Ett annorlunda barndop

I går döptes Peggys barnbarn i en kyrka i Kalamazoo. Det var verkligen en fin händelse för oss alla, och så olik barndop i Sverige. Min erfarenhet av detta är ytterst bergränsat. Kanske skiljer det ändå inte så mycket mellan länderna.

Först en synpunkt på själva predikan, som låg sist på programmet. Titta på bilden av pastorn och tänk er honom uppträda på scenen precis som standup comedians gör. Han gick hela tiden fram och tillbaka på scenen, ja faktiskt på en scen. Hela sin kropp använde han för att framföra sitt budskap. Med den och med vad ha sa fick han publiken, förlåt församligen, att skratta högljutt hela tiden. Hans klädsel var minst sagt olik den som en svensk präst skulle bära i en liknande situation.

Jag gillade honom, även om jag kanske inte förstod allt vad han sa och som fick folk att skratta. Det kristna budskapet förstod jag i alla fall. Hade jag varit stendöv och inte förstått att jag var i en kyrka, skulle jag definitivt ha tagit honom för just en standup comedian, som fick folk att skratta bara genom sitt sätt att agera på scenen.

Före hans ”uppträdande” på scenen spelade ett ”band” hög musik. Två kvinnor sjöng och på två stora skärmar visades texten till vad de sjöng. Kristna sånger förstod jag att det var, men för mig kunde musiken mycket väl ha passat på vilken popmusikföreställning som helst.

En 7-8 barn döptes i rask takt. Just den delen kändes inte helt OK för mig. Jag saknade känslag av att dopen var individuella. Det kändes i stället som ett effektivt och tidsbesparande sätt att ta dem alla nästan som på ett löpande band. Jag hade svårt att uppleva processen som en viktig och högtidlig handling i vår lilla Noras liv.

En märklig och för mig ovanlig sak var att ingen av de många barnen grät över vattnet och den våta handen på deras hjässor. Endast ett medföljande äldre barn gjorde det faktiskt, sedan den hurtiga pastorn stänkte vatten över hennes ansikte.