig underhållning och fyller mig med eftertanke – och det får tårarna att trilla på mina kinder. Det får mig också att tänka på sverigedemokraterna i dagens Sverige. Kan man vara sverigedemokrat och beröras på samma sätt som jag av ”Allt för Sverige”?Jag tror inte det.

Att se de amerikanska ättlingarna ta del av sina förfäders umbäranden i Sverige är gripande. De faller i förtvivlad gråt, när de får ta del av berättelser om okända släktingars strävsamma tillvaro…

Berättelserna får mig att i tanken resa tillbaks till en annan tid, när människor flydde Sverige i hopp om ett drägligare liv i Amerika. Så var det i Sverige för bara 100 år sedan – för att inte tala om hur det var på 1800-talet… Det finns massvis med böcker att läsa om den tiden.

Jag har roat mig (ja, faktiskt!) med att läsa gamla tidningar från Kungliga biblioteket. Projektet ”Digitaliserade dagstidningar” är nämligen tillgängligt via nätet. Det omfattar i dagsläget bara 24 små tidningar från förr, men det räcker för att jag ska upptäcka många paralleller mellan förr och nu.

Idag har Sverige 9,5 miljoner invånare. 1820 hade Amerika 9,5 miljoner invånare.

Idag tar Sverige emot många invandrare. För hundra år sedan tog Amerika emot många invandrare.

Idag har många invandrare svårt att få jobb i Sverige. För 100 år sedan hade många svenskar svårt att få jobb i Amerika.

Idag förfäras vi av de illegala människosmugglarna som mot betalning försätter människor på flykt i stor fara. För hundra år sedan fanns emigrantagenter i Sverige, som mot betalning lovade förtvivlade svenskar guld och gröna skogar i Amerika och Australien.

Idag gör myndigheterna i Sverige bedömningar, som ibland tvingar flyktingar att återvända till sitt hemland. För hundra år sedan skickades nyanlända svenskar hem från Amerika om de var mindre bemedlade, förståndshandikappade eller saknade förmåga att försörja sig.

Idag framställs Sverige av somliga som ett paradisiskt land på väg att locka till sig all världens invandrare. För hundra år sedan framställdes också Sverige som ett paradis. En fransk tidning berättar om Orsa som platsen där allt är skattefritt och gratis – även telefon och spårvagn!

Idag tycker en del politiker att invandrare ska språktestas. För hundra år sedan kunde inte vuxna utan språkkunskaper invandra till Amerika.

Idag kan man tjäna pengar på att erbjuda s k asylboende. För hundra år sedan tjänade s k prejare pengar på de som klev i land i New York – det handlade då om ekonomisk utpressning, bl a genom att sälja tågbiljetter mot okänt mål till överpris.

Idag tycker en del politiker att antalet invandrare i Sverige ska begränsas. För hundra år sedan begränsades invandringen till Amerika, för att för nittio år sedan bara tillåta ett 1000-tal svenskar per år att landstiga i New York.

Likheterna mellan förr och nu får mig att känna ödmjukhet inför den nöd och och det lidande som många människor i världens oroshärdar nu utsätts för. En liten notis i tidningen Kalmar från den 26 juli 1907 förstärker den känslan.

Tidningen berättar om Nils Christiansson och hans familj med fru och sex barn som klev i land i Boston. Där noterade myndigheterna att den äldsta dottern Greta-Maria, 14 år, var – som man sa på den tiden – mindre vetande.

Fadern Nils Christiansson beslöt då att vända åter till Sverige med sin dotter Greta-Marie, varvid myndigheterna i Boston konstaterade att familjen utan faderns närvaro saknade försörjningsmöjligheter – därför fick även de övriga familjemedlemmarna återvända till Sverige och en tillvaro utan ägodelar – de hade ju sålt alla sina tillhörigheter för att kunna betala båtresan över Atlanten.

Sådana berättelser är vardagstillvaro för många flyktingar idag. Det är sådana berättelser som gör att jag idag har så svårt att ta till mig sverigedemokraternas invandrarkritiska politik. För mig är människor på flykt från misär något mycket mer än enbart volymsiffror på ett Excel-ark. Det är människor i behov av hjälp och stöd, när nöden är som störst – människor som är värda omtanke och solidaritet utan att förvandlas till siffror (för att inte säga slagträn) i den inrikespolitiska debatten.

”Allt för Sverige” må låta som ett motto för sverigedemokratisk propaganda i vissa öron – men för mig har det varit ett ögonöppnande tv-program som gett mig invandrarpolitiska insikter. För mig får gärna ”Allt för Sverige” om sisådär hundra år vara namnet på ett underhållningsprogram, som ger framtidens tv-publik lärorika insikter om den flyktingdramatik som just nu utspelar sig i Mellanöstern och Nordafrika.

Lennart Forsberg”

• Kommentarer