USA-blanketter

Tillsammans med Peggy har jag nu fyllt i ett antal (4) blanketter som krävs för att jag skall få de helt oväntade ”äktamakeförmånerna”. 

Jag borde inte klaga med tanke på dels ersättningen som jag kommer att få från USA och dels med tanke på den exemplariskt fina och snabba information vi hela tiden fått från USA:s Osloambassad. Att ”klaga” är heller inte syftet. Jag kan bara inte låta bli att göra några jämförelser med våra svenska myndigheters hantering av sina blanketter, som de vill få ifyllda och insända.

Vi fick blanketterna som bilagar i PDF-format från ambassaden. Ingen av dem var ifyllningsbar via datorn utan behövde skrivas ut och sedan manuellt fyllas i. I Sverige är som bekant många myndighetsblanketter inte bara ifyllningsbara via datorn utan dessutom inskickningsbara via internet. I stort sett alla av dessa svenska blanketter kan vi söka via nätet och själva ladda ner, om vi trots skulle vilja fylla i dem manuellt.

Blanketterna som vi skrev ut var inte i alla delar lätta att fylla i, precis som svenska blanketter f.ö. också ibland är. Anledningen till att en del av frågorna ställdes, var omöjlig att förstå. Varför vill man t.ex. veta min mors flicknamn?

Man vill även veta hennes, min fars och min förra frus ”name at birth”. Man frågade alltså specifikt inte efter deras efternamn vid födseln. Förnamn har ju ingen vid födseln! Jag lyckades faktiskt aningen irritera den annars så tålmodiga Peggy, genom att gång på gång påpeka just detta. Vi valde till sist ändå att notera även de förnamn som de fick något senare i livet.

Min närmast ”patologiska” benägenhet att korrekturläsa text samtidigt som jag läser den fick mig att upptäcka ett grammatiskt fel, eller snarare ett skrivfel i texten på en av blanketterna. Ett obetydligt sådant visserligen, men borde naturligtvis inte få förekomma på en handling som en ambassad har skapat.