En viktig aspekt av ett budgetfullmäktige är att partierna måste sätta siffror bakom alla de löften de utgett från talarstolen under året. Att det kan vara svårt att backa upp det man lovat när man ska ställa upp det i en budgettabell blir inte minst tydligt när man läser Vänsterpartiets budgetförslag för Umeå kommun.
(V) har ofta väldigt hög svansföring och får det att låta som att man alltid kan överträffa Socialdemokraterna i olika satsningar. Men när man får en chans att presentera hur det ska gå till rent ekonomiskt så går det inte riktigt ihop.
I sitt ursprungliga budgetförslag finansierade (V) sin politik bl.a. genom att minska posten för kommungemensamma kostnader med 47 miljoner. Detta är alltså en kostnadspost som avser pensioner och avskrivningar, kostnader som vi faktiskt måste ta. I sista stund ändrade dock (V) sin budget i denna del, under sittande möte.
Gott så. Men det kvarstår problem. Ytterligare finansiering hämtar (V) genom att skriva upp intäkterna från råkraften med 44 miljoner, utan någon förklaring till hur man menar att detta skulle vara möjligt. Har Vänsterpartiet en kristallkula där man kunnat se att elpriserna ökar snabbare än alla seriösa prognoser?
När man på skakiga grunder trixar med siffror på det här sättet så får det konsekvenser. Man kan inte hålla det man lovat och på köpet riskerar man att ställa verksamheterna inför uppsägningar till följd av svårigheter att få ekonomin att gå ihop.
Vidare lägger V väldigt många och kostnadsdrivande uppdrag som det är tveksamt om man kan finansiera. De tar heller inget grepp om den skenande kostnadsutvecklingen. En skattehöjning, som V föreslår, är en enkel lösning – men om skattehöjningen äts upp av dålig kostnadskontroll så har man snabbt förbrukat den livlinan.
Välfärden finansieras i V:s budget i stora drag med pengar som inte finns. Det är inte ett seriöst sätt att bedriva politik på. Men det blir lätt så när det råder en stor nivåskillnad mellan vad man lovar och vad man faktiskt kan genomföra.
När vi socialdemokrater lägger vår budget så lovar vi inte mer än vad vi kan. Vi vill såklart mycket mer, men är medvetna om att vi måste sträva efter vårt mål utifrån de förutsättningar som råder.
Politik är att vilja, men politik är också att välja. Att utifrån verkliga förutsättningar prioritera med vägledning av en bärande idé.
Vår idé är att bygga ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart Umeå. Men vi når inte dit genom överbudspolitik utan genom det mindre glamorösa arbetssätt som innebär att gå på djupet med siffrorna och se hur vi efter bästa förmåga kan nå vårt mål med de resurser vi har.
Därför har vi, utifrån de resurser som faktiskt finns, prioriterat välfärden och lagt om investeringsbudgeten för att prioritera byggandet av nya förskolor och andra lokaler för välfärdsverksamheterna.
Umeå och hela kommunsverige står inför en tuff utmaning med en ökande obalans mellan intäkter och utgifter, något SKL varnar för att det kan vålla stora problem för välfärdens finansiering i framtiden. Det beror i hög grad på en snabbt förändrande demografi med större ökningar i åldersgrupper vars välfärdsbehov är stora, än ökningen av befolkningen i arbetsför ålder.
För att klara detta föreslår vi i dag tioårsprognoser och utökade analyser av kommunens finansiella förutsättningar över tid. Vi har noterat att Umeå kommun på vissa områden har höga kostnader i förhållande till jämförbara kommuner. Detta vill vi att man ska titta närmre på och reducera, för att vi ska kunna lägga resurserna där de gör störst nytta.
Det låter kanske inte lika inspirerande som att lova det ena eller det andra. Men i slutändan är det detta gråsossiga arbetssätt som leder till att vi faktiskt kan säkerställa att vi har pengar nog för att klara välfärden och bygga det samhälle vi vill ha.
