Arbetslinjens svårbegripliga innebörd

Trots åtskilliga försök från den s.k. alliansen att förklara värdet av och det riktiga i deras honnörsord "arbetslinjen", är det inte alltid så lätt för mig att förstå det fina med den.

Ta t.ex. den just nu mest aktuella frågan om försämringen av A-kassan! Någonstans kan man förstå syftet, d.v.s. den dåligt genomtänkta tanken, att bara man hotar med indragning av en ersättning, så finns med ens arbeta att ta för de partiellt arbetslösa. Man kan även ana en mindre sympatisk bakomliggande tanke med försämringen. De som hittat på måste ha utgått från uppfattningen att alla som arbetar deltid men stämplar upp till heltid egentligen inte vill arbeta heltid. Jag är dock tämligen övertygad om att de flesta av dem verkligen försökt få sin arbetstid utökad till heltid.

Vad jag tänker på är alltså den smarta alliansregeln, som innebär att man numera bara kan stämpla som arbetslös upp till heltid i 75 dagar. När det 75 dagarna har gått, är den partiellt arbetslöse tvingad att klara sig på den lön som han eller hon har från sin deltidsanställning. Försörjningsstöd från socialförvaltningen finns ju förstås också att tillgå. Att för regeringen med en ny regel ta bort rätten till ersättningen i den heliga arbetslinjens namn var mycket enkelt. Men att därefter trolla fram jobb åt den deltidsarbetslöse är av en helt annan svårighetsgrad.

Och hur kommer nu detta att påverka arbetslöshetssiffran? Många kommer kanske att helt säga upp sig från sitt deltidsarbete och därefter börja söka ett heltidsarbete. I väntan på det och efter en viss karenstid det går det bra att stämpla som arbetslös och få ersättning igen. Logiskt sett borde därmed alliansens arbetslinje få motsatt effekt, d.v.s. fler utan arbete. Räcker inte skälen till arbetslös till som det är dagens ekonomiska situation?