Vännäs svar på brev

En debattartikel i gårdagens VK om VA-frågan i Brån och ett blogginlägg av mig i samma ämne, väckte onekligen stort intresse hos många. Min provokativa undran om sanning eller osanning från de inblandade fick under dagen inget solklart svar. För mig blev den en fråga om vad som egentligen menas med kravet på en myndighet att besvara inkommande skrivelser.

Först vill jag tacka oppositionsrådet UIf Eriksson (C) för hans engagemang i frågan. Han tog reda på vad som gällde ur kommunens synvinkel och redogjorde sedan för detta i en kommentar till mitt blogginlägg. Med den insatsen visade han tydligt sitt intresse för information till berörda, men förstås också ett intresse att försvara kommunens handlande.

Nu råder två olika uppfattningar huruvida skrivelsen från arbetsgruppen i från Brån har besvarats eller ej. Ulf Eriksson menar att den tjänsteskrivelse, tillkommen efter ett möte med arbetsgruppen, som skickats ut till berörda Brånsbor innehållande en tämligen utförlig och till vissa delar svårbegriplig information, de facto ÄR ett svar på skrivelsen från arbetsgruppen.

Företrädare för arbetsgruppen anför att tjänsteskrivelsen huvudsakligen besvarar ett antal frågor i sammanhanget som kommit in till kommunen, men inte alla de frågor som arbetsgruppen tagit upp i sin skrivelse till kommunen. Utskicket av tjänsteskrivelsen är därför INTE ett svar på arbetsgruppens skrivelse, menar arbetsgruppen och står fast vid sitt besked i debattinlägget.

Jag noterar f.ö. nu också i Ulf Erikssons kommentar, att kommunalrådet ingick i den grupp politiker och tjänstemän som fick skrivelsen från Brån men som ändå inte kände till den enligt sitt svar till VK den 15 juli.